Får man nånsin vara glad?
Efterkontroll
Men vi diskuterade preventivmedel. Vi vill ju gärna ha fler barn. Just för tillfället finns det inte på kartan för mig att vilja bli gravid igen, men det känns ju lite konstigt att förhindra det när det var så svårt förra gången. Men efter ett snitt rekommenderas att man i alla fall väntar ett halvår innan man blir gravid igen.
Så hon skrev ut p-piller, såna utan östrogen för det är det enda man får äta när man ammar. Det kändes helt sjukt knasigt och galet efter dessa år av kamp att plötsligt få p-piller utskrivna. Jag har dessutom inte ätit piller på typ 9 år, hade annat innan vi började försöka.
Men efter mycket funderande och diskuterande med sambon har vi bestämt oss för att jag inte ska ta pillren. Det får bli kondom för oss tills vi försöker igen. Även om barnmorskan övertygade mig om att det inte finns nåt samband mellan p-piller och svårigheter att bli gravid, så vill vi inte ta risken att det ska påverka. Tänk om vi inte lyckas och så ska man gräma sig över dessa piller. Så farligt är det inte med kondom! Så den kartan får ligga oanvänd till efter ett eventuellt nästa barn!
Världen behöver dig! Fortfarande dag 713.
Bävan. Dag 678.
I morgon ska jag träffa två av mina bästa barndomskompisar. Vi träffas inte så ofta, nu var det nästan ett år sen senast. Jag ser verkligen fram emot det och tycker att det ska bli så kul.
Men samtidigt bävar jag. Tänk om nån av dem är med barn!!! Ingen av oss har barn. När vi träffades förra året pratade vi redan då om att det inte gick för mig och då var det ingen av dem som var på väg. Därför skulle det vara extra tungt att ta om nån av dem nu skulle vara på smällen! Det skulle vara så jäkla orättvist!
Det är väl dumt att oroa sig för detta redan nu egentligen. Men jag måste våga tänka tanken. Jag måste skydda mitt hjärta, vara beredd på att det kan hända, så att det inte blir en chock utan mer en bekräftelse på det jag redan oroat mig för.
Hela dagen i morgon ska jag förbereda mig och programmera om mitt hjärta och min hjärna: Jag ska bli glad för deras skull i så fall! Deras lycka skulle inte ha nåt med min olycka att göra! Jag ska bli glad jag ska bli glad jag ska bli glad jag ska bli glad!!!
Unbaby me. Dag 657.
http://nojesguiden.se/blogg/tobias-bostrom/istallet-for-barn-sveriges-regering
Enligt den finns det nåt som heter "unbaby me" som gör att man kan byta ut bäbisbilder på facebook mot andra bilder. Jag vet inte om det är sant, jag är inte tillräckligt smart för att fatta om det fungerar på riktigt eller om han skämtar om det.
Men jag önskar att det var så! Tänk om man kunde slippa alla bäbisbilder och bäbisstatusar som alla mina "i 30-årsåldernkompisar" lägger upp på sina underverk. Alltså jag förstår att man lägger upp bilder på det bästa man har (även om jag godkänt att min sambo skjuter mig om jag börjar med det när/om vi får ett eget :-). Men kan jag inte bara få slippa se dem!!! Jag brukar snabbt bläddra förbi dem och låtsas att jag inte sett!
Men. Dag 654.
Det slog mig härom dagen att detta men är någonting som jag lever med ständigt och jämt! Jag lever mitt liv, och jag försöker känna mig nöjd med det, men hela tiden smyger det sig på mig.
- Vad roligt för er att ni ska ha ett till barn! (Men jag får inget).
- Jaha ni ska till Mumindalen på semestern! (Vi har inga barn så vi åker inte dit.)
- Ja det är ju superbra att ni bygger pool för barnen! (Vi behöver ingen pool, för vi har inga barn.)
- Ja självklart ska vi gå på spontanbio idag! (Jag har ju inga barn så det är inga problem.)
- Det är så skönt att bara ta det lugnt en hel helg! (Jag har ju inga barn som kräver nånting.)
- Åh vad skönt det var att få sova länge på lördagsmorgonen! (Jag har ju inet barn som väcker mig.)
Det är inte alltid det är negativt att inte ha barn, jag inser att det finns mycket jag kan göra som inte skulle gå om vi hade barn. Men just nu är det ju ett barn jag vill ha, mer än nånting i hela världen. Vad jag än tar mig för så överskuggas det av det faktum att jag inte har något barn. Det är ett stort MEN som står skrivet på insidan av ögonlocken och som gör sig påminnt i tid och otid.
-Jo tack, jag mår bra. (MEN JAG HAR INGET BARN!!!!!)
Det är ju så lätt. Dag 630.
Vi var på middag hos en kompis härom dagen. På middagen var ganska många vi inte kände, och ganska många halvstora barn, alltså i 10-årsåldern. Som alltid kom vi in på barnprat, hur barn är så jobbiga och det skämtades mycket om hur man skulle göra sig av med barnen på bästa sätt. Jag brydde mig inte så mycket om det, men kände mig lite som hon i "Tomten är far till alla barnen", hon som säger till dem att de behandlar sina barn väldigt illa. Sen kom det: "Att göra barnen är i alla fall lätt". Allmänt skratt och flin. Inom mig brände det, jag ville bara skrika "hur i helvete kan ni säga så? Det är ett jävla skit att kämpa varje månad, det förstör sexlivet och man blir ett emotionellt vrak av att gå och hoppas för att sen varje gång bli besviken." Jag skrek inte ut min ilska. Ingen menade ju något illa och jag vet att det är sånt man säger. Jag log lite svagt och under bordet fick jag tag i sambons hand och den kramade min, hårt...
Jag vet inte. Dag 596.
Tänk om det kunde få vara så! Jag hoppas hoppas hoppas så!!!
Midsommar. Dag 587.
Idag är det midsommarafton. Vi är ute i skärgården och har det bra. Solen skiner och allt är lugnt. Inget att plugga, inget arbete med huset att göra. Och, jag har ägglossning. Det är nog första gången jag lyckats pricka in en sådan på ett perfekt tillfälle i livet. Ingen stress, bara ledighet och tid att vara med varandra!
Såg en engelsk film, "midsummer for dummies" igår. Den avslutades med att det kommer att bli en babyboom i mars. Vi får verkligen hoppas det!!!
Det svänger fort. Dag 571.
Nu är det verkligen dags för mens och än har den inte synts till. Nu är jag verkligen inte lika lugn och cool som i måndags, nu tolkar jag varje känsla i kroppen... "Brösten känns lite ömma, beror nog på mensen" typ så tänker jag hela tiden. Men drar en suck av lättnad varje gång jag går på toa och den inte kommit.
Hoppet väcks lite nu när den inte kommit idag! Men har bestämt att vänta till lördag med test, bättre att mensen får komma och dra ner förhoppningarna!
Åhh! Dag 563.
Dröm. Dag 562.
I natt drömde jag en lååång dröm i vilken vi äntligen fått vårt lilla barn. Jag ammade flera gånger och gick runt och bar på barnet. Det var så mysigt. Sen var jag lite dålig på att komma ihåg bäbisen, så min morfar och mormor (båda döda) fick rycka in när jag svävade iväg. Vi var i alla fall så glada och det var så verkligt!
Sen fick jag ett sms och vaknade. Länge sen jag blev så ledsen över att behöva vakna! Tillbaka till verkliga livet. Men jag har ju minnet av drömmen och att jag i den fick hålla mitt barn och amma det!
Lite tankar så här på söndagsmorgonen. Dag 540.
Åh vad jag vill att det ska vara nåt den här månaden! Jag ligger i sängen och håller mig på magen och bara hoppas hoppas hoppas! Jag fantiserar om känslan när det blir ett plus på stickan och funderar på hur jag skulle berätta det för A. Och för alla andra. Jag tänker på när barnet i så fall skulle beräknas födas och jag inreder barnrummet.
Det var länge sen jag tänkte så, har inte tillåtit mig att drömma på väldigt länge. Det känns rätt skönt faktiskt! Ibland måste man få ta ut glädjen i förskott. Jag blir varm inombords av tankarna och känner mig lugn. Om mensen sen kommer blir jag förstås superbesviken, men det blir jag alltid ändå.
Så nu tänker jag drömma vidare, om det lilla pyre som vi KOMMER att få förr eller senare!
