Får man nånsin vara glad?
Jag vill börja med att på en gång säga förlåt om det är någon som läser detta som fortfarande kämpar för att få sitt första barn! Jag vill inte göra någon ledsen, utan bara ventilera mina tankar...
Nu har jag fått min Alvin. Jag älskar honom och är jättelycklig! Han är underbar och livet som mamma är hundra gånger bättre än vad jag hoppades. Roligt och inte alls så jobbigt (än i alla fall). Jag känner mig lyckligt lottad som fått honom och att vi ändå lyckades på första ivf-försöket.
Men ändå kommer tankarna... Vi vill ha ett barn till. Vi kommer att börja försöka igen efter jul. Men jag vill inte hamna i den där världen igen! Den där man gråter varje gång mensen kommer och där man har sex efter schema. Där allting handlar om att man inte lyckas. Jag är rädd att jag inte ska kunna vara glad över alvin, utan att allt ska handla om ett eventuellt syskon.
Jag hoppas att det inte blir så. För det första hoppas jag förstås att nu har min kropp förstått och jag blir gravid på naturligt sätt relativt fort. Men annars hoppas jag att jag ska kunna slappna av. Inte tänka på när jag har ägglossning, känna att blir det så blir det, jag är nöjd med Alvin så länge. Förra gången var oron att vi inte skulle få några barn alls. Nu har vi ett och kommer inte att bli barnlösa.
Jag hoppas vi inte hamnar där igen! Men tänk om!
Jag blir ledsen över att jag aldrig kan vara nöjd utan måste tänka framåt jämt!
Kommentarer
Postat av: Maria
Känner det samma som dig ang föräldraskapet och tänker faktiskt också redan på syskon!
Vi kan inte ha ett världssamvete utan vi kan bara önska att alla skall fåvuppleva denna lyckan
Postat av: Wickan
Så roligt att du fick din Alvin. Det stärker en annans hopp.
Trackback
