Kampen mot klockan dag 444.
Har pratat med gynekologen idag. Det var ett väldigt kort samtal, hon ringde precis när jag skulle åka till jobbet och jag var lite stressad så jag glömde förstås ställa alla bra frågor som jag tänkt ut. Men hon skriver i alla fall en remiss så får jag en kallelse till att göra en spolning av äggledarna. Hade velat veta hur det går till och hur lång tid hon tror det tar innan jag får komma dit, men som sagt, det tänkte jag inte på då. Hon sa däremot att man får smärtstillande och antibiotika efter besöket och det fick mig att fundera på hur stort det är. Jag trodde inte det var komplicerat alls, typ som att gå på en vanlig gynundersökning. Men nu vet jag inte, man kanske ska ta ledigt den dagen eller så... Får försöka ta reda på det. Nu är det bara att vänta på kallelsen!
Kampen mot klockan dag 443.
Nu här i dagarna är det ägglossning. Vet inte vad jag ska tänka om det. Känns inte som att det är nån ide alls att ens försöka. Men det kanske är bra, att bara ha sex om man vill det och inte för att det är dags... Vet inte just nu känns det bara rätt hopplöst! Men i morgon ska gynekologen ringa så då får jag veta vad och hur vi ska gå vidare...
Kampen mot klockan dag 440.
Har nu bokat telefontid hos gynekologen för att få veta hur vi ska gå vidare.
Snart är det ägglossning. Vet inte exakt när och har bestämt mig för att inte göra några ägglossningstest den här månaden, utan bara helt enkelt ha sex när vi är sugna. Det kommer ändå inte bli något nu heller, så varför gå och hoppas! Svårt att inte tänka på det bara, för hela kroppen skriker ÄGGLOSSNING.
Kampen mot klockan dag 438.
Livet flyter på. Jag tycker att jag hittat ett lugn. Jag känner mig trygg i att vi kommer att få den hjälp vi behöver så småningom. När jag drömmer om att bli gravid är det inte om nio månader bäbisen ska komma, utan om kanske ett och ett halvt år. Känns som en lättnad. Nu kan jag ställa in mig på andra saker i livet och inte tänka att jag ska sätta allt på paus ifall jag skulle vara gravid. Nu får livet flyta på...
Svar
I dag har vi fått svar på sambons prov. Allt är som det ska! Det var ju skönt!
Men.
Samtidigt.
Om allt är som det ska med oss båda två, varför går det inte då???
Kampen mot klockan dag 434.
Händer inte så mycket just nu. Mensen har precis tagit slut, snart dags att börja med ägglossningstest igen. Allt börjar om, cirkeln sluts och livet går vidare.
Tänker på utredningen och håller modet uppe. Det är något att hänga upp tankarna på och gör mig mer positiv. Som att det inte gör så mycket om det inte blir något på vanlig väg nu, för hjälp är på väg.
Först väntar vi på resultat från sambons test. Sen går vi vidare.
Barn i fångenskap.
Tittar på ett tv-program om kvinnor i USA som får barn i fängelset och på just det där fängelset har de en avdelning där kvinnorna får bo med barnen. Detta för att man anser det bättre för barnen att få bo med sin mamma. Jag kan inte låta bli att tänka att kanske de barnen har det bättre om de får adopteras bort till en annan mamma. OK man ska inte dra alla över en kam, men en kvinna i programmet väntar sitt åttonde barn och hon har fått adoptera bort tre stycken för att hon suttit i fängelse då också. Kanske inte den bästa miljön att födas till.
Dessutom blir jag arg för att hon får så många barn som hon inte kan ta hand om, medan jag som har allt förberett och skulle, som jag anser själv, kunna ge ett barn ett bra liv. Bara för att man är duktig och väntar tills man har jobb, hem och en bra pappa, då ska det i stället vara svårt att få till det.
Kampen mot klockan dag 431.
Sambon har lämnat sitt bidrag till fertilitetsutredningen idag. Var väl inte hans favoritstund i livet. Nog sagt om det. Om typ en vecka skulle vi få svar.
Kampen mot klockan dag 430.
Jaha mensen kom. Bara förlika sig med det och gå vidare till nästa månad. Var ur gängorna igår. Berodde inte enbart på mensen, men självklart la det en dyster sordin på hela den i övrigt tunga dagen. Lite bättre idag. Men nog känns det hopplöst just nu!!!
Varför varför varför varför???????
Mens
Ord är överflödiga... Den kom! Fan fan fan fan fan fan fan fan!!!!!!!!
Dags att vänta på mensen som inte ska komma!
Jaha då är det den tiden i månaden. Mensen bör komma i morgon. Eller bör inte komma! Nu är det vita trosor som gäller, och varje toalettbesök är en skräckupplevelse. "Har den kommit? Nej inte den här gången heller..."
Hittills har den kommit till slut. Bara hålla tummarna för att den här gången blir det inte så!!!
Kampen mot klockan dag 425.
Åh vilken dag! Dvs vilket väder! Har varit så upptagen hela dagen över att gnälla på vädret och på hur trött man är redan en vecka efter semestern, så jag har inte hunnit tänka alls på läkarbesöket igår och hela den där apparaten.
Tränade i alla fall efter jobbet. Det hjälper att tänka att jag måste träna för att det ökar chansen att bli gravid, det är mera motiverande än det gamla vanliga. Har också bestämt att när jag tränat i åtta veckor får jag köpa ett par byxor som jag verkligen vill ha. Det gäller att hitta nya knep...
Kampen mot klockan dag 424.
Idag var vi hos läkaren, andra besöket i utredningen. Jag fick provsvar på mina tester och allt var som det skulle. Det var ju skönt! Sambon fick en remiss för att lämna spermaprov. Inte nåt han er fram emot direkt, men det måste ju göras.
Vi fick veta lite mer om vad som ska hända nu. Om alla tester är bra får jag göra en spolning av äggledarna för att kolla att det inte är stopp. Om testerna inte är bra blir det fler prover.
Skönt att det händer något!
Kampen mot klockan dag 423.
Har varit några bra dagar nu. Haft mycket att göra och har inte hunnit tänka så mycket på vad som händer, eller inte händer, i min kropp. Är väl runt en vecka kvar tills mensen inte ska komma. Jag ligger på kvällarna och fantiserar om en liten varm varelse som ligger bredvid mig och sover (eller inte vill sova). Det vaggar mig till sömns och jag somnar med en varm känsla i kroppen.
I morgon ska vi på vårt andra läkarbesök i fertilitetsutredningen. Jag ska få svar på de prover jag tagit. Känner mig faktiskt inte så orolig, på nåt sätt tror jag inte att det är något fel på mig. Inte nåt fel som syns på blodproven i alla fall. Jag tycker det är skönt att det händer något, att vi inte bara går här hemma och stampar. Vi kommer ju ett steg närmare att få hjälp.
Kampen mot klockan dag 421.
Mådde lite småilla hela dagen. Försöker tänka att det kan inte vara ett tecken så tidigt. Svårt svårt svårt!!!
Magkänsla
Tränade core igår. På kvällen kände jag en konstig molvärk i magen. Hann förstås tänka att det kunde vara tecken på något innan jag förstod att det är magmusklerna som inte riktigt är vana vid träning och därför gav ifrån sig en svåridentifierbar smärta...
Kul för din skull!
Vad tråkigt det är att inte kunna glädjas för andras skull! Det är inte sån jag är! Men just nu är det så. Hela tiden får jag höra om kompisar som ska ha barn. Det är skit. Jag vill bli glad för deras skull, sätta mig och sticka babykoftor till dem och bara tänka på det mysiga lilla livet som ska komma. Men nej, jag tänker " Fan också den här gången skulle det varit jag som fick skriva en status på facebook och få massa gratulationer. Det var ju oss alla skulle glädjas med och sticka baykoftor till. Varför får de och inte vi? Vad har de gjort rätt? Vad har vi gjort fel?"
Och så blir jag ledsen. Ledsen över att jag är så maktlös och inte kan göra nåt åt det. Att det bara är att vänta. Tidigare har jag inte varit svartsjuk på andra för jag har kunnat se till att jag har fått det som jag vill ha, ungefär det som jag vill ha i alla fall. Men nu kan jag inte göra ett skit. Bara gå och vänta vänta vänta. Och hoppas hoppas hoppas. Det är så frustrerande!
Frustrerande att inte känna igen sig själv. Frustrerande att bli en självisk bitch som bara tänker på sig själv när andra kommer med sitt glada besked. Bli en person jag inte vill vara!!!
Och så blir jag ledsen. Ledsen över att jag är så maktlös och inte kan göra nåt åt det. Att det bara är att vänta. Tidigare har jag inte varit svartsjuk på andra för jag har kunnat se till att jag har fått det som jag vill ha, ungefär det som jag vill ha i alla fall. Men nu kan jag inte göra ett skit. Bara gå och vänta vänta vänta. Och hoppas hoppas hoppas. Det är så frustrerande!
Frustrerande att inte känna igen sig själv. Frustrerande att bli en självisk bitch som bara tänker på sig själv när andra kommer med sitt glada besked. Bli en person jag inte vill vara!!!
Kampen mot klockan dag 417.
En bra dag. Har fått massa gjort på jobbet. Skönt att vara fullt sysselsatt, då hinner man inte tänka så mycket. Sen kom mamma och pappa på kvällen och då hann jag inte heller tänka så mycket. Var på väg in på forumet två gånger, men stoppade mig själv när jag kom till rubriken "planerar barn". Det är förbjudet nu fram tills mensen kommer!
Har tränat idag också! Var inte superpeppad men jag gjorde det i alla fall!
Har tränat idag också! Var inte superpeppad men jag gjorde det i alla fall!
Att vara eller inte vara på forumet
Som många andra hänger jag en del på forumet familjeliv.se. Jag gick glatt med där när vi bestämde oss för att sluta förhindra. Full av tillförsikt och glädje över beslutet. Där finns en kategori som kallas "planerar barn" och där skriver varje månad många (tjejer) om sin väntan på att mensen inte ska komma. De (vi) beskriver symptom och jämför med varandra. I början gladdes jag med de som stolta visade upp ett positivt grav-test och tänkte att snart får jag skriva ett inlägg att jag äntligen plussat.
Men så blev det ju inte.
Nu är jag tveksam till om jag bör vara på forumet eller inte. Visst är det roligt att läsa om andra i samma situation, som också går och hoppas. Men samtidigt är det jobbigt. Jag läser om andras symptom och att de sen plussar och sen tycker jag att känner alla dessa symptom själv, ett efter ett. Det bygger upp en spänning hos mig, som är onödig. Det gör att jag tänker mer på hur många dagar det är kvar tills mensen inte ska komma. Så jag borde låta bli. Men jag kan inte. Jag dras dit. Kanske hoppas jag att läsa om nån som varit där jag är nu, men som kommit förbi det hopplösa och blivit gravid. Jag vet inte.
Ja det är väl ett litet problem, men det får stora proportioner i min hjärna. Får väl bara bestämma mig för att inte kolla där mellan ÄL (ägglossning) och BIM (beräknad icke-mens).
Men så blev det ju inte.
Nu är jag tveksam till om jag bör vara på forumet eller inte. Visst är det roligt att läsa om andra i samma situation, som också går och hoppas. Men samtidigt är det jobbigt. Jag läser om andras symptom och att de sen plussar och sen tycker jag att känner alla dessa symptom själv, ett efter ett. Det bygger upp en spänning hos mig, som är onödig. Det gör att jag tänker mer på hur många dagar det är kvar tills mensen inte ska komma. Så jag borde låta bli. Men jag kan inte. Jag dras dit. Kanske hoppas jag att läsa om nån som varit där jag är nu, men som kommit förbi det hopplösa och blivit gravid. Jag vet inte.
Ja det är väl ett litet problem, men det får stora proportioner i min hjärna. Får väl bara bestämma mig för att inte kolla där mellan ÄL (ägglossning) och BIM (beräknad icke-mens).
Kampen mot klockan dag 416.
Har väl varit en rätt bra dag. Hållit mig till rätt mat och kännt mig vid gott mod när det gäller mat och träning. Men svackorna kommer senare. Åt en sallad till lunch och var sugen på cola till maten, men det fick bli Ramlösa. Hade inte planerat nån träning förutom promenader och dem har jag gått. En liten kortis till ska det bli innan jag knyter mig.
Stöd från oväntat håll.
Hade ett bra samtal med min chef idag. Berättade vad vi står inför, tyckte att det var bra om hon visste det. Hon berättade att hon gått igenom samma sak innan hon fick sitt andra barn. Kändes skönt att hon vet vad det handlar om och att jag har hennes stöd. Om det går till insemination och IVF kanske inte humöret kommer vara på topp och det påverkar ju förstås arbetsprestationen!
Kampen mot klockan dag 415.
Jag vet att det är så! Jag behöver gå ner i vikt. Det underlättar chanserna att bli gravid och underlättar om nu min dröm går i uppfyllelse och jag blir med barn.
Jag är inte ensam om att vilja gå ner i vikt och inte ensam om att tänka att det här är första dagen på resten av livet. Men jag känner mig så motiverad nu, jag ska bli sundare, och jag har en bra motivation!
Idag var första dagen efter en dekadent julhelg. Jag ska träna fyra dagar i veckan och dra ner på onyttig mat så mycket jag kan. Jag kan inte skippa det onyttiga helt, jag har försökt det så många gånger men det funkar inte. Så fylld med mod tränade jag efter jobbet, ca en timmes crosstrainer och lite styrketräning. Men det är ju alltid så lätt första veckan, när motivationen är på topp och jag är dessutom utvilad efter semestern. Vet att det blir tuffare om några veckor när jag är trött efter jobbet och inte orkar laga bra mat. Måste hitta en taktik att klara av även de dagarna!
Idag har jag ägglossning också, ÄL-testet var positivt igår kväll. Vi fick till det igår och nu ska jag försöka att inte tänka så mycket på alla falska signaler min kropp sänder ut. Börjar bli van vid dem nu, ont i brösten, molvärk i magen. Har många gånger trott att det var tidiga gravsymptom, men nu vet jag bättre. Men jag håller hoppet uppe att det blir bingo den här gången!
Jag är inte ensam om att vilja gå ner i vikt och inte ensam om att tänka att det här är första dagen på resten av livet. Men jag känner mig så motiverad nu, jag ska bli sundare, och jag har en bra motivation!
Idag var första dagen efter en dekadent julhelg. Jag ska träna fyra dagar i veckan och dra ner på onyttig mat så mycket jag kan. Jag kan inte skippa det onyttiga helt, jag har försökt det så många gånger men det funkar inte. Så fylld med mod tränade jag efter jobbet, ca en timmes crosstrainer och lite styrketräning. Men det är ju alltid så lätt första veckan, när motivationen är på topp och jag är dessutom utvilad efter semestern. Vet att det blir tuffare om några veckor när jag är trött efter jobbet och inte orkar laga bra mat. Måste hitta en taktik att klara av även de dagarna!
Idag har jag ägglossning också, ÄL-testet var positivt igår kväll. Vi fick till det igår och nu ska jag försöka att inte tänka så mycket på alla falska signaler min kropp sänder ut. Börjar bli van vid dem nu, ont i brösten, molvärk i magen. Har många gånger trott att det var tidiga gravsymptom, men nu vet jag bättre. Men jag håller hoppet uppe att det blir bingo den här gången!
Varför en blogg???
Ja vad ska man säga? Jag behöver nog bara skriva av mig. Det är så mycket tankar i huvudet! Jag struntar i om någon läser, det är inte viktigt! Det är ett sätt att få utlopp för allt som jag inte vill prata med andra om, inte vill belasta mina nära och kära med.
Vi har försökt i över ett år nu. Man har gått hela livet och varit en ordentlig flicka och skyddat sig mot graviditet. Sen när man är redo att ta emot och älska ett barn, då går det inte som man vill! Det är så otroligt frustrerande! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
ALLA i min närhet får barn känns det som! Det är väl naturligt att det är så när man är över 30. Men det suger så varje gång jag får höra om nån ny som är med barn. Har tidigare varit så glad, men nu blir jag bara avundsjuk! Det borde vara vi! Vi började försöka tidigare!!! Idag fick jag veta att min kusin ska ha barn. Det blev droppen. Nu måste jag göra något för att få ut allt som pyr onom mig!
Därför denna blogg!
Vi har försökt i över ett år nu. Man har gått hela livet och varit en ordentlig flicka och skyddat sig mot graviditet. Sen när man är redo att ta emot och älska ett barn, då går det inte som man vill! Det är så otroligt frustrerande! Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
ALLA i min närhet får barn känns det som! Det är väl naturligt att det är så när man är över 30. Men det suger så varje gång jag får höra om nån ny som är med barn. Har tidigare varit så glad, men nu blir jag bara avundsjuk! Det borde vara vi! Vi började försöka tidigare!!! Idag fick jag veta att min kusin ska ha barn. Det blev droppen. Nu måste jag göra något för att få ut allt som pyr onom mig!
Därför denna blogg!
