Julens under
Nu är vi hemma igen efter en vecka i Norrland. Vi fick snö och vackra dagar och Alvin hann leka i snön lite grann. Man vet ju aldrig om det blir enda chansen i år så det gällde att passa på.
Julen var underbar i år! För första gången fick vi se tindrande barnögon. En liten pojke som först tyckte tomten var lite läskig men som sen vågade sig fram när han förstod att det delades ut paket. Han var nära att krama tomten men det blev en vink och ett "Hej då tonten, ses!"
När jag såg hans så händer pilla med att öppna julklappar blev jag överväldigad av lycka. Att vi fick vår Alvin, att vi får ha ett barn och se hans lycka och glädje. Och lillebror jorden sig konstant påmind i magen, som för att tala om att "nästa år är jag med och då vill jag också ha massa julklappar".
Man känner sig välsignad!
Vilken jäkla cirkus!
Vilken cirkus det varit i magen i dag! Han rör och rör och rör på sig. Så himla mysigt! Men det känns lite som om han försöker gräva sig ut genom magen, i stället för att vänta tills det öppnar sig den "vanliga" vägen.
Jag la mig på rygg på sängen och fick samtidigt en sammandragning. Då stack vänstra sidan upp, det syntes så tydligt att han låg med ryggen längs med vänster sida. Men nu senare på kvällen tror jag att han har flyttat på sig. Jag känner just nu medan jag skriver hur nånting, en arm eller en fot eller nåt annat rör sig under huden.
Jag fick en tyvärr ganska dålig bild på den sneda magen, men det syns lite grann i alla fall!
Aurora
Vilket fantastiskt land vi lever i! Man säger att man är orolig för sin förlossning och vips så sitter man och pratar med en barnmorska om detta, som verkligen ger en tid och som taxen på allvar.
I går var vi på Aurora-samtal. Vi är ju båda oroliga inför förlossningen, att det ska gå som med Alvin eller ännu sämre den här gången. Att det ska vara något fel som de inte upptäcker.
Det var ett väldigt bra samtal, tyckte vi båda två. Vi fick prata igenom vår journal och dessutom se ctg-kurvan från hela Alvins förlossning. Vi kunde se att det faktiskt inte var någon större fara med honom förrän mot slutet, då de ju också reagerade. Han hade inte mått superdåligt jättelänge, något som jag gått och oroat mig för.
Det jag vill är ju att vi ska få komma in på förlossningen tidigt för kontroll. Och det sa hon att vi skulle få, om de sa något annat skulle vi kräva att få komma in. Det finns också i vår journal att vi varit på ett sådant samtal. Plus att om man tidigare blivit akut snittat har de alltid lite mer koll.
Så jag känner mig lite lugnad nu.
Jaha
Så var man mammaledig igen då. Eller ja, till en början är det ju graviditetsledighet.
Men hur som helst, vad man än kallar det, jag ska inte jobba mer nu. Känns helt knasigt! Har inte riktigt fattat det än, det blir nog på måndag morgon när jag får åka hem och vila efter att ha lämnat Alvin på förskolan.
För det är vad jag ska göra de första dagarna nästa vecka. Jag ska vila. Jag ska ligga i soffan och titta på tv och pilla mig i den nu nästintill helt utplattade naveln. Jag ska göra ingenting, bara för att jag kan!
Jag räknade ut att senast jag var hemma och gjorde ingenting var i mars när jag var sjuk. Så det behövs verkligen. Har inte haft en enda sån dag sen jag blev gravid, trots att jag mått rätt dåligt många gånger. Så jag tycker verkligen att jag förtjänar det!
Så
Och där stängde jag av alarmet. Det som ringt varje morgon måndag till torsdag hela hösten. Bara fredagens alarm kvar och sen blir det att vakna av två små barn i ett år framåt...
På tvären
Idag var det besök på mvc igen. Allt såg bra ut. Ok hb, bra hjärtljud och sf-mått.
Jag har ju tyckt att det spänner uppåt och inte känns så tungt neråt den senaste tiden. Och mycket riktigt ligger han på tvären just nu. Neråt bäckenet är det helt tomt. Men det är ju lång tid kvar tills han ska fixeras så han får ligga så om han vill!
