Fixat
Nu har jag fixat ett nytt gosedjur till lillebror. Det kändes alldeles för elakt att ta ifrån Alvin det enda gosedjur han faktiskt velat gosa med.
Det blev en hund stället men den känns minst lika gosig. Nu gäller det bara att Alvin inte lägger vantarna på den också...
Houston we have a problem!
Det kommer inte bli helt lätt att övertyga Alvin om att det är lillebror som ska ha kaninen!
Han han faktiskt aldrig brytt sig om något gosedjur. Men kaninen, som han kallar "nallen", den ska han absolut ha när han ska sova...
Så det blir nog till att skaffa en ny variant till bebisen...
Alltså
Dessa små sparkar som kommer lite då och då. Finns det något mer underbart???
En gång när jag mådde som värst illa sa jag till Alvin att han ska vara glad att han är kille för han kommer aldrig behöva vara gravid. Men snabbt ändrade jag mig. Man är ju så lyckligt lottad som kvinna, att få känna sitt barn växa inom sig. Ingen som inte upplevt det kan förstå hur det är, tror jag. Och tänk att jag fick ynnesten att få vara med om det två gånger!!!
De där små sparkarna, de får en att för en stund glömma allt runtomkring. Hela kroppen blir varm och hjärtat slår några extra slag av kärlek. Tiden stannar och just då är det han och jag, ensamma i en liten bubbla!!!
Dessa drömmar
Ojojoj drömde en hel natt att min sambo lämnade mig och jag var tvungen att flytta. Visserligen fick jag tag på en superfin lägenhet ute på Djurgården, men jag var ändå väldigt ledsen och olycklig.
Snacka om gravidnojjor!!!
Värt det
I morse när jag satt med huvudet över hinken och kräktes upp min frukost, då fick jag en liten spark inifrån magen. Det var som att en liten pojke försökte förmedla att "förlåt mamma, men jag lovar att jag kommer vara värd det!!!"
Och han ÄR värd det! Jag ska inte ljuga och säga att det inte är jobbigt, för det är galet jobbigt att må illa. Men, även om det just nu känns som att jag mått illa i en evighet och som att det aldrig kommer ta slut, så kommer jag när detta är slut på sin höjd minnas att jag mådde lite illa där ett tag.
Trööööööööööööött!!!
Alltså jag sov 10 timmar natten som var. Sov sen 1 1/2 timme mitt på dan. Är ändå redan trött och choklad klockan är inte ens nio!!!
Jobbigt att tillverka en människa!
Blä
Fick ju en underbar vecka utan illamående. Men nu är det tillbaka, har mått illa i tre dagar nu. Idag har jag tagit tre tabletter och ändå mått pyton. Alltså suck! Nu börjar jag ställa in mig på att det kommer vara så här i de fem månader som är kvar!
En ny första
Alldeles nyss låg jag i soffan med handen på magen. Och då kände jag tre små sparkar, för första gången inte bara på insidan utan även i handen.
Hej hej lilla bebisen! Mamma älskar dig!
Kanske investera i en ko?
Hjälp vad mycket mjölk det går. Jag är så sugen på mjölk, dricker ett stort glas både till frukost och kvällsmat. Och så dricker ju Alvin en del mjölk.
Igår var vi och handlade och jag köpte typ fem liter. Sambon frågade varför jag köpt så mycket. För att jag ska slippa åka och köpa mjölk hela tiden, förstås. Då hamnar dessutom alltid något onyttigt i korgen.
Lika bra vi vänjer oss, om ett tag har vi två pojkar som kommer dricka och äta oss ur huset!
Bakpulvertestet hade rätt
Det viktigaste först. Allt såg bra ut! En stor lättnad!
Och det är alltså en pojke.
Vi kom lite tidigt och fick komma in direkt. Ovant att få komma in före utsatt tid. Det var två sköterskor som var med, den ena höll på att lära sig. Först gjorde den "riktiga" sköterskan undersökningen. Hon tittade och mätte massa olika saker. Vad jag minns mätte hon bredden på skallen, magens "diameter" och lårbenet. Hon tittade hur hjärtat såg ut, vi såg alla fyra kamrarna, vi såg njurarna, magsäcken, urinblåsan. Så fick vi förstås se att han hade två armar och två ben. Navelsträngen såg fin ut och moderkakan satt i bakvägg. Det hade jag misstänkt, eftersom jag känner mycket mer nu än med Alvin, då den satt i framvägg.
Och så skulle vi se vad det var för kön. Hon frös bilden. "En pojke" sa sambon. För det såg han. Och när de förklarade såg jag det också. Det var ingen tvekan denna gång heller...
Sen var undersökningen klar och då fick eleven ta vid. Hon gjorde samma mätningar en gång till. Så vi fick se honom en stund till, och det var vi ju bara glad över!
Till slut var det klart och vi fick med oss fina bilder hem.
Vårt underbara underverk! Om du visste vad vi längtar efter dig!!! Nu ännu mer!
Äntligen dags.
Idag är det dags för rutinultraljud. Jag är så otroligt nervös. Så rädd att det ska vara något fel, att de ska säga "tyvärr det här barnet kommer inte att kunna leva utanför magen". Jag har en kompis som råkat ut för det, så jag vet att det kan hända.
Men jag får försöka tänka att risken är liten att det ska vara så.
Om allt ser bra ut är vi förstås nyfikna på att veta om det är en pojke eller flicka. Var ju helt säker att Alvin var en tjej fram till vi fick veta att det inte var så. Denna gång har jag ingen känsla alls. Många andra säger att det är en tjej eftersom jag mått så mycket mer illa. Men jag vet inte jag.
Bara 7 timmar kvar tills vi får veta...
Plötsligt händer det!
En hel dag, eller ja 2/3 av dagen, har gått. Jag har inte tagit någon medicin och har inte mått det minsta illa!
Nästan värt att fira med alkoholfritt bubbel!
Tjejmilen
Idag var det dags för Tjejmilen. Min elfte totalt och nionde på raken. Eftersom jag är en envis jäkel när det gäller vissa saker fanns inte en tanke på att låta bli, trots att jag inte tränat eller knappt gått på hela sommaren. Att jag dessutom börjat känna av fogarna lite grann kunde inte heller stoppa mig.
Men jag hade tillräcklig insikt för att förstå att springa var det bara att glömma! Det fick bli en promenadvariant idag igen. För två år sen gick jag med Alvin, sex veckor gammal, i vagnen, och gick det då så skulle det nog gå idag.
Jag kanske inte skulle rekommendera att gå Tjejmilen när man är gravid i v 18. Jag tog mig runt, men det var rätt så segt de sista kilometerna. Nu känner jag mig helt ledbruten i hela kroppen!
Men jag gjorde det och nu kan jag börja se fram emot nästa gång om ett år. Då är jag förhoppningsvis i lite bättre form!
Bra morgon
Tjohoo framsteg. Kunde äta mackor med grovt bröd och ägg på till frukost, inte vitt rostbröd med smör, som det varit de senaste veckorna...
MVC
Andra besöket på mvc idag. Det var ett extra inbokat besök eftersom jag mår så illa. Jon tyckte jag skulle höja dosen medicin och dessutom tog vi prov på sköldkörtelhormonerna, som tydligen kan orsaka illamåendet. Jag tror ju inte det är nåt fel på mig, men bra att de kollar!
Vi fick höra det underbara hjärtljudet! Ett ljud som får det att bli varmt i hela kroppen, hjärtat slår några extra slag och man känner sig lycklig lång tid efter...
Hon kollade mitt blodvärde också, och det var på väg ner, låg på 117 mot 128 senast, så nu blir det till att börja med niferex. Jag kommer inte ihåg om jag mådde dåligt av dem förra gången, men jag hoppas att de inte ska förvärra illamåendet i alla fall.
Nästa tid vi bokade är i slutet av oktober, känns ju som evigheter tills dess.
