Åhh! Dag 563.
Nytt på utredningsfronten. Fortfarande dag 562.
Lite konstigt är det här med vårdgarantin, att man måste åberopa den själv och ringa till ett speciellt kansli för att man ska få vård inom rätt tid. Jag trodde att det gick automatiskt, men så var det ju inte. När jag frågade min läkare om det sa hon óckså att det går automatiskt. Dåligt med information. Kanske för att man ska slippa att folk använder sig av vårdgarantin... Vet inte. Men tur att jag är en sån som kollar upp sånt, för nu är vi på banan.
Nu är det bara att vänta på att en kallelse kommer och DET är inte min starka sida! Kommer med spänning vittja brevlådan nu varenda dag tills kallelsen kommer. Men jag ska ringa med jämna mellanrum också och kolla vad som händer. Tänker INTE göra som vid spolningen och vänta snällt för att sen få höra att en kallelse skickats utan att jag fått den!
Dröm. Dag 562.
I natt drömde jag en lååång dröm i vilken vi äntligen fått vårt lilla barn. Jag ammade flera gånger och gick runt och bar på barnet. Det var så mysigt. Sen var jag lite dålig på att komma ihåg bäbisen, så min morfar och mormor (båda döda) fick rycka in när jag svävade iväg. Vi var i alla fall så glada och det var så verkligt!
Sen fick jag ett sms och vaknade. Länge sen jag blev så ledsen över att behöva vakna! Tillbaka till verkliga livet. Men jag har ju minnet av drömmen och att jag i den fick hålla mitt barn och amma det!
Syskonkärlek. Fortfarande dag 556.
Jag förstår henne. Och jag uppskattar VERKLIGEN omtanken!
Men jag sa att så kan de inte tänka. De kan inte vänta på oss, för tänk om det inte blir nåt för oss på flera år. Ska de också gå och vänta då? Då blir det ju dubbel sorg! Så klart att de ska försöka om de vill.
Men inte kan jag lova att jag inte kommer tycka att det är jobbigt om det går fort för dem! Och det var ju det hon sa. Hon vill ju att alla ska glädjas med henne när det sker, precis det som jag längtar så mycket efter! Och så kommer det ju inte bli, för det kommer vara en känslig fråga. Och då blir det helt enkelt inte lika roligt för henne!
Men jag försökte övertyga henne om att mina problem inte får stoppa henne! Och vi ska vara hoppfulla nu och har vi tur blir vi med barn redan i höst genom IVF och det bästa vore ju om vi kunde få till det ungefär samtdigt! DET skulle bli underbart kul!
Så jäkla glad! Dag 556.
Det senaste provet såg bra ut, jag hade en bra äggreserv i mina äggledare. Så nu har hon skrivit ihop alla papper och skickat remissen till Huddinge sjukhus. Äntligen!
Jag är så glad för nu är det verkligen bara max tre månader kvar tills vi får sätta igång med hela processen! Jag kommer ligga på och tjata också, så kanske det till och med kan gå lite fortare!
Nu ska jag bara njuta av det hela och baa tillåta mig själv att vara GLAAAAAAAAD!
Skön dag. Dag 555.
Det rullar på. Dag 554.
Dagarna rullar på och just nu så tänker jag inte så mycket på hela barn-grejen. Har haft annat att tänka på, en tenta i skolan, och det är ganska skönt!
Dessutom så brukar det vara så veckan mellan mens och ÄL. Då vet jag att det inte är något och har inte börjat vänta på mensen än. Det känns ingenting i kroppen som jag kan tolka på nåt konstigt sätt heller.
Det händer ingenting med utredningen heller just nu, utan jag väntar på svar på mitt senaste blodprov, och det kunde ta flera veckor sa läkaren.
Jag tänker inte heller så mycket på det faktum att det snart är dags för ägglossning. Det blir som det blir, liksom!!!
Länge sen. Dag 548.
Nu har det gått några dagar sen jag skrev sist. Jag har fått mens, SUCK, men det kände jag på mig. På sätt och vis är det också skönare att veta att det inte är nåt än att gå runt och hoppas!
Nu är det ny vecka och nya tag. Har mycket att göra och noll motivation. Men det tar ju bort tankarna i alla fall. Skulle bara vilja resa bort med min älskling en månad och inte bry mig om någonting av det som händer här hemma! Bara mysa och ha det bra.
Från förtvivlan till hopp. Fortfarande dag 541.
Och så vänder det igen. Känner mig mycket lugnare nu igen. Har pratat med kollegorna på jobbet och har deras stöd. Jag SKA ta mig igenom det här som en starkare människa med mer kunskap om mig själv!
Från förtvivlan till hopp. Fortfarande dag 541.
Och så vänder det igen. Känner mig mycket lugnare nu igen. Har pratat med kollegorna på jobbet och har deras stöd. Jag SKA ta mig igenom det här som en starkare människa med mer kunskap om mig själv!
Blodprov igen. Fortfarande dag 541.
Har i alla fall lämnat mitt blodprov nu! Hoppas DET blir sista steget innan vi får en remiss!!!
Inge bra. Dag 541.
Idag är ingen bra dag för mig! Mår inte alls bra! Pratade med en kompis om varför jag är så ledsen, när inget är fel. Men nånting ÄR fel! Jag blir inte med barn, och jag försöker hålla humöret uppe, men nu orkar jag inte längre.
Att det känns jobbigt att jobba tror jag beror på att jag inte känner att jag orkar ge allt och då känner jag mig värdelös! Bestämde att jag ska prata med mina kollegor och förklara att jag kan inte ge allt just nu, de måste hjälpa mig!
Usch jag vill bara vara glad!
Mellan hopp och förtvivlan. Forfarande dag 540.
Jag känner mig olustig inför jobbet, men egentligen är det inte jobbet som är problemet. Eller det finns inget som är problemet. Det är bara en känsla som tär och tär och jag känner mig aldrig nöjd!
Jag blir irriterad på min kropp, för jag känner konstiga saker hela tiden och jag fattar inte varför det fungerar så att det skapas symtom som inte är verkliga bara för att man vill att det ska vara så. Det är så grymt och taskigt! Det GÅR inte att tänka på annat när man mår illa av ingenting eller när man känner sig konstig i livmoderområdet. Jag vet att det inte är verkliga känslor, men det känns så och jag kan inte ignorera hur det känns i kroppen!
Lite tankar så här på söndagsmorgonen. Dag 540.
Åh vad jag vill att det ska vara nåt den här månaden! Jag ligger i sängen och håller mig på magen och bara hoppas hoppas hoppas! Jag fantiserar om känslan när det blir ett plus på stickan och funderar på hur jag skulle berätta det för A. Och för alla andra. Jag tänker på när barnet i så fall skulle beräknas födas och jag inreder barnrummet.
Det var länge sen jag tänkte så, har inte tillåtit mig att drömma på väldigt länge. Det känns rätt skönt faktiskt! Ibland måste man få ta ut glädjen i förskott. Jag blir varm inombords av tankarna och känner mig lugn. Om mensen sen kommer blir jag förstås superbesviken, men det blir jag alltid ändå.
Så nu tänker jag drömma vidare, om det lilla pyre som vi KOMMER att få förr eller senare!
JA, men nej! Dag 537.
(Med risk för att låta som Tony Irving...) MEN!!!
Hon hade missat att jag behövde ta ännu ett hormonprov. Hon skickar en remiss på posten som förhoppningsvis kommer redan i morgon, så kan jag ta det testet på måndag. Det tråkiga är att det kunde ta några veckor att få svar på testet. Suck! Så nu drar det ut på tiden lite extra!
Men men, försöker att inte hetsa upp mig. Det var klantigt av henne, men inget att göra nåt åt. Jag gillar henne som gynekolog, hon är lugn och inger förtroende, och det känns viktigare. Jag hade inte heller väntat mig de andra blodprovssvaren så fort, utan sett det två veckor framåt, så i praktiken blir det väl ingen större skillnad. Men det vore ju trevligt om nåt för en gång skull gick smidigare än vad man trott.
Men det är soligt ute och då är det mer soligt i humöret. Därför känns det inte så tungt trots allt!
Vårdgaranti - nu vet jag! Dag 536.
Idag har jag ringt och pratat med Vårdgarantikansliet. En väldigt trevlig och tillmötesgående kvinna hjälpte mig och svarade snällt på mina frågor. Så här kommer det gå till:
När våra blodprovssvar kommit kan min gynekolog skriva en remiss till Huddinge. Efter det ska jag vänta en vecka och låta dem på Huddinge får en chans att läsa alla papper. Sen ringer jag och kollar hur länge vi måste vänta där. Om det är som jag läste, ca 8 månader, ringer jag till Vårdgarantikansliet igen och då för de över våra journaler till ett annat landsting, där vämtetiden är kortare.
Det kunde vara Falun, Örebro, Uppsala, Linköping och nåt mer som jag inte kommer ihåg vilket det var.
Känns skönt att jag är så på och tar reda på saker, oftast brukar jag aldrig ta tag i såna här saker, utan det brukar bara dra ut på tiden. Men nu är jag less, motiverad och handlingskraftig!
Må illa. Fortfarande dag 535.
Mår otroligt illa idag, har gjort det hela dagen. Vaknade och mådde illa, men kände igen det som mitt vanliga illamående sim brukar komma innan jag ätit frukost. Men har nu ätit både frukost och lunch, och det går inte över. Så frustrerande!
Jag vill inte ha de här låtsastecknen som får mig att börja hoppas för mycket! Försöker tänka att det inte betyder någonting, att det bara är mitt huvud som spelar mig ett spratt. Att kroppen gör allt för att lura mig. Men det är så sabla svårt!
Vårdgaranti. Dag 535.
Men jag fattar inte hur det fungerar. Det stod att man själv måste vänta sig till Vårdgarantikansliet för att få hjälp. Konstigt att det inte går automatiskt. Jaja ska ringa dit i morgon för att fråga hur det fungerar. Nu tänker jag bli en tjatmoster som inte ger mig förrän vi får vårat pluss!
