Youtube. Dag 655.
Nästa gång. Dag 647.
Vi är ute i skärgården igen. I "vårt" rum stå den här gången en liten barnsäng. Jag önskar så att nästa gång vi kommer hit, vilket lär bli nästa sommar, så har vi ett pyre att lägga i sängen. Eller åtminstone ett i magen!!!
Måndagen den 13:e. Dag 640.
Om en månad är det torsdagen den 13:e. Nedräkning.nu
Kontakt med kliniken. Dag 636.
Hur som helst ringde han för att kolla om de hade några återbudstider tidigare än 13 september. De hade de inte, men tyckte vi skulle återkomma nästa vecka. Så då får han väl ringa igen...
Informationsfreak! Dag 591.
Dessutom kan man ju läsa andras bloggar, andra som går igenom samma sak som jag och även de som har kommit längre och redan håller på med IVF.
Jag vet inte om det handlar om att drömma sig bort, stilla sin längtan lite grann och tänka att snart är det vår tur! Kanske det, men det gör en lite gladare att läsa om det i alla fall!
Barnkläder. Dag 581.
Min kusin fick sin dotter igår. Jag har haft svårt att handskas med hela hennes graviditet. Hon är samma ålder som jag och allt i mig har skrikit att det är orättvist och jag borde också få! Därför höll jag mig oväntad lugn när beskedet kom och jag kunde vara uppriktigt glad för hennes skull! Så glad att jag idag bestämde mig för att köpa en present!
Jag kom in i klädbutiken och hittade bäbisavdelningen. Sen tog det stopp! Det började bränna under ögonlocken! Jag kunde inte titta på de små söta tröjorna! Ett par små, små, gröna strumpor blev droppen! Jag gick igen.
Ska ringa syrran och fråga om vi ska ge en present tillsammans...
Datumet är satt! Dag 579.
Ringde till Vårdgarantikansliet idag för att kolla vad som händer. Fick då beskedet att de skickat våra papper till Linnékliniken i Uppsala! Glad över detta, skönt att det blir Uppsala som ändå är rätt nära Stockholm, ringde jag dit för att kolla vad som skulle hända nu. Och fick då det bästa beskedet, det jag väntat på SÅÅÅÅ länge. Den 13 september ska vi dit på uppstartsmöte!
Jag är så otroligt glad och lättad över att äntligen ha ett datum. Nu kan jag slappna av och se fram emot det datumet. Jag behöver inte känna att jag måste ringa och stressa på eller vänta på en kallelse i brevlådan!
En glad jag ska nu gå och lägga mig!
På akuten. Dag 577.
Sitter just nu på akuten med min stackars öronsjuka hund. Inge kul, men väntetiden ger lite utrymme för bloggande i alla fall!
Har idag fått brev från Huddinge att de fått vår remiss och att de inte klistrar vårdgarantin. Precis som jag redan visste... Men det är ju ändå ett steg på vägen att de kollat vår remiss, för ny kan verkligen vårdgarantikansliet ta tag i saken. Blir att ringa dom i morgon, för nu vill jag få en tid bokat, så jag vet när informationsmötet blir! Är så gruvligt trött på att gå och vänta!
Blev i alla fall lite glatt överraskad, för jag trodde inte det skulle gå så fort. Man har blivit inställd på att allt tar så humla lång tid så om det går fortare än tre månader känns det fort, och fortare än en månad känns som raketfart!!!
För övrigt är det ingen större fara med hunden...
Nytt på utredningsfronten. Fortfarande dag 562.
Lite konstigt är det här med vårdgarantin, att man måste åberopa den själv och ringa till ett speciellt kansli för att man ska få vård inom rätt tid. Jag trodde att det gick automatiskt, men så var det ju inte. När jag frågade min läkare om det sa hon óckså att det går automatiskt. Dåligt med information. Kanske för att man ska slippa att folk använder sig av vårdgarantin... Vet inte. Men tur att jag är en sån som kollar upp sånt, för nu är vi på banan.
Nu är det bara att vänta på att en kallelse kommer och DET är inte min starka sida! Kommer med spänning vittja brevlådan nu varenda dag tills kallelsen kommer. Men jag ska ringa med jämna mellanrum också och kolla vad som händer. Tänker INTE göra som vid spolningen och vänta snällt för att sen få höra att en kallelse skickats utan att jag fått den!
Så jäkla glad! Dag 556.
Det senaste provet såg bra ut, jag hade en bra äggreserv i mina äggledare. Så nu har hon skrivit ihop alla papper och skickat remissen till Huddinge sjukhus. Äntligen!
Jag är så glad för nu är det verkligen bara max tre månader kvar tills vi får sätta igång med hela processen! Jag kommer ligga på och tjata också, så kanske det till och med kan gå lite fortare!
Nu ska jag bara njuta av det hela och baa tillåta mig själv att vara GLAAAAAAAAD!
Blodprov igen. Fortfarande dag 541.
Har i alla fall lämnat mitt blodprov nu! Hoppas DET blir sista steget innan vi får en remiss!!!
JA, men nej! Dag 537.
(Med risk för att låta som Tony Irving...) MEN!!!
Hon hade missat att jag behövde ta ännu ett hormonprov. Hon skickar en remiss på posten som förhoppningsvis kommer redan i morgon, så kan jag ta det testet på måndag. Det tråkiga är att det kunde ta några veckor att få svar på testet. Suck! Så nu drar det ut på tiden lite extra!
Men men, försöker att inte hetsa upp mig. Det var klantigt av henne, men inget att göra nåt åt. Jag gillar henne som gynekolog, hon är lugn och inger förtroende, och det känns viktigare. Jag hade inte heller väntat mig de andra blodprovssvaren så fort, utan sett det två veckor framåt, så i praktiken blir det väl ingen större skillnad. Men det vore ju trevligt om nåt för en gång skull gick smidigare än vad man trott.
Men det är soligt ute och då är det mer soligt i humöret. Därför känns det inte så tungt trots allt!
Vårdgaranti - nu vet jag! Dag 536.
Idag har jag ringt och pratat med Vårdgarantikansliet. En väldigt trevlig och tillmötesgående kvinna hjälpte mig och svarade snällt på mina frågor. Så här kommer det gå till:
När våra blodprovssvar kommit kan min gynekolog skriva en remiss till Huddinge. Efter det ska jag vänta en vecka och låta dem på Huddinge får en chans att läsa alla papper. Sen ringer jag och kollar hur länge vi måste vänta där. Om det är som jag läste, ca 8 månader, ringer jag till Vårdgarantikansliet igen och då för de över våra journaler till ett annat landsting, där vämtetiden är kortare.
Det kunde vara Falun, Örebro, Uppsala, Linköping och nåt mer som jag inte kommer ihåg vilket det var.
Känns skönt att jag är så på och tar reda på saker, oftast brukar jag aldrig ta tag i såna här saker, utan det brukar bara dra ut på tiden. Men nu är jag less, motiverad och handlingskraftig!
Vårdgaranti. Dag 535.
Men jag fattar inte hur det fungerar. Det stod att man själv måste vänta sig till Vårdgarantikansliet för att få hjälp. Konstigt att det inte går automatiskt. Jaja ska ringa dit i morgon för att fråga hur det fungerar. Nu tänker jag bli en tjatmoster som inte ger mig förrän vi får vårat pluss!
Remiss. Dag 531.
Idag fick vi remisser för blodprov hemskickade... Hoppas kunna lämna proven på måndag så att det går så fort som möjligt att få svaren!!!
Vi "passar på" så mycket det bara går just nu. Inte det roligaste sättet, men det är väl ok...
Passagekontroll. Dag 524.
Det började med att jag fick ett stolpiller, som var avslappnande så att inte livmodern skulle krampa under undersökningen. Dessutom fick jag antibiotika för att förebygga eventuell infektion. När jag fixat med dessa mediciner fick vi sitta och vänta en halvtimme på att stolpillret skulle verka. Var för övrigt ingen trevlig upplevelse att använda ett sånt - fy vad det sved! Men vad gör man inte...
Sen fick vi komma in till gynekologen. Med var dessutom en sjuksköterska. Jag fick lägga mig i en faktiskt rätt så skön gynstol, med kudde och allt. Det är man ju inte van vid!
Först gjorde de ett vanligt ultraljud och tittade. Allt såg bra ut. Jag har ju haft lite funderingar på om jag skulle ha ett möom på livmodern, eftersom både min mamma och mormor hade såna i min ålder och fick operera bort sina livmodrar. Men inget sånt hade jag, en enorm lättnad!
Sen stoppade de in en liten kateter i livmodern. Just det kändes lite, jag fick små sammandragningar, annars var det ingen fara alls. De sprutade in koksaltlösning i livmodern och sen lite luft. Sambon såg att det kom luftbubblor upp i äggstockarna och de såg ju förstås även de. Jag såg ingenting. Därför var det skönt att han var med!
Sen var det klart, det tog max fem minuter. "Det är inget fel på dig" kontaterade läkaren och jag fick klä på mig igen.
Mådde rätt illa efteråt och var glad att vi hade bil att åka hem i. Sitta på en fullsmockad tunnelbana hade inte varit så skoj!
