Kampen mot den biologiska klockan

Livet går ju sin gilla gång, trots att det ibland känns som att man lever i en bubbla och bara väntar på att det ska bli som man vill. Idag är det Valborg, alltså är våren verkligen på gång. Det har varit kanonväder idag, jag har suttit ute och läst en lång stund i solen och fått lite färg. Sköööönt!

På förmiddagen var vi och lämnade blodprov båda två. Jag har inte riktigt fattat vad exakt det är de vill kolla, men det var nåt om smitta, som hepatit t.ex. Antar att det handlar om att man inte vill hjälpa ett barn till världen om det finns risk för smitta. Är som sagt inte säker, men jag tror att det är så.

Själva blodprovet var väl ingen stor händelse, men ändå ett steg på vägen. Nästa steg sen är att vi ställer oss i kö för IVF. Så fort provsvaren kommer...

Vissa dagar går nästan en hel dag utan att man tänker på hela situationen med barn - inte barn - utredning. Idag har varit en sån dag. Faktiskt! Haft mycket annat att tänka på. Deklarationen bland annat. Trodde att det skulle bli krångligt eftersom jag skaffat F-skattesedel förra året, men jag behövde inte deklarera det i år. Därför blev det den enkla "skriva-på-varianten". Har dessutom pluggat och hjälpt systeryster med sin onda rygg. Bra att få annat att tänka på!

I morgon är det Valborg. Jag är ledig, sen hoppas jag att det blir något galej. Vi får väl se. Om vi inte blir bjudna nånstans får vi väl hitta på något själva. Vore skönt att slippa fixa för en gångs skull!

Känner att jag inte är på topp i livet just nu. Känner mig inte jätteledsen över hela barnhistorien just nu, utan mer bara obekväm med livet. Tycker inte att jobbet är så kul att gå till. Känner att det är segt, att livet bara flyter på, man jobbar, sover, äter, jobbar, sover, äter. Allt i en enda cirkel som bryts med lite semester ibland, men sen är man tillbaka i jobba, sova, äta. Jag VET att det inte är så, att man gör annat också, men just nu känns det inte så. Skulle vilja dra en filt över huvudet och komma fram om en månad när det förhoppningsvis är sommar och semestern är lite närmre och vädret är lite varmare.

Seeeeeeeeeeegt!

Hade väl trott att jag vid det här laget skulle ha en bäbis eller åtminstone ha en i magen så det var något nytt som skulle hända och bryta den eviga cirkeln. Men så är det inte. (Missförstå mig inte, det är inte anledningen till att jag vill ha barn, men en ganska trevlig bieffekt!)

Nej ska kura ihop mig framför en bra film med en kopp te och se framför mig en skön arbetsdag i morgon med sol och glada miner!

Nu känns det bra! Skönt att det inte var något fel. Började egentligen fundera på det först igår. Tänk om det är totalstopp. Tänk om det är helt kört för mig för all framtid. Men så var det ju inte tack och lov!

Har nu bokat telefontid med min läkare på tisdag, då blir det väl att prata om hur vi ska gå vidare nu. Hoppas vi nu får ställa oss i kö för IVF. Då är det bara tre månader kvar tills det kommer igång på riktigt. Tre månader är inte så långt! Det går fort!

Idag har vi varit och gjort en passagekontroll av mina äggledare. Äntligen efter tre månaders väntan!

Det började med att jag fick ett stolpiller, som var avslappnande så att inte livmodern skulle krampa under undersökningen. Dessutom fick jag antibiotika för att förebygga eventuell infektion. När jag fixat med dessa mediciner fick vi sitta och vänta en halvtimme på att stolpillret skulle verka. Var för övrigt ingen trevlig upplevelse att använda ett sånt - fy vad det sved! Men vad gör man inte...

Sen fick vi komma in till gynekologen. Med var dessutom en sjuksköterska. Jag fick lägga mig i en faktiskt rätt så skön gynstol, med kudde och allt. Det är man ju inte van vid!

Först gjorde de ett vanligt ultraljud och tittade. Allt såg bra ut. Jag har ju haft lite funderingar på om jag skulle ha ett möom på livmodern, eftersom både min mamma och mormor hade såna i min ålder och fick operera bort sina livmodrar. Men inget sånt hade jag, en enorm lättnad!

Sen stoppade de in en liten kateter i livmodern. Just det kändes lite, jag fick små sammandragningar, annars var det ingen fara alls. De sprutade in koksaltlösning i livmodern och sen lite luft. Sambon såg att det kom luftbubblor upp i äggstockarna och de såg ju förstås även de. Jag såg ingenting. Därför var det skönt att han var med!

Sen var det klart, det tog max fem minuter. "Det är inget fel på dig" kontaterade läkaren och jag fick klä på mig igen.

Mådde rätt illa efteråt och var glad att vi hade bil att åka hem i. Sitta på en fullsmockad tunnelbana hade inte varit så skoj!

Åhhh om allt bara kunde vara enkelt. Skulle ha mens igår. Kom en liten blödning, men sen kom det inget mer på hela kvällen och natten. Gjorde ett test i morse, men det var negativt. Sen har det inte blött något på hela dagen.

När den inte kommer hinner jag få upp hoppet. Samtidigt tänker jag att om det nu inte är någonting kan den väl komma på en gång. Så fort den kommer ska jag ringa till Octaviakliniken och beställa tid för passagekontroll av mina äggledare. Och det vill jag få gjort nu, har ju väntat i sen i början av februari.

Så om det nu inte är nåt så får mensen komma. Fast stanna gärna borta ändå. Fast jag vill inte få upp hoppet i onödan... Tankarna snurrar och jag blir galen!!!