Hormoner.
Hormoner, hormoner, hormoner!!! Allt man känner förklaras med hormoner! Och ibland är det skönt att kunna skylla på de små rackarna!
Idag var jag hos min psykolog och det behövdes verkligen! Att vara sjuk och hemma från jobbet är inget för mig, jag känner mig totalt värdelös! Illamåendet gör dessutom att jag känner mig ynklig! Och så funderar jag på hur jag ska kunna jobba och må så här illa. Tanken på att inte prestera lika bra som jag brukar är väldigt skrämmande. Så jag gråter för minsta lilla, till och med när jag tittar på typ Arga snickaren på TV.
Så fort jag kom in till psykologen började tårarna spruta och de rann och rann i en timme. Efter att vi diskuterat igenom alla tankar och känslor konstaterade hon "Du är nog helt enkelt väldigt gravid just nu!"
Skönt att tänka att det är hormonerna och inte att jag är på väg in i en ny depression igen! För det har jag haft några gånger i mitt liv och där vill jag INTE hamna igen! Nu känner jag mig lite rensad i alla fall och har inte lika många tankar som flyger i mitt huvud!
Idag var jag hos min psykolog och det behövdes verkligen! Att vara sjuk och hemma från jobbet är inget för mig, jag känner mig totalt värdelös! Illamåendet gör dessutom att jag känner mig ynklig! Och så funderar jag på hur jag ska kunna jobba och må så här illa. Tanken på att inte prestera lika bra som jag brukar är väldigt skrämmande. Så jag gråter för minsta lilla, till och med när jag tittar på typ Arga snickaren på TV.
Så fort jag kom in till psykologen började tårarna spruta och de rann och rann i en timme. Efter att vi diskuterat igenom alla tankar och känslor konstaterade hon "Du är nog helt enkelt väldigt gravid just nu!"
Skönt att tänka att det är hormonerna och inte att jag är på väg in i en ny depression igen! För det har jag haft några gånger i mitt liv och där vill jag INTE hamna igen! Nu känner jag mig lite rensad i alla fall och har inte lika många tankar som flyger i mitt huvud!
En rolig historia.
"Åh jag kommer ihåg när jag väntade NN. I vecka 7 blev jag tokförkyld och var förkyld i 1½ vecka. Jag var täppt i näsan så jag inte kunde andas, jag hostade och hostan retade illamåendet så jag kräktes. Dessutom bestämde sig illamåendet för att eskalera denna vecka, vilket ju inte gjorde att jag mådde bättre direkt. Fy vad hemskt det var..."
Så kanske det kommer låta om ett par år, när jag hamnar i ett samtal om graviditeter och vilka vedermödor de inneburit. Det kommer vara en sån historia som alla nickar åt och säger "ja det kan inte ha varit kul" och jag svarar, "nej för fan det var hemskt!" med ett litet leende.
Men just nu känns det inte särskilt kul om jag ska vara ärlig!
Visualiering.
Ja man får hitta på många olika knep att bli av med illamåendet. Jag försöker olika saker, som att äta kex innan jag stiger upp, dricka mjölk innan jag lägger mig. Äta lite många gånger så jag aldrig blir hungrig. Men det går inte att alltid bli av med det. Då får man försöka stå ut.
Och en sak hjälper i alla fall lite grann för stunden och det är att visualiera, se framför sig den lilla underbara varelse som jag går igenom det här för och som förhoppningsvis kommer att komma till oss så småningom. Då lättar det lite, lite...
Sug.
Idag har illamåendet varit värre än någonsin, jag har mått illa från och till hela dagen. Ingen mat känns lockande, allt jag tänker på får mig att tänka "usch vad äckligt". Så idag rotade jag igenom skafferiet för att hitta nåt att laga som jag ville ha. Och BINGO - ett gammalt paket Blå Band Sparrissoppa! Aldrig har jag blivit så glad över ett sånt paket. Och GUD vad god soppan var, jag åt två stora portioner och kände mig piggare än på flera dagar!!!
Snorar vidare.
Nu har jag varit sjuk en vecka men det blir inte bättre, snarare sämre. Idag åkte jag till läkaren för att kolla att det inte var nån infektion, men det var "bara" ett elakt virus. Så nu är jag sjukskriven en hel vecka till, fy vad tråkigt! Jag är extremt less på att bara ligga hemma i soffan och känna mig onyttig!
Det enda positiva med detta är väl att antalet dagar jag måste jobba med graviditetsillamående minskar. Och snart har jag stickat en halv babyfilt också...
Det enda positiva med detta är väl att antalet dagar jag måste jobba med graviditetsillamående minskar. Och snart har jag stickat en halv babyfilt också...
Lätt att glömma!
Tänk vad lätt det är att glömma. Glömma sorgen och längtan och oron för att det aldrig skulle gå, att vi aldrig skulle bli gravida, hur många IVF vi än gjorde. Nu har man hamnat i en annan värld, med andra bekymmer. Illamåendet är skitjobbigt, men jag måste sätta det i perspektiv till allt jobbigt jag varit med om som lett fram till det jobbiga illamåendet! Jag är så himla tacksam över att hela IVF-processen faktiskt gick väldigt smidigt för oss den här gången. Jag mådde faktiskt inte särskilt dåligt, mest under ruvningen, och det gick ju så bra på första försöket. (Även om jag inte vågar lita på det riktigt än!)
Jag följer fortfarande en del bloggar om andra som gör IVF och jag blir gång på gång påmind om vilken tur vi har haft. Senast idag läste jag http://jakteneftertotallycka.blogspot.se/ och då blir det så tydligt att så många får kämpa.
Ni/vi är så otroligt starka som går igenom allt detta och ändå klarar av att leva ett liv samtidigt! Jag hoppas att ni som fortfarande kämpar fortsätter läsa min blogg, även om den nu handlar mer om "lyxproblem". Men jag har inte glömt hur det är och jag hejjar på er och jag hoppas att vi alla om nåt år bloggar om våra underbara bäbisar som kommer att vara mest älskade av alla bäbisar i hela världen!
Jag följer fortfarande en del bloggar om andra som gör IVF och jag blir gång på gång påmind om vilken tur vi har haft. Senast idag läste jag http://jakteneftertotallycka.blogspot.se/ och då blir det så tydligt att så många får kämpa.
Ni/vi är så otroligt starka som går igenom allt detta och ändå klarar av att leva ett liv samtidigt! Jag hoppas att ni som fortfarande kämpar fortsätter läsa min blogg, även om den nu handlar mer om "lyxproblem". Men jag har inte glömt hur det är och jag hejjar på er och jag hoppas att vi alla om nåt år bloggar om våra underbara bäbisar som kommer att vara mest älskade av alla bäbisar i hela världen!
Fortfarande sjuk :-(
Jag har varit hemma i tre dagar nu och jag blir bara sämre för varje dag känns det som... Nu är jag snorig som fasen och har svårt att andas! Men men det går över till slut. Jag har i alla fall haft massa tid här hemma och den har jag ägnat åt att sticka, jag kunde inte låta bli, utan har börjat sticka en babyfilt. Ganska tråkigt att sticka en filt, men den blir jättefin i alla fall, kommer passa perfekt i barnvagnen nästa höst. Och går det åt skogen kan jag skicka den till nåt annat barn som behöver den!
Första MVC-besöket.
Idag var vi på vårt första besök på MVC. Vi fick träffa Anna som ska bli vår barnmorska. Det var en lite äldre kvinna, som verkade ha koll på läget, så det kändes tryggt.
Hon tog urinprov, kollade vikten och tog blodvärde och blodsocker. Blodvärdet var lite lågt, men annars var det som det skulle. Sen pratade vi en lång stund. Hon frågade om vår medicinska historia och alkoholvanor och sånt. Jag tog upp att jag vill träffa en dietist, för nu har jag lyckats gå ner 18(!) kg sen midsommar och jag vet inte nu hur jag ska äta och träna för att det ska vara lagom och för att jag och barnet ska må bra. Det var pga detta som jag ville komma till MVC så tidigt, annars hade jag kunnat vänta. Och det var inga problem, hon skrev en remiss till en dietist på en gång.
Dessutom skrev hon remiss för ultraljud som blir nån gång i februari. Vi passade också på att ta cellprov, som jag fått kallelse till för några veckor sen.
Sen var det inte så mycket mer, vi bokade en ny tid i slutet på februari. Det känns som om det är evigheter dit! Men å andra sidan kan de inte göra så mycket nu, så det är bara hålla ut och vänta. Dessutom har vi ju VUL om två veckor!
Till sist uppmanade hon mig att INTE GOOGLA FÖR MYCKET! Utan bara njuta!
Lite förkyld.
Idag har jag varit duktig och lyssnat på kroppen. Jag kände redan i morse att en förkylning var på G, men jag åkte till jobbet för vi hade skridskoåkning på schemat och jag ville inte att den skulle behöva ställas in. Efter lunch åkte jag i alla fall hem och då hade jag feber. så nu ligger jag i soffan och brottas med ond hals, som inte blir bättre av illamåendet!
Jag vet att om jag inte varit gravid hade jag fortsatt jobba och förmodligen jobbat i morgon också. Men nu vägrar jag! Jag tänker inte jobba sjuk, för min kropp behöver må bra så den kan ta hand om det lilla livet! Jag har lite dåligt samvete över att vara borta från jobbet, men är stolt över att jag faktiskt lyssnade på kroppen!
Jag vet att om jag inte varit gravid hade jag fortsatt jobba och förmodligen jobbat i morgon också. Men nu vägrar jag! Jag tänker inte jobba sjuk, för min kropp behöver må bra så den kan ta hand om det lilla livet! Jag har lite dåligt samvete över att vara borta från jobbet, men är stolt över att jag faktiskt lyssnade på kroppen!
Kunde inte låta bli...
Har avundsjukt sneglat på dessa gravid-tidningar och undrat när det äntligen skulle bli min tur att få köpa en. Så nu kunde jag inte låta bli. Det blev en högtidsstund. Jag tog ett långt, härligt bad efter jobbet, och myste när jag drömde mig bort och läste om förlossningsbrev, vad man ska packa i BB-väskan och om föräldraförsäkringen! Det var så mysigt!
Ny rädsla.
Nu har jag äntligen accepterat att jag faktiskt är gravid och att det inte är ännu en dröm jag kommer att vakna upp ifrån. Men nu kommer en ny rädsla. "Tänk om han lämnar mig!!!!"
Jag vill påpeka att det inte finns något som helst som skulle kunna tyda på att det skulle bli så. Men det är sårbarheten som gör det. Tidigare har jag ändå kännt att det skulle bli sorgligt men jag skulle överleva att bli ensam. Men nu är jag så utsatt. Jag behöver honom! Och jag tycker inte om att behöva någon annan så mycket. Jag vill vara stark och självständig, men nu är jag sårbar!
Men som sagt det är bara en konstig rädsla som slagit rot i mig. Den har ingen som helst grund i en verklig rädsla. Min sambo är samma som han alltid varit! Min bästa!
Ännu en sångtext av syrran.
För länge sen fanns ingenting.
För länge sen fanns ingenting.
Och allt jag vet, allt jag har,
är nästa andetag.
Är nästa andetag.
För länge sen fanns inte du.
För länge sen fanns inte jag.
Och allt jag vet, allt jag har,
är nästa andetag,
och att du och jag är tillsammans,
att du och jag är tillsammans idag!
Den här sången får mina ögon att tåras! Jag vet ingenting om framtiden. Men jag vet att nästa andetag finns i mig och att just nu finns det lilla livet inne i mig!
En vecka.
Nu har vi vetat i en vecka att vårt IVF lyckades och att jag är gravid. Och än så länge verkar allt ha gått bra, man vet ju inte förstås, men inget synligt missfall i alla fall.
Jag mår riktigt bra just nu. Måt illa och är supertrött på förmiddagarna, men efter lunch brukar det lugna sig och jag känner mig som vanligt. Har mycket på jobbet just nu med utvecklingssamtal, men det är några veckor, sen är det över. Nu är det bara fem veckor kvar, sen blir det två veckors semester har jag tänkt mig. Ska bli SÅ skönt att bara ta det lugnt och ladda batterierna inför nästa år som förhoppningsvis kommer bli det mest omvälvande året i mitt liv!
Jag mår riktigt bra just nu. Måt illa och är supertrött på förmiddagarna, men efter lunch brukar det lugna sig och jag känner mig som vanligt. Har mycket på jobbet just nu med utvecklingssamtal, men det är några veckor, sen är det över. Nu är det bara fem veckor kvar, sen blir det två veckors semester har jag tänkt mig. Ska bli SÅ skönt att bara ta det lugnt och ladda batterierna inför nästa år som förhoppningsvis kommer bli det mest omvälvande året i mitt liv!
Ha roligt.
Fick rådet av en kompis idag att ha roligt nu för då mår jag bra! Så nu ska jag gå på bio med en annan kompis - Breaking dawn part 2!!!!! Vi har längtat i ett år nu!
Berättat.
Nu har i berättat om vårt fina plus för båda våra familjer, och våra närmsta vänner. Jag är väldigt dålig på att hålla hemligheter. Dessutom tillhör jag dom som inte förstår poängen med att inte berätta. Blir det missfall kommer jag bli jätteledsen och då vill jag att mina närmsta ska veta varför! Men jag har ju varit väldigt öppen med våra bekymmer också, så det ligger nog i min natur...
Alla är hur som helst väldigt glada! Igår var vi på middag hos svärföräldrarna. Vi skålade på fars dags och då tittade svärmor leende på sambon och sa "skål för ALLA pappor!"
Börjar sjunka in...
Ja nu har jag officiellt varit gravid i två och ett halvt dygn. Det börjar väl sjunka in. Jag förstod rätt fort att det var positivvt och att mina önskningar slagit in. Men därifrån till att inse att jag faktiskt är med barn är lite svårare. Varje gång jag tänker tanken pirrar det till i magen och jag ler stort för mig själv. Det känns som att det är en förbjuden tanke, som att någon ska komma på mig och säga att "vadå hur kan du säga att du är gravid?". Men nu är jag ju faktiskt det!
Och så kommer frågaorna; vad händer nu? Jag har läst på allt om tiden fram till gravtestet minst hundra miljoner gånger och jag har hela tiden haft full koll. Men jag har aldrig vågat läsa om något som ska hända efter ett positivt test. Så nu är jag som ett tomt blad. Vad ska jag äta, vad ska jag inte äta? Ska jag ringa MVC nu på en gång? Känns läskigt men ändå underbart härligt att faktiskt inte veta allt!
Har pratat med CvL. Ringde och berättade att testet var positivt och fick samtidigt boka tid för ultraljud den 4 december. Då får vi förhoppningsvis se att allt är som det ska!
Ska till läkaren på tisdag i ett helt annat ärende och fick en hälsodeklaration att fylla i. Där finns frågan "Är du gravid?" och jag har väntat med att besvara den frågan. Nu kan jag kryssa i "JA" - otroligt!
Ligger vaken. Dag 727.
Vaknade nyss av det magknip som numera väcker mig en gång varje natt. Kan inte somna om. Vaknar med bilden av testet på näthinnan och undrar kort om det är sant, om det verkligen har hänt, innan jag inser att det ÄR sant! Är så lycklig!
Jag vet! Det finns fortfarande stora risker! Men nu tänker jag leva i glädje, för just NU är allt bra!
Bildbevis!
Jag kom hem från jobbet. Sa till sambon att "nu testar jag, vill du vara med?" "JA" sa han.
Jag gick på toaletten, kissade, doppade stickan och la den på badkarskanten.
"Vad ska hända?" frågade han.
"Det ska bli två streck" sa jag.
"Det kommer ett streck", sa han.
"Fast det är kontrollstrecket", sa jag.
"Hur länge måste vi vänta?" undrade han nervöst...
"Fem minuter", sa jag.
Efter 15 sekunder såg jag hur ett svagt streck började synas...
"Det är ett streck där" sa jag andlöst.
"Ja det är det", sa han lika tyst.
Vi kramades.
"Men vänta nu" sa han.
"Jag har gjort massa såna här test, det har ALDRIG sett ut så här" sa jag, redan nu säker.
Vi kramades igen. Strecket blev bara starkare!
Mina mungipor åkte upp och har inte åkt ner sen dess!
Plus!
Att en liten sticka kan skänka sån otrolig glädje! Jag är så lycklig men kan inte riktigt fatta det! Lilla embryot stannade hos oss!!!
Sista. Dag 726.
Har nu tagit min sista crinone för den här gången. DET är värt att fira! Farväl ständiga mensvärk!!!
Tick tack tick tack. Dag 725.
Ja det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Jag har i stort sett bara en tanke i huvudet just nu. "Gravid eller inte, gravid eller inte, gravid eller inte?????" Lite "jobb", sen tillbaka till "Gravid eller inte, gravid eller inte, gravid eller inte?????"
Har bestämt att jag ska tesa i morgon kväll. Jag tänker absolut INTE vänta till fredag kväll, det står jag inte ut med, och att testa på morgonen för att sedan gå till jobbet känns inte jättekul, oavsett vad svaret blir. Är det positivt vill jag kunna glädjas med min sambo här hemma och är det negativt vill jag kunna få lite tid att sörja innan det är dags att smila upp sig och jobba.
Sambon får säga vad han vill, men resultatets säkerhet är nog likadant i morgon kväll som fredag morgon! Så nu är det inte ens ett dygn kvar tills jag får veta.
Min systers ena önskning gick i uppfyllelse. Nu hoppas vi bara den andra gör det!
Har bestämt att jag ska tesa i morgon kväll. Jag tänker absolut INTE vänta till fredag kväll, det står jag inte ut med, och att testa på morgonen för att sedan gå till jobbet känns inte jättekul, oavsett vad svaret blir. Är det positivt vill jag kunna glädjas med min sambo här hemma och är det negativt vill jag kunna få lite tid att sörja innan det är dags att smila upp sig och jobba.
Sambon får säga vad han vill, men resultatets säkerhet är nog likadant i morgon kväll som fredag morgon! Så nu är det inte ens ett dygn kvar tills jag får veta.
Min systers ena önskning gick i uppfyllelse. Nu hoppas vi bara den andra gör det!
Tålamod. Dag 724.
Ojojoj vad nära jag var att testa i morse, men jag gjorde det inte. Och nu på kvällen försökte jag övertala sambon att vi skulle testa men han vill inte, utan vill vänta till fredag då resultatet är säkrare! Och jag gör det inte om han inte vill, det handlar ju ändå om honom också!
Fick ett sms från syrran att hennes högsta önskningar just nu är att jag ska få ett plus och att Obama vinner valet! Känns som två lika viktiga världshändelser!!!!
BIM. Dag 723.
Idag är det 14 dagar sen äggplocket, vilket räknas som ägglossningsdagen. Alltså är det dags för mensen att komma nu. Den kan ju bli förskjuten av progesteronet, så att den inte kommer kan man inte ta som ett tecken. Däremot är det ju bra så länge den inte kommer! Så nu är jag orolig vare gång jag går på toa. Åh längtar till fredag då jag får veta!!!
Händelserikt. Dag 722.
Har haft ett tugnt senaste dygn. Igår hade jag uppblåst mage, jag mådde illa, jag frös och på kvällen fick jag ordentliga sammandragningar och värk i äggstockarna. Ringde sjukvårdsupplysningen som bara sa att jag fick känna om det blev "olidligt". Svårt att avgöra tycker jag. Jag är ju som sagt var inte så bra på att lyssna på min kropp!
Jag gick och la mig, men snart började det spänna i magen, den var som en ballong. Jag blev lite rädd och ledsen. Jag tittade i papprena från CvL om överstimulering och det var lite för många punkter som stämde för att jag skulle känna mig lugn. Därför kändes det klokast att kolla upp det, om så bara för att utesluta att det var farligt!
Därför åkte vi till sjukhuset och blev väl omhändertagna. De tog massa blodprover och läkaren gjorde en gynundersökning med VUL. Och allt var ok. Lite vätska och lite svullna äggstockar, men inte "farligt". Så jag fick åka hem igen, vilket var jätteskönt! Nu kan jag koppla av och inte behöva oroa mig längre! Har fortfarande lite ont, men är inte rädd längre!
Men nu känner jag mig ledsen och deppig. Inte så att jag har tappat tron på att det ska fungera, men det är så otroligt frustrerande att leva i denna ovisshet, jag bli galen!!!! Jag vill hellre veta nu om det inte blivit något för då kan jag gå vidare och fokusera på fortsättningen! Och det går inte att låta bli att tänka på det, fokusera på annat när kroppen hela tiden påminner mig om vad jag gått igenom!
Jag har hållit humöret uppe hela tiden, så det är väl inte konstigt att tårarna till slut kommer. Ska ta en mysdag med film och kura i soffan!
Jag gick och la mig, men snart började det spänna i magen, den var som en ballong. Jag blev lite rädd och ledsen. Jag tittade i papprena från CvL om överstimulering och det var lite för många punkter som stämde för att jag skulle känna mig lugn. Därför kändes det klokast att kolla upp det, om så bara för att utesluta att det var farligt!
Därför åkte vi till sjukhuset och blev väl omhändertagna. De tog massa blodprover och läkaren gjorde en gynundersökning med VUL. Och allt var ok. Lite vätska och lite svullna äggstockar, men inte "farligt". Så jag fick åka hem igen, vilket var jätteskönt! Nu kan jag koppla av och inte behöva oroa mig längre! Har fortfarande lite ont, men är inte rädd längre!
Men nu känner jag mig ledsen och deppig. Inte så att jag har tappat tron på att det ska fungera, men det är så otroligt frustrerande att leva i denna ovisshet, jag bli galen!!!! Jag vill hellre veta nu om det inte blivit något för då kan jag gå vidare och fokusera på fortsättningen! Och det går inte att låta bli att tänka på det, fokusera på annat när kroppen hela tiden påminner mig om vad jag gått igenom!
Jag har hållit humöret uppe hela tiden, så det är väl inte konstigt att tårarna till slut kommer. Ska ta en mysdag med film och kura i soffan!
Ont i magen! Dag 720.
Idag har jag ont i magen. Igår kände jag mig gasig och uppblåst och idag är det ännu värre. Mår illa och vill inte komma åt magen! Ringde CvL och de sa förstås att det inte är konstigt men att jag ska vara uppmärksam på om jag går upp mycket i vikt, för då kan det vara vätska i magen. Så nu måste jag väga mig varje morgon.
Ska försöka gå hem lite tidigare från jobbet så ska jag bara lägga mig och vila. Springa fick jag INTE göra!
