Får man nånsin vara glad?
Jag vill börja med att på en gång säga förlåt om det är någon som läser detta som fortfarande kämpar för att få sitt första barn! Jag vill inte göra någon ledsen, utan bara ventilera mina tankar...
Nu har jag fått min Alvin. Jag älskar honom och är jättelycklig! Han är underbar och livet som mamma är hundra gånger bättre än vad jag hoppades. Roligt och inte alls så jobbigt (än i alla fall). Jag känner mig lyckligt lottad som fått honom och att vi ändå lyckades på första ivf-försöket.
Men ändå kommer tankarna... Vi vill ha ett barn till. Vi kommer att börja försöka igen efter jul. Men jag vill inte hamna i den där världen igen! Den där man gråter varje gång mensen kommer och där man har sex efter schema. Där allting handlar om att man inte lyckas. Jag är rädd att jag inte ska kunna vara glad över alvin, utan att allt ska handla om ett eventuellt syskon.
Jag hoppas att det inte blir så. För det första hoppas jag förstås att nu har min kropp förstått och jag blir gravid på naturligt sätt relativt fort. Men annars hoppas jag att jag ska kunna slappna av. Inte tänka på när jag har ägglossning, känna att blir det så blir det, jag är nöjd med Alvin så länge. Förra gången var oron att vi inte skulle få några barn alls. Nu har vi ett och kommer inte att bli barnlösa.
Jag hoppas vi inte hamnar där igen! Men tänk om!
Jag blir ledsen över att jag aldrig kan vara nöjd utan måste tänka framåt jämt!
A night off.
I kväll har jag varit ute och ätit utan Alvin för första gången. Det var supertrevligt, skönt att äta utan en bebis att tänka på och kul att träffa folk och prata om något annat än bebisar. Träffar ju annars många småbarnsmammor och då blir det ju nästan bara småbarnsprat. Men sen var det mysigt att få komma hem till familjen igen!
Alvin hade klarat sig bra. Men han hade skrikit och skrikit tills han kräktes. Efter ett bad hade han i alla fall lugnat ner sig och ätit lite, så när jag kom hem var han glad och nöjd i sängen. Så de löste det han och sambon och det var ju bra! Nu kan det bara gå bättre nästa gång!
En liten kusin.
För två dagar sen var äntligen väntan över. Alvins lilla kusin tittade ut. Och hon känns så himla liten i jämförelse med Alvin. Man fattar inte att han var så liten för bara två månader sen. Hon ser ut som en liten skrutt och han är en bebis.
Jag hoppas att Alvin och lilla Vilhelmina kommer bli kanonkusiner. De har nog många lekstunder framför sig!
