Jag lever
Inser plötsligt att jag inte skrivit nåt på bloggen sen jag fick ett minus. Hoppas ingen tror att jag grävt ner mig av sorg! För så är det inte. På lördag kväll upptäckte vi att Alvin hade flera vattkoppor och sen dess har det varit vård av sjukt barn här hemma. Så fullt upp så jag har inte hunnit tänka så mycket på vårt minus.
Men det känns faktiskt helt ok! Jag var inte alls lika ledsen som förra gången. Jag hade inte alls vågat tro nåt den här gången och därför kändes det inte som en förlust. Den här gången har vi också fyra i frysen så vi kan försöka med dem och behöver inte gå igenom en ny behandling.
Idag har jag pratat med CvL. De tyckte att vi kan köra fet redan nästa äl om vi vill. Och jag lutar lite åt att göra det. I så fall blir det typ insättning om en-två veckor. Det känns ju helt overkligt! Jag tror faktiskt att vi kommer köra på det. Sambon sa att vi gör som jag vill och jag känner mig själv och vet att jag inte har något tålamod.
Livet med ivf... Bryta ihop, komma igen och se fram emot nästa försök!
Minus igen
Ja vi gick upp för en halvtimme sen och testade och det var ingenting den här gången heller. Två test lyste mot oss.
Det suger! Men jag är inte lika knäckt som förra gången, hade inte vågat hoppas lika mycket nu!
Jaja det vlir ringa kliniken och sen hoppas vi på FET om ett tag!
Testdag i morgon
Fy vad äckligt spännande! Jag får hjärtklappning bara jag tänker på det! Än så länge kan jag hoppas men efter i morgon är kanske hoppet ute!
Jag vaknar ju så rackarns tidigt också. Måste jag hålla mig då, för sambon vill ju vara med?Jag vill ju inte väcka honom kl 5.30 ju!!! Nej blä!
Senast jag ruvade drömde jag hela natten att jag plussade. Men då var jag säker på att jag var gravid. Nu vågar jag inte tro nåt alls! Men jag hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas hoppas!
Less
Jag är sjukt less på att vänta nu! Vill bara får veta vad som gäller!
Det drar...
Det drar liksom i magen, och då pratar jag tjejmagen. Det gör inte ont, men det känns konstigt. Det är inte äggstockarna, det kändes på ett annat sätt. Jag kan inte riktigt beskriva det, det är så annorlunda.
Jag vågar inte dra några slutsatser av det. Det skulle lika gärna kunna vara total inbillning! Men jag skriver det här, för om jag måkte ruva igen och upplever samma sak då vet jag att jag absolut inte ska lägga någon vikt vid det!
Bara tre nätter och två dagar kvar tills vi får veta...
Morgonstund
Jag har ju skrivit tidigare att jag är så trött just nu, allt pga crinone. När klockan börjar närma sig 21 på kvällarna, då känner jag att det är dags att ge upp för dagen. Jag borstar tänderna och lägger mig i sängen och tittar på nån film. Och jag brukar somna inom 20 minuter. Det är så himla skönt!
Och bäst är det på morgnarna. Jag vaknar vid 6 och känner mig riktigt utvilad. Efter att i ett och ett halvt år ha blivit väckt av Alvin vaknar jag nu av att kroppen tycker sig ha fått nog med sömn. Det är en otroligt härlig känsla!
Upp och ner
Oj vad man tolkar och tänker. Har några dagar nu inte känt så mycket, förutom att jag varit jättetrött. Inget illamående och ingen molvärk. Då tar jag det som något negativt, ett tecken på att det inte är nåt. Så idag kom lite molvärk. Då blev jag först lite lättad men kom sen på att det kan ju vara mensvärken som gör sig påmind, för nu skulle min mens kunna komma. Och då oroar jag mig över det.
Jag vet att alla symtom beror på medicinen, men nu tolkar jag i stället frånvaro av symtom som något negativt. Åh detta limbo!
Halvtid
Nu har jag tagit hälften av alla crinone-arna. Tjohoo värt att fira! Bara häften kvar!
Tröttmössa!
Det här progesteronet gör att jag kommer ihåg en aspekt av hur det var att vara gravid; jag är så otroligt trött! Klockan är halv nio på kvällen och jag funderar på allvar på att gå och lägga mig. Det är ju helt galet! Men nu har jag tagit en tredjedel av "crinone-arna" så bara 20 kvar. Jag räknar verkligen ner för jag hatar dom!
Illamåendet
Där kom det. Andra kvällen i rad nu... Men den här gången vet jag att det bara beror på progesteronet, inte nånting annat. Så jag behöver inte fundera på det.
Idag när vi höll på att laga middag kände jag hyrde högg till i magtrakten. Gissa vad jag tänkte då? Jo självklart tänkte jag att "kanske fäste embryot nu". Det är ju helt omöjligt att inte tänka dessa tankar!
Och tiden får utvisa, om det visar sig att jag är gravid, då är det rätt coolt att jag kan säga att jag kände det (även om det inte var det jag kände så kan man ju låtsas). Och visar det sig att jag inte är gravid, ja då har det ju inte skadat mig på nåt sätt, att tänka så när det högg till...
Jobba jobba lilla du!
Ajabaja
I det blå
Jag är faktiskt riktigt duktig! Jag tänker inte så jättemycket på ruvningen. I höstas hade jag koll på exakt vad som hände med embryot varje dag, nu har jag ingen koll alls. Jag vet att det är fem dagar gammalt idag, då borde det vara en blastocyst tror jag. Men jag ska försöka hålla denna relativa coolhet.
Pratade förresten med CvL i lördags, om värken i magen. Hon sa att det troligtvis berodde på att äggstockarna var tunga och att de hamnade snett när jag låg ned. De kunde till och med vrida sig, och det ska göra fruktansvärt ont. Om det händer igen tyckte hon att jag skulle ställa mig på alla fyra för då får äggstockarna hänga löst fram i buken. Men peppar peppar har det inte hänt igen och jag har inte alls ont i äggstockarna längre. Skönt!
Magknip
Jag vaknade i natt och hade så jävla ont i magen. Den kändes uppblåst men den var inte svullen om jag tittade på den. Det gjorde så ont, jag försökte andas men det hjälpte inte alls. Jag gick på toaletten och försökte släppa ut gaser, för jag kände mig supergasig, men det hjälpte inte heller. Jag mådde inte illa men smärtan gjorde att jag ville kräkas.
Jag tog Alvedon och la mig på höger sida och efter ett tag kändes det som att det släppte lite. Och till slut somnade jag om. När jag vaknade hade jag inte ont längre, i alla fall inte så länge jag låg på sidan. Och nu är smärtan helt borta.
Men fy vad obehagligt det var, hoppas det inte kommer igen!
Världen behöver dig
Självklart spelar jag denna sång även för det här älskade embryot. Kaninen är med och lyssnar.
Lilla embryo, jobba och kämpa, vi har gjort vårt nu är det upp till dig. Världen behöver dig!
ET
Nu har vi varit och gjort ET. Det gick bara bra. Vi fick inte veta hur många av äggen som blev befruktade, men ett fick vi tillbaka och fyra frystes in. Så det är ju jättebra, skönt att ha många i frysen om det här inte skulle lyckas. Dels för att slippa behandlingen, men också för att det bli billigare. Känns hemskt att prata om pengar i dessa sammanhang, men det är ju ett fakta att ett FET kostar en tredjedel så mycket som en hel behandling.
I alla fall kom vi dit och fick komma in ganska direkt. Läkaren kom också ganska direkt, så vi behövde inte vänta länge alls. Vi pratade lite om att jag varit dålig i magen men han trodde inte det hade något med överstimulering att göra. Sen fick vi gå in. Vi fick fota även det här embryot. Fyra celler sa de att det var. Tittar man noga ser det ut som att det är fem, men vi är ju inga experter. Allt gick snabbt och smärtfritt, det mest obehagliga var nog när han tvättade av livmoderhalsen.
Han sa att embryot hamnade på det bästa stället, vilket nu det är. Men också att nu handlar det om att embryot ska fortsätta dela sig. Vi kan inte göra något för att påverka, allt är upp till embryot.
Så, snälla, snälla lilla embryo! Jag älskar dig redan, snälla JOBBA JOBBA JOBBA!!!!! Stanna hos oss!
Vilken natt
Jag tyckte att magen kändes lite konstig i går kväll och jag ville inte ligga på den. Men jag somnade i alla fall. Vid 1 vaknade jag, mådde illa, kände mig uppblåst. Lite obehagligt i äggstockarna men inte ont. Sen började det, rännandet på toa. Lös i magen som bara den. Jag låg vaken lääääääääänge. Försökte läsa på om överstimulering och diarré är ett symtom. Men jag fattar inte om det kan vara det enda symtomet eller om man behöver andra också. Det kan lika gärna vara magsjuka, för både sambon och Alvin var ju nyss sjuka. Och jag vet inte vilket jag helst vill att det ska vara. Det spelar ju ingen roll egentligen, bara det går över snart.
Jag har i alla fall bunkrat med blåbärssoppa nu och så fick jag ju mer tid att kolla netflix.
Njuta
Tittar på film och dricker cola zero. Jag hoppas det blir min sista cola zero på lääääääääänge! 
Vad ska jag göra nu???
Är hemma från jobbet och vilar magen. Alvin är på förskolan. Det har ju inte hänt på flera månader att jag varit ensam hemma en hel dag.
Och vad ska jag göra? Jo, har skaffat Netflix och ska njuta av att kunna titta på film i lugn och ro!!!
Haha
Både idag och förra gången sa sambon "såg du nålen?" Och när jag svarat att jag inte gjorde det har han båda gångerna skrattat lite och sagt, "Tur det!" Den är tydligen väldigt lång och grov...
Vårt andra äggplock
Dags att beskriva äggplocket då. Mycket var ju lika som förra gången, men en hel del var annorlunda.
Vi hade tid 9.30. Vi gick upp tidigt, gav Alvin frukost och lämnade honom på förskolan. Jag fick bara äta flytande frukost, så det blev en drickyoghurt. Efter 7.30 fick jag inte ens dricka, vilket ju gjorde att jag kände mig urtörstig bara för att.
Det var en snöig, grå dag, slaskigt och eländigt på vägarna. Vi hade god tid på oss och kom till kliniken 20 minuter för tidigt. Efter en liten stund fick vi komma in på vårt rum, Violen, samma rum som vi våra två återföringar. Jag fick byta om till de snygga kläderna och fick två Alvedon och en lugnande. Barnmorskan kom även och satte en kanyl i armen. Ganska snart kände jag mig lite lullig av den lugnande medicinen. Vi hade med oss surfplattan och satte på en film. Jag var rätt så groggy ett tag, men det blev bättre så småningom.
Efter att vi väntat typ en timme fick sambon gå och lämna sitt prov. När han varit borta en stund kom läkaren in och sa att det var dags. Han var orolig att jag skulle hinna ägglossa, så vi hade inte tid att vänta på sambon, vilket ju inte kändes så kul, men jag hade ju inget val. Jag misstänkte att sambon satt och väntade på att de skulle ta hand om provet, och det stämde, så de fick gå och hämta honom. Så jag slapp göra det utan honom!
Ja vi kom in i rummet och jag fick hoppa upp i stolen. Jag fick en värmedyna på magen och morfin i kanylen. Tydligen hade de läst i min journal från förra gången att jag hade ont på vänster sida, så jag fick en högre dos morfin på en gång. Läkaren la lokalbedövning och det kändes!
Sen satte han igång. Visst, det stack till och kändes, men det gjorde mycket mindre ont än förra gången. Jag låg och blundade, andades och fokuserade på att slappna av.
Jag var så orolig innan och hade intalat mig själv att jag skulle vara nöjd om det blev 2 ägg. Så sa embryologen "ägg" och sambon kramade mig på axeln. Det var en enorm lättnad! Sen hittade hon ägg efter ägg efter ägg, jag trodde inte det var sant! När det var klart hade de hittat 11 ägg. Jag kände mig så pigg och glad.
Jag fick hjälp in på rummet och ner i sängen, men ärligt talat kändes det lite som att de pjoskade med mig, jag kände mig inte alls dålig. Jag fick en värmedyna på magen och bäddade ner mig. Jag låg en stund och slappnade av. Jag dåsade lite grann, men jag somnade inte. Efter att jag legat 45 minuter ca var jag less och bad sambon hämta smörgåsar.
Barnmorskan kom in och berättade att de hittat 12 ägg till slut. Vi fick info om vad som ska hända nu och sen fick vi åka hem.
I bilen hem mådde jag superbra. Jag hade redan innan bestämt att jag ska vara hemma från jobbet i morgon och jag kände nästan att det var lite onödigt, så pigg var jag. Vi åkte och hämtade Alvin och sen hem. Jag försökte lägga mig ner och ta det lugnt, men Alvin var otroligt mammig och ville bara ligga på mig, så det var rätt svårt att slappna av. Efter nån timme började bedövningen släppa och alvedonet gå ur kroppen och då kände jag att det nog är ett bra beslut att vara hemma i morgon ändå.
Nu har Alvin somnat, så nu ska jag bara lägga mig i soffan och ta det lugnt! Åh vad det ska bli skönt!
12
Den magiska siffran är 12 ägg! Otroligt!
På väg
Nu sitter vi i bilen. Alvin är lämnad på förskolan. Snälla låt det här vara dagen då Alvins syskon blir till!
Laddar
Inför i morgon. Försöker få tiden att gå och fjärilarna i magen att flyga lugnt. Jag är spänd som fan. Inte orolig för smärta och så, jag har ju upplevt förlossningsvärkar och klarade jag det så... Men så orolig för hur det ska gå, tänk om de inte hittar några ägg! Usch vad jag hatar detta!
Kaninen med ovitrelle
Ovitrelle taget
Nu har jag tagit ovitrelle-sprutan. Om 36 tummar blir det äggplock!
Jag hade förberett allt och prick 21.30 ringde alarmet och då stack jag in nålen i magen. Den 12 sprutan för den här gången. Hoppas att det aldrig mer behövs nån spruta!
Det gäller att vara med!
Tog nyss min sista puregon. Jag ska ta 225 enheter. Jag fixade sprutan som vanligt, vred upp och stack in den i magen. Kollade till på "displayen" så att jag hade ställt in den rätt. Och den stod på 250!!!!! Hoppsan!
Ut med sprutan, på med ny nål och börja om från början. Vilken tur att jag kollade! Vet inte vad som skulle ha hänt, förmodligen inte så jättemycket, men ändå!
Sjuk familj
Alvins facit efter förskolestarten: Fem dagar där, sen förkyld en vecka. Fyra dagar där, sen magsjuka. Inte så kul...
Han blev sjuk natten till fredag och sambon var hemma med honom. Sen åkte jag på kryssning på fredagskvällen och kom hem på lördag kväll. En halvtimme senare kräktes sambon. Så nu har jag två sjuklingar här hemma... Slängde massor i tvättmaskinen, spritade alla handtag och liknande i huset, tvättade skötbord och tvättbalja, bytte sängkläder. Jag hoppas att vi ska bli av med den här sjukan snart!
Samtidigt förbereder jag mig för veckan som ska komma. Sista puregon-sprutan i kväll. Hoppas det blir sista i livet. Känner mig rätt full i magen, det spänner.
Nu sover Alvin så jag ska passa på att ta ett varmt, skönt bad!
