Kampen mot den biologiska klockan

I morgon är det dags för Tjejmilen. Jag försökte räkna och får det till att det blir min åttonde tjejmil. Tycker att det är en folkfest, även om det inte är det bästa loppet man kan springa rent löpmässigt. Det brukar vara trångt och eländigt, men man får ta det lugnt så brukar det gå bra.

Idag har jag varit på nummerlappsutdelningen och varje år anmäler jag mig till nästa års tjejmil. Det slog mig idag att jag förra året funderade över om jag skulle anmäla mig till årets lopp, med risken att jag skulle vara nyförlöst, eller åtminstone höggravid. Men det gjorde jag och det blev ju inte heller nåt problem med den saken.

Nu har jag nog i ställer chansen att göra min bästa tjejmil på länge, dvs springa hela varvet runt. Har varit lite si och så med träningen de senaste åren, men i år har jag ju faktiskt varit igång en hel del med löpningen. Så jag fokuserar på det och tänker att min kropp ska ta mig hela varvet runt och sen ska jag vara stolt över den och inte vara arg för att den inte ger mig ett barn!

Nu snart lite skönhetssömn för att ladda inför morgondagen!