Värt det
I morse när jag satt med huvudet över hinken och kräktes upp min frukost, då fick jag en liten spark inifrån magen. Det var som att en liten pojke försökte förmedla att "förlåt mamma, men jag lovar att jag kommer vara värd det!!!"
Och han ÄR värd det! Jag ska inte ljuga och säga att det inte är jobbigt, för det är galet jobbigt att må illa. Men, även om det just nu känns som att jag mått illa i en evighet och som att det aldrig kommer ta slut, så kommer jag när detta är slut på sin höjd minnas att jag mådde lite illa där ett tag.
Kommentarer
Trackback
