Mors dag
Mors dag för ett år sen. Jag visste inte om vårt lilla embryo hade fastnat. Men jag hade en liiiiiiiiiiiiten tro att det kunde vara så. Jag mådde illa... Jag försökte att inte tänka för mycket, utan njuta av att jag fick vara mamma till Alvin.
Nu har jag två! Nu vet jag att det där illamåendet VAR en liten Emil som klamrat sig fast i livmoderväggen.
Som present idag bjöd sambon på lunch på Melanders fisk. Sen fick jag ta ett bad, helt i lugn och ro. Tänk att min present var att få vara utan barn ett tag. Lite knasigt egentligen. Men det behövdes! Jag älskar mina barn mer än mitt eget liv, men för att jag ska orka ge dem glädje, kärlek och värme så måste jag få andas och vara ensam med mina egna tankar ibland!
Dagen till ära försökte Alvin leka med sin lillebror för första gången. Den finaste present jag kunde få! De kommer ha sån glädje av varandra genom livet.
Det är svårt att få dem på samma bild, här är den som blev bäst... Alvin tyckte att Emil skulle köra hans radiostyrda grävmaskin. Emil tyckte det var roligast att titta på Alvin!
Välkomstkalas
På självaste Ofrivilligt barnlösas dag hade vi välkomstkalas för Emil! Massa folk kom och firade att vår fina pojke kommit till världen.
Jag känner sån enorm lycka över att vi nu inte längre är barnlösa, utan barnrika! Två underbara pojkar har vi fått och vårt liv är komplett!
Emil fick en sån fin teckning av sin kusin! "Grattis till livet!" skrev sjuåriga Sofia. Om hon visste hur rätt hon har! Hur lycklig man ska vara över varje liv som kommer till!
Det går uppåt
Bra grej det där att få behålla maten och få ner den i tarmen! Sen operationen för tre veckor sedan har Emil gått upp nästan 1,2 kg!!!
En underbar helg!
I januari fyllde min pappa 70 år. Då var jag höggravid och att resa bort kändes inte så lockande. Så vi väntade. Och i helgen blev det äntligen av. Hela familjen, 8 vuxna och 8 barn, åkte till Tällberg i Dalarna, från fredag till söndag.
Vi bodde på First Hotell Tällberg. Ett kanonställe om man åker med barn! Det fanns pool och barnpool. Trampbilar. Minigolf. Och ett fantastiskt lekrum, som var som ett lekland i miniatyr. För Alvin var det typ himmelriket! Och för oss också, som lugnt kunde sitta och fika, medan han stojade med kusinerna.
På fredagen var jag på Spa, kurbad och massage. Två timmar utan barn, det är guld värt! Det längsta jag varit borta från Emil. Det var så skönt! Och Emil fick gosa med pappa, vilket ju förstås gick jättebra!
Glada och lyckliga barn! Glada och lyckliga föräldrar! En så där helg som man drömde om under kampen att bli med barn!
Alvin utanför dalahästfabriken
Emil redo för morfars födelsedagsmiddag.
Ett nytt kapitel
Idag för ett år sen satte vi in det embryo som sen blev Emil. Idag satte jag in en hormonspiral... Nu börjar ett nytt kapitel. Efter 5 1/2 år, då en STOR del av min tid, energi och mina tankar ägnats åt att bli gravid och föda barn, är det nu dags att gå vidare. Dags att börja leva livet med de två underbara pojkar vi har fått.
Det känns skönt!
Den första i raden
Den första i raden av "för ett år sen".
Idag är det ett år sen jag hade ägglossning. Det passerade ju ganska obemärkt förbi för oss. Emil låg tryggt nedfrusen. Jag visste ju att jag hade ägglossning, men mer än så var det inte. Det stora hade ju hänt redan i februari, då han blev till.
Men det var ändå denna dag som startade den cykel som sen blev vår fina kille. Därför är den värd att minnas!!!
Det går bra nu
Nu har det gått 9 dagar sen operationen. Emil mår kanon! Igår på 3-månaderskontrollen hade han ökat 450 gr på 2 veckor. Så otroligt skönt!
Jag mår också bra nu! All oro och depressionstankar är borta. Nu njuter jag av livet igen!
Ett nytt liv
Nu har det gått lite mer än två dygn sen operationen. Vi har fått komma hem. Emil har inte kräkts en enda gång. Han äter som aldrig förr. Han bajsar som aldrig förr...
Det är som att vi fått livet tillbaka! Jag har lagt 99% av min tid på att tänka på Emils kräkningar, att få i honom mat och få behålla den. Nu behöver jag inte tänka på det alls. Bara mata honom som man gör med en bebis. En frisk bebis. Äntligen har vi en frisk bebis! Nu kan vi börja njuta av livet igen.
Vi tror nästan inte att det är sant!
Postop
I går på eftermiddagen opererades Emil till slut. Operationen gick snabbt och bra.
Han har varit trött efteråt. Men har fått börja äta och nu på morgonen tog de bort droppet. Tydligen kan de kräkas en del de första dygnen efter operationen också. Men än så länge har det varit lugnt.
Inlagd
Jag skrev ju för ett tag sen att Emil kräks väldigt mycket. Alltså VÄLDIGT mycket! Så mycket så att han inte gått upp i vikt som han ska. Det har förstått uppmärksammats och vi har fått komma till läkare. Jag har testat kost utan mjölk, soja och ägg för att utesluta allergi. Han har fått testa en medicin. Allt utan resultat.
För två veckor sen pratade jag med min systers svärfar, som är mag- och tarmspecialist. Han sa att man borde göra ett ultraljud för att kontrollera den nedre magmunnen som ibland är trång och inte släpper igenom mat. Tre andra läkare sa till oss att det inte behövdes, men med hans ord i ryggen stod vi på oss och läkaren skrev en remiss.
Igår var det dags för ultraljud på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Emil var så duktig och låg still tåligt en lång stund. Sen gick de ut för att kontrollera om bilderna var tillräckligt bra. Jag hade läst att svaret skulle vi få av läkaren i Täby, så jag väntade på att få åka hem. Men den läkare som gjorde ultraljudet kom tillbaka och meddelade att han har den förträngning som vi var där för att undersöka.
Vi fick gå till akuten direkt och Emil blev inlagd. Han fick en infart på huvudet och en sond ner i magen för att slippa kräkas. Sen måste han fasta inför operationen.
Nu har vi legat inne en kväll och en natt. Förhoppningsvis blir det operation relativt tidigt idag. I går kväll var det hemskt sorgligt ett tag, han fick ju inte amma. Även om han fick dropp saknade han nog sin favoritplats. Men till slut somnade han och har sovit hela natten. Jag själv har sovit riktigt dåligt. Men så är det att vara förälder!
Jag är ändå lättad över att de upptäckte detta och att vi fått en förklaring till varför han kräks!
