Passagekontroll. Dag 524.
Idag har vi varit och gjort en passagekontroll av mina äggledare. Äntligen efter tre månaders väntan!
Det började med att jag fick ett stolpiller, som var avslappnande så att inte livmodern skulle krampa under undersökningen. Dessutom fick jag antibiotika för att förebygga eventuell infektion. När jag fixat med dessa mediciner fick vi sitta och vänta en halvtimme på att stolpillret skulle verka. Var för övrigt ingen trevlig upplevelse att använda ett sånt - fy vad det sved! Men vad gör man inte...
Sen fick vi komma in till gynekologen. Med var dessutom en sjuksköterska. Jag fick lägga mig i en faktiskt rätt så skön gynstol, med kudde och allt. Det är man ju inte van vid!
Först gjorde de ett vanligt ultraljud och tittade. Allt såg bra ut. Jag har ju haft lite funderingar på om jag skulle ha ett möom på livmodern, eftersom både min mamma och mormor hade såna i min ålder och fick operera bort sina livmodrar. Men inget sånt hade jag, en enorm lättnad!
Sen stoppade de in en liten kateter i livmodern. Just det kändes lite, jag fick små sammandragningar, annars var det ingen fara alls. De sprutade in koksaltlösning i livmodern och sen lite luft. Sambon såg att det kom luftbubblor upp i äggstockarna och de såg ju förstås även de. Jag såg ingenting. Därför var det skönt att han var med!
Sen var det klart, det tog max fem minuter. "Det är inget fel på dig" kontaterade läkaren och jag fick klä på mig igen.
Mådde rätt illa efteråt och var glad att vi hade bil att åka hem i. Sitta på en fullsmockad tunnelbana hade inte varit så skoj!
Det började med att jag fick ett stolpiller, som var avslappnande så att inte livmodern skulle krampa under undersökningen. Dessutom fick jag antibiotika för att förebygga eventuell infektion. När jag fixat med dessa mediciner fick vi sitta och vänta en halvtimme på att stolpillret skulle verka. Var för övrigt ingen trevlig upplevelse att använda ett sånt - fy vad det sved! Men vad gör man inte...
Sen fick vi komma in till gynekologen. Med var dessutom en sjuksköterska. Jag fick lägga mig i en faktiskt rätt så skön gynstol, med kudde och allt. Det är man ju inte van vid!
Först gjorde de ett vanligt ultraljud och tittade. Allt såg bra ut. Jag har ju haft lite funderingar på om jag skulle ha ett möom på livmodern, eftersom både min mamma och mormor hade såna i min ålder och fick operera bort sina livmodrar. Men inget sånt hade jag, en enorm lättnad!
Sen stoppade de in en liten kateter i livmodern. Just det kändes lite, jag fick små sammandragningar, annars var det ingen fara alls. De sprutade in koksaltlösning i livmodern och sen lite luft. Sambon såg att det kom luftbubblor upp i äggstockarna och de såg ju förstås även de. Jag såg ingenting. Därför var det skönt att han var med!
Sen var det klart, det tog max fem minuter. "Det är inget fel på dig" kontaterade läkaren och jag fick klä på mig igen.
Mådde rätt illa efteråt och var glad att vi hade bil att åka hem i. Sitta på en fullsmockad tunnelbana hade inte varit så skoj!
Kommentarer
Trackback
