Förresten

Just nu är Charlies lilla nalle (som jag köpte när jag hämtade ut medicinerna) typ lika stor som Charlie är där inne i magen. Jag har fortfarande svårt att förstå att en liten människa simmar runt inne i mig. Jag tittar på ultraljudet men kan inte riktigt koppla att den där lilla på filmen är inne i mig. Jag känner lite sporadiska sparkar, men än så länge är det sällan. Det blir väl mer verkligt när jag känner honom oftare hoppas jag!

Trött, trött, trött, trött, TRÖTT!

Alttså hur kan man vara så himla trött? Min första tanke när jag kliver upp på morgonen är "när får jag gå och lägga mig igen?". Går sen hela dagen på jobbet och längtar hem till soffan. Kommer hem runt fem och funderar på om jag ska äta innan jag somnar... (Nja kanske inte riktigt så men om jag la mig när jag kom hem skulle jag garanterat somna!)
 
Härom dagen stod jag och sambon och tittade i spegeln samtidigt. Och då slog det mig att jag är otroligt blek! Så då kom jag på att denna trötthet skulle kunna bero på järnbrist. efter ett samtal med MVC ska jag testa att äta järntabletter. Sen på onsdag ska vi träffa barnmorskan och då mäter vi ju blodvärdet så då får jag se. Men jag hoppas att det beror på järnvärdet för då kanske tabletterna gör mig ilte piggare!
 
Kan förresten inte vara lätt för min mamma just nu. Två gravida döttrar, den ena tröttare än den andra!

För att jag älskar dig, så som du är!

Så har vi nu äntligen varit på vårt efterlängtade ultraljud. Precis när jag la mig på britsen blev jag helt kall och trodde att Charlie skulle ligga helt stilla. Men det gjorde han inte. För ja, det är en han! Han rörde sig fram och tillbaka så mycket så barnmorksan hade svårt att mäta.
 
Den vackraste man kan tänka sig, så kan man väl sammanfatta... Och jag är helt opartisk ;-)
 
Nåja, men allt var som det skulle i alla fall. Och det är ju det viktigaste. Hon tyckte att han såg ungefär 5 dagar större ut än de 18+1 som jag är i, men vid IVF-graviditeter flyttar de tydligen inte på datumet. Så det är fortfarande 14 juli som gäller. Men bara för säkerhets skull har jag laddat ner en till app som mäter de andra datumen ;-)
 
Vi såg också en tydlig liten snopp. Så klart KAN det vara nåt annat men det vore väldigt otroligt! Jag blev väldigt förvånad för jag var ju helt säker på att det var en tjej. Men tji fick jag! Och det spelar ju ingen roll, jag älskar honom precis som han är!
Min syster säger att han är lik mig ;-)

Wohoo-andra trimestern!!!

Det är förstås olika på alla ställen man läser, men enligt den app som jag har så gr jag in i andra trimestern idag! Hurra!!!


Nallen

Kommer ni ihåg nallen jag köpte när jag hämtade ut alla IVF-medicinerna? Den som jag med tårarna brännande bakom ögonlocken lät hoppa ner i påsen. För på nåt sätt kände jag att det var starten, att vi skulle få vårt barn på nåt sätt. Och det barnet skulle få nallen när den föddes.
 
Nallen sitter vid huvudändan på min säng. Varje kväll säger den "god natt" till Charlie. Och när jag tycker det känns tungt att stiga upp på mornarna ser jag nallen och blir påmind att vår dröm har gått i uppfyllelse!
 
Snart är Charlie större än nallen!

Good news och big news!

De goda nyheterna först. Jag mår inte illa längre! Vågar faktiskt skriva det nu, för nu har jag inte mått illa på hela veckan. Vilken underbar känsla att kunna äta allting och inte känna lukter och må bra!

Men sen till de stora och ännu godare nyheterna. Min syster ringde i torsdags och berättade att hon är med barn. Bara i v 4 än så länge, men ändå! Jag skrev ju redan i somras att hon inte ville börja försöka med en trea förrän jag blivit gravid. Och även om jag försökte övertyga henne om att hon inte kunde vänta på mig så satte de tydligen igång efter mitt positiva test. Och pang bom så blev det!

Så om det går som det ska nu för oss båda så kommer kusinerna födas med lite mer än två månaders mellanrum. Förstå hur roligt de kommer ha tillsammans!

Mina föräldrar vet inget och jag var där igår kväll och fick bita mig i tungan hundra gånger för att inte säga nåt när mamma pratade om att jag ju kunde låna både det ena och det andra av syrran. Men nu behöver hon ju det själv! Så kan det gå!

Anmäld!

Har letat ett tag men nu har jag hittat och anmält mig på vattengympa! Jag har jättesvårt att få till träningen och nu när jag inte mår illa vill jag verkligen komma igång! Så om en vecka börjar jag och går fem gånger till att börja med. Det kostar en del så jag vill ju kolla om det är bra och om jag verkligen kommer att åka dit...

Tror det är bra att börja redan nu och stärka de muskler man behöver jobba extra med. Har redan tendens till ont i ryggen men jag vill ju gärna kunna jobba i alla fall i fem månader till... Dessutom hade de en frågestund med en barnmorska efter varje pass och det är ju superbra så mycker frågor som jag har!


På spaning.

Idag blev det en härlig långpromenad i solen med sambo och hund. Jag hade konstigt ont i mag/rygg-partiet, men tvingade mig ut för jag känner att jag behöver röra på mig!

I alla fall var vi inte ensamma om idén att gå ut och gå i solen... Typ halva befolkningen var nog ute. Och då märkte vi att vi börjat intressera oss för nåt nytt. Barnvagnar! Varenda vagn granskade vi. Hur såg däcken ut? Verkade de lätta att köra i snön? Det var nära att jag gick fram till vissa och frågade vad det var för märke och om de var nöjda, men jag hindrade mig...

Men jag tycker det är en riktig djungel med vagnar. Så när det börjar närma sig och det syns ordentligt på magen då kommer jag nog göra slag i saken och gå fram och fråga de jag ser har en vagn jag tycker ser bra ut...

Fredagkväll.

 

Jaha en hel vecka har man jobbat då. En bra vecka, vi har för första gången på typ fyra månader varit full personalstyrka hela veckan. Trots det har jag haft ont i huvudet konstant hela veckan. Trodde det kunde bero på vätskebrist och drack massa vatten. Men tyvärr blev jag bara dunderkissnödig av det. Tänkte också att det kan bero på den enorma ljudnivå det blir när 10 barn leker med olika leksaker på ett platsgolv i ett rum på 20 kvadratmeter.

Men idag tror jag jag fick förklaringen. Vaknade med en oroväckande känsla i halsen, tror en förkylning är på g. Tyvärr! Har INTE tid att bli sjuk nu, alla mina kollegor ska ha semster de närmsta veckorna. Så nu blir det soffläge hela helgen med förhoppningen att det ska göra susen!

Avslutar med en bild. den här filten stickade min mamma när jag var i magen och hon hade den i vagnen. Den kommer passa perfekt i sommar!


Sömnlöst.

Nåja, att skriva sömnlös är nog lite att ta i, men för mig, som alltid somnar inom trettio sekunder från att jag lägger ner huvudet på kudden, så kändes det så.

Jag kunde inte somna i går kväll, eller ja det tog en timme. Låg och vred på mig, på näthinnan hade jag Charlie som låg och hoppade och krängde på kroppen. Mitt hjärta var så fullt av kärlek så det bara slog och slog och slog och jag kunde inte slappna av. Tårarna rann. Hela jag var ett enda stort leende och jag har nog aldrig kännt en sån lycka förut.

Till slut ropade jag på sambon som kom och la sig och höll om mig. Han höll på magen och vi pratade om vad vi sett och till slut slappnade jag av och somnade.

Ultraljud

Charlie, säg hej till världen!
 
Idag har vi fått se en liten ängel fladdra runt. Hjärtat slog och hen rörde sig hela tiden.
 
Det första jag såg när hon hittade Charlie var ett ryck, då tänkte jag "DEN LEVER!!!!!" Äntligen kan jag slappna av lite. Jag har varit så otroligt orolig de senaste dagarna, så nu känns allt väldigt bra! Men fortfarande är det svårt att ta in att den där underbara varelsen vi såg på skärmen faktiskt finns i min mage och fortfarande ligger där och hoppar runt.
 
Efteråt gick vi och åt thaimat, på samma ställe som vi åt efter att vi gjort gravtestet. Vi skämtade om att dit måste vi åka efter förlossningen, efter första steget, efter studenten, efter att hen fått sin doktorsexamen... Hahaha vi har inga små planer för stackars Charlie ;-)

Back to reality.

Jaha dags att börja jobba igen då efter ett långt härligt lov! Det känns ändå helt ok måste jag säga. Hade hoppats att mer av illamåendet skulle vara borta men det är bättre i alla fall! Tror mest att morgnarna kommer bli jobbiga, under semesterns har jag ju kunnat ta de så himla lugnt. Vi får se jag vill helst slippa att stiga upp tidigare för att kunna äta långsamt.


Gott nytt år!

Nu har vi ätit förrätt och huvudrätt. Sen blev jag proppmätt så nu väntar vi lite...

En vattenskål blev det, för oss och för Charlie som nu har klarat de tolv första veckorna!!! Känns underbart!


Kanske funkar de ändå...

Jag har använt såna där "sea-band" ända sen vecka fem. Men jag är egentligen rätt tveksam till att det faktiskt fungerar. Igår var jag och simmade och tog då förstås av dem. Sen på eftermiddagen och kvällen mådde jag mer illa än jag brukar och jag försökte att äta nåt, vila, men inget hjälpte. Sent på kvällen insåg jag att jag inte haft banden på mig. Så de kanske funkar ändå...

Nu är de på och illamåendet är ok!


Arbetsnamn.

Treårige systersonen funderade på vad bäbisen ska heta. Jag frågade om han hade nåt förslag. Han tyckte Charlie, "för det kan både tjejer och killar heta". Nja, tänkte jag, inte min typ av namn. Men ett bra namn för skrutten i magen kanske det är!!!


Nyhet.

Elvaårige brorsonens reaktion på att jag är med barn: "Coolt! Det tog ett tag!!!"


Önskelista.

Kära tomten!

Min absolut största önskan har redan gått i uppfyllelse när jag den 8 november fick två streck på min sticka! Så därför önskar jag mig nu:

Att lillskrutt mår bra i min mage och stannar hos oss för alltid alltid!
Att alla jag lärt känna genom blogg och familjeliv också ska få sina önskan om ett barn uppfylld!
Att min bästa kompis ska lyckas med sitt IVF i februari!

Kan du fixa det tomten???

Och förresten, kan du göra nåt åt mitt illamående så vore jag glad!

GOD JUL ALLA!!!


PUH!

Drömde i natt att jag var med barn och var tillsammans med mitt ex. Om det är något jag i vaket tillstånd är glad över så är det att jag inte skaffade barn med mitt ex. Därför var jag i drömmen inte särskilt glad över att vi nu skulle ha barn ihop.

Gissa om jag blev glad när jag vaknade och insåg att det var min underbara sambo som låg bredvid mig och som kommer bli en fantastisk pappa till vilket barn vi än får!

Julmat.

Min syster sa lite på skämt att nu ska jag äta bara sånt som är onyttigt, för det hon åt mycket under sin illamåendetid det vill hon inte äta längre. Jag tror jag vet vad jag inte kommer vilja äta sen... JULMAT!!!

V 9+6

Grattis - nu är ditt barn inte ett embryo längre utan ett foster! Ett sånt meddelande fick jag från appen i morse... Ett litet framsteg känns det som!


Tidigare inlägg
RSS 2.0