Tjejmilen. Dag 658.
Idag har jag varit på nummerlappsutdelningen och varje år anmäler jag mig till nästa års tjejmil. Det slog mig idag att jag förra året funderade över om jag skulle anmäla mig till årets lopp, med risken att jag skulle vara nyförlöst, eller åtminstone höggravid. Men det gjorde jag och det blev ju inte heller nåt problem med den saken.
Nu har jag nog i ställer chansen att göra min bästa tjejmil på länge, dvs springa hela varvet runt. Har varit lite si och så med träningen de senaste åren, men i år har jag ju faktiskt varit igång en hel del med löpningen. Så jag fokuserar på det och tänker att min kropp ska ta mig hela varvet runt och sen ska jag vara stolt över den och inte vara arg för att den inte ger mig ett barn!
Nu snart lite skönhetssömn för att ladda inför morgondagen!
Unbaby me. Dag 657.
http://nojesguiden.se/blogg/tobias-bostrom/istallet-for-barn-sveriges-regering
Enligt den finns det nåt som heter "unbaby me" som gör att man kan byta ut bäbisbilder på facebook mot andra bilder. Jag vet inte om det är sant, jag är inte tillräckligt smart för att fatta om det fungerar på riktigt eller om han skämtar om det.
Men jag önskar att det var så! Tänk om man kunde slippa alla bäbisbilder och bäbisstatusar som alla mina "i 30-årsåldernkompisar" lägger upp på sina underverk. Alltså jag förstår att man lägger upp bilder på det bästa man har (även om jag godkänt att min sambo skjuter mig om jag börjar med det när/om vi får ett eget :-). Men kan jag inte bara få slippa se dem!!! Jag brukar snabbt bläddra förbi dem och låtsas att jag inte sett!
Resultat. Dag 656.
Youtube. Dag 655.
Men. Dag 654.
Det slog mig härom dagen att detta men är någonting som jag lever med ständigt och jämt! Jag lever mitt liv, och jag försöker känna mig nöjd med det, men hela tiden smyger det sig på mig.
- Vad roligt för er att ni ska ha ett till barn! (Men jag får inget).
- Jaha ni ska till Mumindalen på semestern! (Vi har inga barn så vi åker inte dit.)
- Ja det är ju superbra att ni bygger pool för barnen! (Vi behöver ingen pool, för vi har inga barn.)
- Ja självklart ska vi gå på spontanbio idag! (Jag har ju inga barn så det är inga problem.)
- Det är så skönt att bara ta det lugnt en hel helg! (Jag har ju inga barn som kräver nånting.)
- Åh vad skönt det var att få sova länge på lördagsmorgonen! (Jag har ju inet barn som väcker mig.)
Det är inte alltid det är negativt att inte ha barn, jag inser att det finns mycket jag kan göra som inte skulle gå om vi hade barn. Men just nu är det ju ett barn jag vill ha, mer än nånting i hela världen. Vad jag än tar mig för så överskuggas det av det faktum att jag inte har något barn. Det är ett stort MEN som står skrivet på insidan av ögonlocken och som gör sig påminnt i tid och otid.
-Jo tack, jag mår bra. (MEN JAG HAR INGET BARN!!!!!)
Helt slut! Dag 653.
Jag är helt slut idag. Sov tolv timmar i natt, men det verkar inte ha hjälpt. Jag har till och med ont i armarna av trötthet. Har planterat om jordgubbarna hemma, men nu blir det slapparläge resten av dan!
Försöker tränga bort tankarna att ett tecken på graviditet är att man blir trött! Det beror inte på det, det beror inte på det, det beror inte på det, det beror inte på det, det beror inte på det!!!!!!
Funkar så där...
Upptagen. Dag 652.
Dessutom jobbar jag stenhårt för att gå ner i vikt. Jag joggar tre gånger i veckan och går dessutom promenader minst 75 minuter om dagen.
Så när klockan är 20.00 på kvällarna och jag har jobbat och tränat klart är jag heeelt slut! Både i kroppen och i huvudet. Benen värker och det ringer i öronen efter alla ljud under dagen. Bara att sova och hämta krafter och sen börjar det om igen med en ny dag.
Det är roligt, man får mycket glädje och kärlek av barnen! Det är jobbigt, för man blir helt färdig! Det är skönt att vara trött i kroppen, man sover gott!
Men framför allt är det fantastiskt att vara så upptagen, att ha så mycket att göra och tänka på, att jag inte hinner tänka så mycket på min stora sorg!
Glädje när man kommer hem. Dag 651.
Jag erkänner, jag får en egoboost av att hon gör så. Jag känner mig omtyckt, behövd, viktig! Nån blir så glad bara av att jag visar mig.
Tänk om det var ett litet barn som väntade på mig där ovanför trappan. Självklart är det en liten del i all barnlängtan som hjärtat svämmar över av. Att någon behöver en och blir glad bara av att man visar sig.
Det känns väldigt själviskt att tänka den tanken, men jag kan inte gömma mig för att den finns. Självklart vill jag ha barn för att jag själv mår bra av det! Så kanske man inte får säga, men det är så jag känner. Och, skulle jag inte må bra av det skulle det ju inte heller bli så bra...
Syskonbarn. Dag 650.
När det första kom jobbade jag i äldrevården. Jag jobbade kväll den dagen och vi tyckte det tog väääääldigt lång tid från det att de åkte in till BB. Men till slut kom han och hela släkten var på fötter! Det var en speciell känsla, nu fanns det en ny generation i släkten att ta hand om!
Det andra syskonbarnet kom på en skärtorsdag. Det gick superfort. Först fick jag veta att han var på väg. Jag gick ut med hunden och när jag kom in ringde mamma och sa att det var klart. Tur de hann in till sjukhuset!
När det tredje syskonbarnet kom visste jag ingenting. Efter ett seminarium på universitetet hade jag ett meddelande från mamma där hon berättade att hon kommit. Blev lite putt för att jag inte fått veta nåt, det var ju trots allt min syster som legat där och våndats den gången... På kvällen var jag på brukshundsklubben och tränade med hunden. Det var smällkallt, så kallt att snön frös till is på hundens tassar.
Det fjärde barnet kom på hösten. Jag fick veta att hon kommit precis innan jag skulle springa Stockholm halvmaraton. Varje gång det var tungt tänkte jag på den lilla tjejen och då blev det mycket lättare. De stolta storebröderna kom med mamma och pappa och hejjade på mig!
När det femte barnet kom började man vara van. Jag stod på löpbandet på gymmet när ett samtal kom och jag konstaterade att jag blev glad, men fortsatte träna. Det var inte som vid det första, när man gick som på nålar en hel helg!
NÅN GÅNG ska jag få ett eget barn, så min syster blir moster och min bror blir morbror till ännu ett barn!
För övrigt, i min kollegas familj är traditionen att hela familjen följde med till BB. Är rätt så glad att i den kultur vi har i min familj kommer vi att få vara ifred i alla fall tills barnet kommit ut!
Min smala lycka. Fortfarande dag 647.
Jag vet att det inte är bra, att det till och med är skadligt. Men jag kan inte låta bli! Det är så gott och jag mår bättre om jag i alla fall får dricka nånting gott! Jag har lovat min sambo att i samma sekund som jag blit gravid ska jag sluta, för barnet ska slippa det. Och det tänker jag göra.
I början när jag försökte bli gravid lät jag bli att dricka så fort det fanns en chans att jag var gravid. Men det gick över rätt så fort. Nu tänker jag att så länge jag inte blir med barn ska jag i alla fall få dricka min favoritdryck! Och det kommer jag göra!
Nästa gång. Dag 647.
Vi är ute i skärgården igen. I "vårt" rum stå den här gången en liten barnsäng. Jag önskar så att nästa gång vi kommer hit, vilket lär bli nästa sommar, så har vi ett pyre att lägga i sängen. Eller åtminstone ett i magen!!!
Måndagen den 13:e. Dag 640.
Om en månad är det torsdagen den 13:e. Nedräkning.nu
Oro. Dag 638.
Jag känner mig inte orolig för IVF, jag är säkert på att det kommer bli bra. Men en sak är jag orolig för! Jag har genom livet haft lätt för att hamna i depressioner och dessa tar sig alltid uttryck i att jag tror mig inte klara av skola eller jobb. Och jag är superrädd för att sprutorna ska göra mig känslig och att det då ska hända något på jobbet som jag inte tror mig klara av och att jag då ska bryta ihop och inte vilja göra någonting!
Men jag får väl förebereda mig ordentligt och är jag beredd på att det kan komma kan jag kanske identifiera känslorna innan de tar över. Jag har en psykolog som jag går till, inte så ofta nu för tiden, men jag får väl se till att boka in täta besök under dessa veckor. Och hitta på många roliga saker. OCH, inte att förglömma, involvera mina underbara kollegor som vet precis vad jag går igenom, och faktiskt låta dem styra skutan under denna tid.
Nog ska det gå!
Kan man skämta? Dag 637.
Igår kväll blev det bio med älsklingen för att fira att man överlevt första veckan på jobbet. Vi såg "Grannpatrullen", en komedi och man tänker att man ska vara säker från allt vad barnproblem heter. Men inte då...
Självklart var det så att huvudpersonen och hans fru inte kunde få barn. Men faktum var att det var ganska befriande. Deras infertilitet hamnade i skuggan av andra problem och det skämtades om det. Jag fick inte ett sting i hjärtat utan jag skrattade med dem och de dråpliga situationer som uppstod. Det var riktigt härligt!!!
Kontakt med kliniken. Dag 636.
Hur som helst ringde han för att kolla om de hade några återbudstider tidigare än 13 september. De hade de inte, men tyckte vi skulle återkomma nästa vecka. Så då får han väl ringa igen...
Livet flyter på. Dag 634.
Jaha så har man jobbat två dagar och snart börjar den tredje arbetsdagen. Visst är det lite skönt att komma in i rutiner och känna att man gör nånting på dagarna, men skulle inte sagt nej till några veckor mer semester. Eller lite färre timmar arbete om dagen. Sambon tyckte att jag skulle ju kunna gå ner i tid om jag vill, men jag tänker dels på pensionen och dels på min SGI. Dessutom finns ingen anledning att inte jobba heltid för mig, förutom att det är skönt att vara ledig. NÄR vi har vårt eller våra barn kan ju dessutom deltid vara mer befogat!!! Annars händer inte så mycket. Har mens just nu och idag kommer att bli en värkdag, det känner jag på mig!
Det är ju så lätt. Dag 630.
Vi var på middag hos en kompis härom dagen. På middagen var ganska många vi inte kände, och ganska många halvstora barn, alltså i 10-årsåldern. Som alltid kom vi in på barnprat, hur barn är så jobbiga och det skämtades mycket om hur man skulle göra sig av med barnen på bästa sätt. Jag brydde mig inte så mycket om det, men kände mig lite som hon i "Tomten är far till alla barnen", hon som säger till dem att de behandlar sina barn väldigt illa. Sen kom det: "Att göra barnen är i alla fall lätt". Allmänt skratt och flin. Inom mig brände det, jag ville bara skrika "hur i helvete kan ni säga så? Det är ett jävla skit att kämpa varje månad, det förstör sexlivet och man blir ett emotionellt vrak av att gå och hoppas för att sen varje gång bli besviken." Jag skrek inte ut min ilska. Ingen menade ju något illa och jag vet att det är sånt man säger. Jag log lite svagt och under bordet fick jag tag i sambons hand och den kramade min, hårt...
Snart är semestern slut. Dag 629.
Bra med semestern är ju också att vi nu på ett smidigt sätt är fyra veckor närmare besöket på Carl von Linné-kliniken i Uppsala. Så nu är det bara en dryg månad kvar! Jag längtar så!
