Kampen mot den biologiska klockan

Dags att beskriva äggplocket då. Mycket var ju lika som förra gången, men en hel del var annorlunda.

 

Vi hade tid 9.30. Vi gick upp tidigt, gav Alvin frukost och lämnade honom på förskolan. Jag fick bara äta flytande frukost, så det blev en drickyoghurt. Efter 7.30 fick jag inte ens dricka, vilket ju gjorde att jag kände mig urtörstig bara för att.

Det var en snöig, grå dag, slaskigt och eländigt på vägarna. Vi hade god tid på oss och kom till kliniken 20 minuter för tidigt. Efter en liten stund fick vi komma in på vårt rum, Violen, samma rum som vi våra två återföringar. Jag fick byta om till de snygga kläderna och fick två Alvedon och en lugnande. Barnmorskan kom även och satte en kanyl i armen. Ganska snart kände jag mig lite lullig av den lugnande medicinen. Vi hade med oss surfplattan och satte på en film. Jag var rätt så groggy ett tag, men det blev bättre så småningom.

Efter att vi väntat typ en timme fick sambon gå och lämna sitt prov. När han varit borta en stund kom läkaren in och sa att det var dags. Han var orolig att jag skulle hinna ägglossa, så vi hade inte tid att vänta på sambon, vilket ju inte kändes så kul, men jag hade ju inget val. Jag misstänkte att sambon satt och väntade på att de skulle ta hand om provet, och det stämde, så de fick gå och hämta honom. Så jag slapp göra det utan honom!

 

Ja vi kom in i rummet och jag fick hoppa upp i stolen. Jag fick en värmedyna på magen och morfin i kanylen. Tydligen hade de läst i min journal från förra gången att jag hade ont på vänster sida, så jag fick en högre dos morfin på en gång. Läkaren la lokalbedövning och det kändes!

 

Sen satte han igång. Visst, det stack till och kändes, men det gjorde mycket mindre ont än förra gången. Jag låg och blundade, andades och fokuserade på att slappna av.

Jag var så orolig innan och hade intalat mig själv att jag skulle vara nöjd om det blev 2 ägg. Så sa embryologen "ägg" och sambon kramade mig på axeln. Det var en enorm lättnad! Sen hittade hon ägg efter ägg efter ägg, jag trodde inte det var sant! När det var klart hade de hittat 11 ägg. Jag kände mig så pigg och glad.

 

Jag fick hjälp in på rummet och ner i sängen, men ärligt talat kändes det lite som att de pjoskade med mig, jag kände mig inte alls dålig. Jag fick en värmedyna på magen och bäddade ner mig. Jag låg en stund och slappnade av. Jag dåsade lite grann, men jag somnade inte. Efter att jag legat 45 minuter ca var jag less och bad sambon hämta smörgåsar.

 

Barnmorskan kom in och berättade att de hittat 12 ägg till slut. Vi fick info om vad som ska hända nu och sen fick vi åka hem.

I bilen hem mådde jag superbra. Jag hade redan innan bestämt att jag ska vara hemma från jobbet i morgon och jag kände nästan att det var lite onödigt, så pigg var jag. Vi åkte och hämtade Alvin och sen hem. Jag försökte lägga mig ner och ta det lugnt, men Alvin var otroligt mammig och ville bara ligga på mig, så det var rätt svårt att slappna av. Efter nån timme började bedövningen släppa och alvedonet gå ur kroppen och då kände jag att det nog är ett bra beslut att vara hemma i morgon ändå.

 

Nu har Alvin somnat, så nu ska jag bara lägga mig i soffan och ta det lugnt! Åh vad det ska bli skönt!