Läget

Det går upp och ner med humöret. Men mer upp än ner nu tycker jag. Jag har fått bra hjälp och har många i min närhet att prata med.

En sak som gjort det jobbigt är att Emil kräks. Och nu tänker ni att alla bebisar kräks. Men han kräks MYCKET.  Det bara sprutar ur honom. Flera gånger om dagen. När jag till slut kommit tillfreds med kladdet visade det sig att han inte gått upp i vikt nånting under de fyra veckor han kräkts. Då föll jag tillbaka igen. Kände att allt var mitt fel och att jag borde få honom att gå upp.

Men efter många samtal med vänner, varav den ena är barnläkare,  har jag lugnat mig. Nu ska jag försöka att bara se att han mår bra, skita i den där jäkla kurvan som bara stressar. Vi ska också få träffa läkare med honom för att kolla så att det inte är något som är fel.

Dessutom har jag nu ätit mjölkfri kost i fem dagar, eftersom det kan hjälpa när bebisen kräks. Och jag tycker det hjälper liiiiite. Vågar knappt skriva det, rädd att jinxa.  Men nu kräks han typ som ett vanligt barn gör, det rinner lite när han ätit. Kaskaderna kommer inte riktigt lika ofta längre. Hoppas verkligen att det fortsätter så! 

Ägglossning

Kom precis på att jag borde ha ägglossning typ nu. Vissa kroppsliga tecken tyder på det. Det har inte hänt på 5 1/2 år att jag inte varit helt, totalt medveten om detta. Jag har haft stenkoll. Och nu betyder den nada, ingenting. Hade inte koll på att den var ens. 

Vilken befriande känsla!

Jag lyssnade på Åsa Sandells bok om hennes kamp för att få barn. Där skrev hon att när hon väl lyckades var det som att slippa ut ur fängelse.  Ett fängelse där allt handlat om att bli med barn. Och så känns det. Det är en sån befrielse,  att slippa tänka på detta, slippa känna oron att det aldrig ska gå. 

Tiden har gått

Dåligt med inlägg från mig. Dels pga påsk och semester.  Men mest för att jag mått dåligt.

Får man må dåligt? Får man tycka att det är jobbigt med en bebis som man längtat så fruktansvärt mycket efter? När man kämpat så mycket. När man vet att det finns andra som skulle ge vad som helst för att ha fått två fina pojkar. När man fått allt man önskat sig. Får man vara olycklig???

RSS 2.0