Minus och magsjuka.
Vi testade i söndags, för jag mådde så dåligt av att inte veta. Och det var negativt igen. Just då kändes det hopplöst! Kommer det aldrig gå?
Nu har jag väl gått vidare och ser framåt mot nästa försök.
Och magsjukan blev inte så lindrig som jag hoppades. Alvin kräktes igen och är fortfarande dålig. Jag själv var ju förstås också magsjuk och är det fortfarande.
Jag har inte den bästa sinnesstämningen just nu. Jag mår dåligt av att vara hemma och vara onyttig! Jag har dåligt samvete gentemot jobbet. Jag ser inget slut på eländet!
Familjen sjukdom
Alltså om nån månad så där kommer vi säkert skratta åt det här...
Natten till igår fick jag äntligen sova utan värk i bihålorna. Det var fantastiskt och jag kände mig som en ny människa när jag vaknade. Men lyckan blev kortvarig, för snart hörde jag ljud från Alvin, ljud från någon som kräks. Jaha upp ur sängen. Det hade även kommit i andra änden så jag ställde honom i duschen, kl 5.20 på morgonen. Sen bytte jag säkert 7 blöjor på 1 1/2 timme. Jäkla skit-magsjuka!
Men peppar peppar kom inget mer på hela dagen, utan han verkade helt ok.
Så på em skulle sambon busa lite med honom och då hör jag stönanden inifrån sovrummet. Det hade knäckt till i ryggen och han låg helt orörlig i sängen. Ryggskott!
Sambon överlever men i väntan på en naprapattid är han rätt handikappad.
Alvin verkar ok nu på morgonen, han har ätit och än så länge fått behålla det.
Jag vaknade och mådde riktigt illa och aningen risig i kistan. Än så länge lever jag i förnekelse och tänker att min lösa mage beror på att jag äter penicillin. Illamåendet är värre, men kanske kanske kanske kan det vara ett litet tecken på nåt bra. Vågar inte säga tanken högt utan intalar mig att det är mediciner kombinerat med fastande mage kombinerat med hjärnspöken.
Håller nu tummarna att vi alla ska vara ok snart!
Mensvärk eller molvärk?
Har värk i magen. Ena sekunden tänker jag att det är mensvärk och att mensen är på väg. Andra sekunden hoppas jag att det är molvärk som tyder på nåt annat.
Det är bara vänta och se, tiden lär utvisa.
Ruvningen
Kanske ska skriva nåt om ruvningen också. Jag känner i princip ingenting. Jag tar ju bara halva dosen crinone och det verkar göra susen, inte alla lika mycket biverkningar, tack och lov!
Försöker låta bli att tänka på det. Igår var jag tvungen att läsa på lite hur embryot ligger till OM det har fäst, bara för att avgöra huruvida kortisonet kunde vara en risk. Men annars är jag rätt duktig på att hålla tankarna på annat!
Sjuk
Jag har varit sjuk ända sen återföringen. Snorig och hostig och igår fick jag ont i bihålorna. Googlade lite och förstod att jag har bihåleinflammation. Så idag är jag hemma från jobbet. Alltså jag måste säga att det är bland de värre saker jag upplevt, i smärtväg. Att föda barn var i en division för sig, men sen efter det har jag inte upplevt mycket som gjort lika ont. Fy fan!
Fick tipset att använda nässpray med kortison. Men när sambon frågade på apoteket sa apotekaren att det är osäkert hur de påverkar ert eventuellt embryo och studier på djur har visat att det kunde ge missbildningar. Så jag vågar inte ta den sprayen. Jag lider och sköljer ofta med saltlösning i stället.
Stanna kvar hos mig!
Ett nytt litet embryo vilar nu där inne. Eller jag hoppas att det inte vilar, utan att det jobbar för fullt med att dela sig!
Det hade 7 celler när de frös in det. Vid upptiningen hade det tappade cell, men det hade det tagit igen innan återföringen. Jag försöker räkna celler på bilden, men det är svårt. Men det är ungefär lika många celler som Alvin var när han sattes in.
De behövde bara tina ett embryo, så vi har tre kvar i frysen.
Stanna nu lilla vän!
Idag är det dags
Ja så är dagen här, vårt tredje syskonförsök. Hoppas på tredje gången gillt!
Jag blev jätteorolig igår, för jag mådde superdåligt och febern steg och upp till 38,2. Eftersom vi varit hemma med Alvin en vecka, och han har haft över 40 grader så blev jag orolig att det var influensan och att jag skulle ha jättehög feber idag. Och det kanske inte är så bra vid FET. Men idag när jag vaknade hade jag bara strax över 37. Tack och lov!
Där kom den
Glada gubben. Hann maila kliniken igår och fråga var ägglossningen tagit vägen. Kom då på att jag räknat från äggplocket och tänkt att ägglossningen borde komma ca 28 dagar efter det. Men mensen kom ju sent efter och räknar man från mensens första dag så skulle ägglossningen normalt ha kommit torsdag eller fredag. Så då har den ju inte varit så sen.
Och idag blev det glad gubbe :-)
Har ringt CvL och insättning blir på tisdag kl 14.15. Ska ta bisolvon i morgon, måndag och tisdag, precis som vid de tidigare återföringarna. Nu hoppas vi på tredje gången gillt!
Var är min ägglossning?
Har testat i en vecka nu, men ingen ägglossning i sikte... Men jag antar att det kan bli så efter alla mediciner.
På't igen
Nu lägger vi senaste ivf:n bakom oss. I morse började jag med äl-stickor, alltså kan man säga att vi inlett arbetet för nästa FET. Var ju förstås negativt, jag väntar mig inte nåt på nån vecka än, men efter vårt FET i höstas kom ägglossningen ganska fort, så jag började testa idag för att inte missa den.
Lilla nallen min
En dålig bild, men ändå.
Ny äntligen, efter lång tid, har Alvin börjar visa intresse för nallen, alltså IVF-nallen. Han ligger och kramar sen när han ska sova. Precis som jag drömde om att det skulle bli!
Livet måste gå
Idag har jag tagit ett stort steg. Jag har talat om för min chef att jag vill vara tjänstledig för studier. Jag har gått och funderat på detta ända sen jag var gravid. Jag vill inte vara kvar i mitt yrke hela livet. Så från i höst är jag student igen. Det är skitläskigt! Man lämnar nåt tryggt bakom sig. Men jag måste göra det här.
Jag hade hoppats att jag skulle bli gravid innan, så att jag hade allt det avklarat innan. Men nu verkar det inte bli så, och jag kan inte skjuta upp min framtid i väntan på att bli gravid. Tänk om jag aldrig blir det. Nej jag måste gå vidare i livet och skulle jag lyckas få vi lösa det då.
Bestämt
Vi har bestämt att vi kör FET direkt. Så om några dagar ska jag börja med äl-test. Jag kommer börja rätt tidigt, för senast jag ruvade och fick minus kom ägglossningen rätt snabbt efter mensen. Och jag vill inte missa den!
Danderyds sjukhus
När jag ska åka buss in till stan är det vid Danderyds sjukhus jag kliver av (eller på när jag ska hem). Varje gång jag är där tänker jag på när Alvin föddes. Den platsen har för alltid en speciell plats i mitt hjärta.
Men igår blev jag inte glad, jag blev ledsen. Jag åkte förbi förlossningen och BB och jag blev så rädd att jag aldrig ska få ligga där med en bebis igen. Jag vet hur fantastiskt det var och jag blir så ledsen över att det ska vara så svårt, att vi ska behöva kämpa så, att vi inte ska få kunna bli gravida som de flesta andra blir. Att det ska vara så mycket oro, sorg och press.
