Underbara människor! Dag 665.

Måste säga att jag har en hel del underbara människor omkring mig! En kollega sa härom dagen: "Jag kan inte fatta att det snart är dags, det kändes som en evighet när du fick datumet. Vi har ju väntat så himla länge." Samma person har också sagt att om hon så ska öppna, stänga och vara ensam med 30 barn den dagen så ska jag åka. Känns så skönt att ha ordentligt stöd från sina kollegor!

Igår var jag hos min psykolog. Den senaste tiden har stor del av våra samtal förstås handlat om barnfrågan. Igår så sa hon att "Nu har jag jour för dig, det är bara att ringa om det blir jobbigt under den här processen. Ja och hör gärna av dig annars också, jag känner mig nästan delaktig." Jag blev glad för man förväntar sig inte sånt från en som är yrkesmässigt involverad i ens liv.

Fick dessutom ett underbart sms av min syster med massa peppande och kärleksfulla ord.

Utan dessa och alla andra människor i min närhet skulle jag inte klara av det, det är ett som är säkert!

Mår ganska bra just nu. Dag 661.

Jag måste säga att just nu flyter livet på ganska bra, utan att jag grubblar och oroar mig alltför mycket. Känner mig rätt nöjd med tillvaron i allmänhet. Fick mens igår, men inte ens det sänkte mitt humör, för jag var så beredd på att den skulle komma. Kändes skönt att bara konstatera att "jaha där kom den" och inte få en klump i magen för en gång skull!

Mitt goda humör KAN ju förstås ha att göra med att den stora dagen börjar närma sig. Om 10 dagar åker vi till Carl von Linnè och startar upp IVF-behandlingen. Jag hoppas ju att vi ska få sätta igång ganska direkt efter besöket, så då är det inte så långt kvar. Har vi tur blir det i den här menscykeln!

Löpglädje. Dag 599.

Har varit ute och sprungit idag igen! Dessa sommarkvällar är perfekta för löpning. Jag har varit less på löpning så länge, men nu hittar jag lite av glädjen igen! Jag tycker det är skönt att flyga framåt och känna hur benen bär och hur jag pressar hjärtat lite mer för varje gång!

Och lite, lite, lite, blir det ett sätt att förlåta kroppen. Den kan i alla fall bära mig framåt och ge mig löpglädjen åter!

Bättre humör! Dag 584.

Idag pratade jag med en kollega, vi pratade om hur det kommer bli till läsåret 2013-2014. Men efter en stunds funderande sa jag att " nej då måste jag vara på smällen!!!"

Då sa hon att hon märkt stor skillnad i mitt humör sen jag fick veta att vår remiss var skickad. Och när hon sa det så insåg jag att det är så. Nu ser jag att det händer nåt, vi står inte bara och stampar! Så jag är mycket mer avslappnad nu och lägger min tillit till att i höst kommer vi att få hjälp!

Sen vet man aldrig, under kan ju ske i sommar!!!


Länge sen. Dag 548.

Nu har det gått några dagar sen jag skrev sist. Jag har fått mens, SUCK, men det kände jag på mig. På sätt och vis är det också skönare att veta att det inte är nåt än att gå runt och hoppas!

Nu är det ny vecka och nya tag. Har mycket att göra och noll motivation. Men det tar ju bort tankarna i alla fall. Skulle bara vilja resa bort med min älskling en månad och inte bry mig om någonting av det som händer här hemma! Bara mysa och ha det bra.


Från förtvivlan till hopp. Fortfarande dag 541.

Och så vänder det igen. Känner mig mycket lugnare nu igen. Har pratat med kollegorna på jobbet och har deras stöd. Jag SKA ta mig igenom det här som en starkare människa med mer kunskap om mig själv!


Från förtvivlan till hopp. Fortfarande dag 541.

Och så vänder det igen. Känner mig mycket lugnare nu igen. Har pratat med kollegorna på jobbet och har deras stöd. Jag SKA ta mig igenom det här som en starkare människa med mer kunskap om mig själv!


Pepp. Fortfarande dag 524.

Nu känns det bra! Skönt att det inte var något fel. Började egentligen fundera på det först igår. Tänk om det är totalstopp. Tänk om det är helt kört för mig för all framtid. Men så var det ju inte tack och lov!

Har nu bokat telefontid med min läkare på tisdag, då blir det väl att prata om hur vi ska gå vidare nu. Hoppas vi nu får ställa oss i kö för IVF. Då är det bara tre månader kvar tills det kommer igång på riktigt. Tre månader är inte så långt! Det går fort!

Svar

I dag har vi fått svar på sambons prov. Allt är som det ska! Det var ju skönt! Men. Samtidigt. Om allt är som det ska med oss båda två, varför går det inte då???

Magkänsla

Tränade core igår. På kvällen kände jag en konstig molvärk i magen. Hann förstås tänka att det kunde vara tecken på något innan jag förstod att det är magmusklerna som inte riktigt är vana vid träning och därför gav ifrån sig en svåridentifierbar smärta...

Stöd från oväntat håll.

Hade ett bra samtal med min chef idag. Berättade vad vi står inför, tyckte att det var bra om hon visste det. Hon berättade att hon gått igenom samma sak innan hon fick sitt andra barn. Kändes skönt att hon vet vad det handlar om och att jag har hennes stöd. Om det går till insemination och IVF kanske inte humöret kommer vara på topp och det påverkar ju förstås arbetsprestationen!

RSS 2.0