Väntar. Dag 687.
Jaha tillbaka i vanliga livet och tankar som kretsar kring IVF. Nu börjar det vara dags för min mens att komma, idag eller i morgon. Jag vet att den kan bli sen av sprayen, men jag hoppas inte det! För när den kommer ska jag ringa Carl von Linné och får då veta när jag ska börja med sprutorna och när första ultraljudet blir av...
Det var länge sen man längtade efter mensen!
Party. Dag 685.
Sitter på tunnelbanan på väg att träffa min kompis som jag ska på kryssning med. Känner mig inte jättesugen efter en skitdag på jobbet, men det blir nog bra. I alla fall skönt att komma iväg, träffa lite folk, och inte tänka alls på IVF och barnlängtan! Har ställt in påminnelse på telefonen så jag inte ska glömma spraya i kväll och i morgon bitti. Är nog risk att jag glömmer det i villervallan annars!
Ändra livet? Fortfarande dag 684.
Sprayar på. Dag 684.
Har nu sprayat i fyra dagar. Sprayen vill gärna rinna ner i svaljet en stund efter att jag sprayat. Det smakar skarpt och jag har nån gång fått lite kväljningar. Men det går över på några minuter.
Förutom det märker jag ingenting! Har läst på om bieffekter säkert femtio gånger så jag vet vad som kan komma. Men ingen huvudvärk, inga sömnsvårigheter, inga svettningar och, framför allt, mitt humör är fortfarande lika på topp som det brukar vara.
Jag är bara glad så länge det är så och passar på att vara glad över att vara igång!
Stöd. Dag 682.
I går hade vi personalmöte på kvällen på jobbet. Tog upp med chefen och mina kollegor att nu är vi igång och att jag är orolig för att mitt humör ska påverkas. Känns skönt att alla vet hur det ligger till och att jag har deras stöd om det krisar nån dag.
Gå upp snart? Dag 681.
Just nu ligger jag fortfarande i sängen men ska snart gå upp och ta tag i en ny arbetsvecka. För livet går ju vidare, man måste ju jobba trots att så mycket viktigare saker händer i livet... Lite bra känns det i alla fall att stiga upp, för då är det dags för tredje dosen nässpray!
Det känns så skönt att äntligen GÖRA något för att bättra på chanserna att få barn, efter alla dessa månader av väntan!
Varför spray? Fortfarande dag 680.
Nån som vet?
Spraystart. Dag 680.
Överlevde. Dag 679.
Det gick bra. Ingen av dem var med barn. Ingen av dem försökte. Oron var i onödan. Men bättre vara förberedd än tas på sängen och reagera på ett tråkigt sätt!
Blev i stället en trevlig kväll med tjejerna. Vi pratade om mitt förestående äventyr och jag fick massa stöd!
Bävan. Dag 678.
I morgon ska jag träffa två av mina bästa barndomskompisar. Vi träffas inte så ofta, nu var det nästan ett år sen senast. Jag ser verkligen fram emot det och tycker att det ska bli så kul.
Men samtidigt bävar jag. Tänk om nån av dem är med barn!!! Ingen av oss har barn. När vi träffades förra året pratade vi redan då om att det inte gick för mig och då var det ingen av dem som var på väg. Därför skulle det vara extra tungt att ta om nån av dem nu skulle vara på smällen! Det skulle vara så jäkla orättvist!
Det är väl dumt att oroa sig för detta redan nu egentligen. Men jag måste våga tänka tanken. Jag måste skydda mitt hjärta, vara beredd på att det kan hända, så att det inte blir en chock utan mer en bekräftelse på det jag redan oroat mig för.
Hela dagen i morgon ska jag förbereda mig och programmera om mitt hjärta och min hjärna: Jag ska bli glad för deras skull i så fall! Deras lycka skulle inte ha nåt med min olycka att göra! Jag ska bli glad jag ska bli glad jag ska bli glad jag ska bli glad!!!
Dagarna går. Dag 677.
Bara fyra dagar till spraystart... Tänker på det hela tiden! Nallen är med och påminner mig om hoppet! Nu tittar vi på tv tillsammans...
Huvudvärken är mindre i alla fall!
Dagarna går. Dag 677.
Bara fyra dagar till spraystart... Tänker på det hela tiden! Nallen är med och påminner mig om hoppet! Nu tittar vi på tv tillsammans...
Huvudvärken är mindre i alla fall!
Ont i huvudet. Dag 676.
Är väl helt enkelt så att jag börjar vara spänd, för snart är det dags. Om fem dagar är det spraystart! Det är mycket som rör sig i huvudet och jag spänner mig. Igår var jag ute och sprang ett ganska tufft pass och efter det känds det mycket bättre, så då fick jag väl spänningarna att släppa.
Finns inte så mycket att göra. Ska gå och lägga mig nu och hoppas det känns bättre i morgon!
BMI. Dag 675.
Jag började träna och tänka på kalorierna vid midsommar ungefär. Eller, jag försökte väl lite under hela våren men det gick inte så bra. Till slut bestämde jag att när jag fått datum för start på IVF skulle jag börja, för jag ville kunna säga att jag gått ner X antal kilo om min vikt skulle komma upp.
Sagt och gjort, vi fick vårt datum veckan innan midsommar och då satte jag igång. Jag har varit riktigt duktig, med rätt motivation gick det till slut.
Och visst kom frågan upp! BMI är avgörande för dosen på sprutorna, eftersom fett enligt läkaren "äter" östrogen. När han då frågade om den vikt han hade antecknad stämde kunde jag nöjt säga att jag gått ner 9 kilo. Han bekräftade mig genom att glatt säga "det var ju verkligen bra".
Dom fem orden gjorde det värt all svett som jag ner de senaste tre månaderna!
Lilla nallen min. Dag 673.
Igår när jag var på apoteket och hämtade ut alla medicinerna satt han där på disken. Han hade en lapp på örat där det stod "Alla barn behöver en familj". Det var en insamling till SOS barnbyar och köpte man nallen skänktes pengar dit. I mitt huvud skrevs detta snabbt om till "Alla familjer behöver ett barn".
Recept. Fortfarande dag 672.
Ska nu hämta ut all medicin. Lika bra då det kan behövas beställningar...
En ny bil. Dag 672.
Vårt besök i Uppsala igår hade fler positiva resultat. Vi var och tittade på en ny bil, något vi pratat om väldigt länge. Egentligen från det att vi började försöka bli med barn. Jag har en gammal skorv från 1994 och det är bara sambons enorma kunskap i mekande som gör att den fortfarande lever.
Men nu har vi bestämt oss och ikväll ska vi hämta den, en fiiiiin bil från 2007. Med ac och fungerande radio! Jag hade bara ett krav och det var att jag måste se bakåt och det kunde jag. Sen överlät jag hela beslutet till sambon för jag kan INGENTING om bilar! Men på måndag kommer jag att åka till jobbet i en annan fin bil utan rostfläckar!
Hemma igen. Fortfarande dag 671.
Vi togs emot av en lite virrig och konstig läkare. Han gav ett lite konstigt första intryck, men växte sen och kändes snäll och lugn. Jag kände mig lugn med honom och det är ju det viktigaste! Att han vet vad han gör räknar jag med, jag tror alltid gott om alla människor!
Hur som helst berättade han hur det hela ska gå till. I stort sett ingenting var nytt för mig, jag har ju läst om detta miljoner gånger på nätet, så det var mer att han förklarade just vilka metoder de använder just på den kliniken. Vi kommer att använda långa metoden och det är inga konstigheter med det, det har jag tänkt mig hela tiden. Han frågade sen om jag var beredd att starta redan nästa helg och jag sa att "jag är REDO jag har väntat så länge!". Så den 23 september blir det spraystart för mig!
Han tog sig tid och förklarade och vi fick ställa alla frågor vi hade. Han gjorde ett VUL där han visade och förklarade vad vi såg, vilket jag aldrig fattat förut. Allt verkade se bra ut och jag kommer att ligga på "normala" nivåer på alla mediciner. Han skrev sen ut alla recept och förklarade vad allt ska vara till.
Sen fick vi träffa en sköterska som visade hur jag ska ta alla sprutor. Jag tyckte hon var rätt sval och inte särskilt trevlig, men alla kan ju inte vara trevliga hela tiden. Jag fick i alla fall lära mig det jag behöver.
Sen lämnade vi kliniken med en hög recept och informationsbroscyrer. Nu väntar vi bara på 23 då jag får börja med sprayen.
Dagen D. Dag 671.
Dagen som jag väntat på så länge är äntligen här! (Skriver jag för jag tror faktiskt inte att sambon väntat riktigt lika otåligt.) Nu ska jag bara jobba några timmar sen åker vi. Tankarna är minst sagt lite ofokuserade på jobbet...
Nedräkning.nu. Dag 669.
Jag har inte så mycket att skriva om på bloggen just nu. Allt som rör sig i mitt huvud är "torsdag torsdag torsdag torsdag torsdag torsdag".
Bara två dagar kvar nu!!!
Underbara människor! Dag 665.
Igår var jag hos min psykolog. Den senaste tiden har stor del av våra samtal förstås handlat om barnfrågan. Igår så sa hon att "Nu har jag jour för dig, det är bara att ringa om det blir jobbigt under den här processen. Ja och hör gärna av dig annars också, jag känner mig nästan delaktig." Jag blev glad för man förväntar sig inte sånt från en som är yrkesmässigt involverad i ens liv.
Fick dessutom ett underbart sms av min syster med massa peppande och kärleksfulla ord.
Utan dessa och alla andra människor i min närhet skulle jag inte klara av det, det är ett som är säkert!
Dessa förbannade minus. Dag 663.
Min mens kom i söndags, men den är konstig. Den kommer liksom inte igång som den brukar göra. Det väcker ju förstås massa hjärnspöken, kan det vara så att det blev nåt i alla fall?
Därför gjorde jag ett test nu på morgonen. Det blev förstås minus. Inte konstigt med det, nu behöver jag inte fundera i alla fall!
Men vad less jag är på alla dessa minus! Jag har inte tagit så många test, oftast väntar jag på mensen och den brukar komma i tid. Men ändå är jag trött på dem. Ska jag nån enda gång i hela mitt liv få ett plus på ett test???
Mår ganska bra just nu. Dag 661.
Mitt goda humör KAN ju förstås ha att göra med att den stora dagen börjar närma sig. Om 10 dagar åker vi till Carl von Linnè och startar upp IVF-behandlingen. Jag hoppas ju att vi ska få sätta igång ganska direkt efter besöket, så då är det inte så långt kvar. Har vi tur blir det i den här menscykeln!
Peppad. Dag 660.
Nu jäklar är jag peppad och motiverad! Nu ska hör tränas löpning! Jag ska få min kropp i halvmarathon-form igen! Behöver ett mål som inte har med barncirkusen att göra och som kan ge mig nåt annat att tänka på!
För extra pepp och som belöning för att jag tränat i två månader och gått ner i vikt ska jag köpa mig en pulsklocka med GPS! I morgon!
I mål! Dag 659.
Så där ja! Jag kom i mål och jag lyckades som jag trodde göra mitt bästa lopp på 4 år. 69,25 sprang jag på och det är jag dessutom supernöjd med, min tredje bästa tid under mina 8 tjejmilar.
Annars kommer den här bli ihågkommen som den blötaste hittills! Det regnade massor medan vi sprang och hela Gärdet var en leråker. Som tur var hade jag förberett mig på blötan och hade med mig torra kläder och gummistövlar! Nu är jag på väg hem och snart blir det ett varmt bad och sen god mat!
https://cdn1.cdnme.se/cdn/8-1/3209859/images/2012/pic_5042217cddf2b356c4001f39.jpg" class="image">
