Men. Dag 654.

Klara Zimmergren hade ett fantastiskt sommarprat i somras, där hon pratade om sin och hennes mans kamp för ett barn. I det programmet berättade hon att hon hade en väninna som hon brukade ringa till och så brukade de säga att "jag mår bra, men jag har inget barn..."

Det slog mig härom dagen att detta men är någonting som jag lever med ständigt och jämt! Jag lever mitt liv, och jag försöker känna mig nöjd med det, men hela tiden smyger det sig på mig.

- Vad roligt för er att ni ska ha ett till barn! (Men jag får inget).
- Jaha ni ska till Mumindalen på semestern! (Vi har inga barn så vi åker inte dit.)
- Ja det är ju superbra att ni bygger pool för barnen! (Vi behöver ingen pool, för vi har inga barn.)
- Ja självklart ska vi gå på spontanbio idag! (Jag har ju inga barn så det är inga problem.)
- Det är så skönt att bara ta det lugnt en hel helg! (Jag har ju inga barn som kräver nånting.)
- Åh vad skönt det var att få sova länge på lördagsmorgonen! (Jag har ju inet barn som väcker mig.)

Det är inte alltid det är negativt att inte ha barn, jag inser att det finns mycket jag kan göra som inte skulle gå om vi hade barn. Men just nu är det ju ett barn jag vill ha, mer än nånting i hela världen. Vad jag än tar mig för så överskuggas det av det faktum att jag inte har något barn. Det är ett stort MEN som står skrivet på insidan av ögonlocken och som gör sig påminnt i tid och otid.

-Jo tack, jag mår bra. (MEN JAG HAR INGET BARN!!!!!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0