Syskonbarn. Dag 650.
Idag blev min kollega faster. Det var hennes första barn och hon var så överlycklig! Då började jag fundera på när alla mina syskonbarn föddes.
När det första kom jobbade jag i äldrevården. Jag jobbade kväll den dagen och vi tyckte det tog väääääldigt lång tid från det att de åkte in till BB. Men till slut kom han och hela släkten var på fötter! Det var en speciell känsla, nu fanns det en ny generation i släkten att ta hand om!
Det andra syskonbarnet kom på en skärtorsdag. Det gick superfort. Först fick jag veta att han var på väg. Jag gick ut med hunden och när jag kom in ringde mamma och sa att det var klart. Tur de hann in till sjukhuset!
När det tredje syskonbarnet kom visste jag ingenting. Efter ett seminarium på universitetet hade jag ett meddelande från mamma där hon berättade att hon kommit. Blev lite putt för att jag inte fått veta nåt, det var ju trots allt min syster som legat där och våndats den gången... På kvällen var jag på brukshundsklubben och tränade med hunden. Det var smällkallt, så kallt att snön frös till is på hundens tassar.
Det fjärde barnet kom på hösten. Jag fick veta att hon kommit precis innan jag skulle springa Stockholm halvmaraton. Varje gång det var tungt tänkte jag på den lilla tjejen och då blev det mycket lättare. De stolta storebröderna kom med mamma och pappa och hejjade på mig!
När det femte barnet kom började man vara van. Jag stod på löpbandet på gymmet när ett samtal kom och jag konstaterade att jag blev glad, men fortsatte träna. Det var inte som vid det första, när man gick som på nålar en hel helg!
NÅN GÅNG ska jag få ett eget barn, så min syster blir moster och min bror blir morbror till ännu ett barn!
För övrigt, i min kollegas familj är traditionen att hela familjen följde med till BB. Är rätt så glad att i den kultur vi har i min familj kommer vi att få vara ifred i alla fall tills barnet kommit ut!
När det första kom jobbade jag i äldrevården. Jag jobbade kväll den dagen och vi tyckte det tog väääääldigt lång tid från det att de åkte in till BB. Men till slut kom han och hela släkten var på fötter! Det var en speciell känsla, nu fanns det en ny generation i släkten att ta hand om!
Det andra syskonbarnet kom på en skärtorsdag. Det gick superfort. Först fick jag veta att han var på väg. Jag gick ut med hunden och när jag kom in ringde mamma och sa att det var klart. Tur de hann in till sjukhuset!
När det tredje syskonbarnet kom visste jag ingenting. Efter ett seminarium på universitetet hade jag ett meddelande från mamma där hon berättade att hon kommit. Blev lite putt för att jag inte fått veta nåt, det var ju trots allt min syster som legat där och våndats den gången... På kvällen var jag på brukshundsklubben och tränade med hunden. Det var smällkallt, så kallt att snön frös till is på hundens tassar.
Det fjärde barnet kom på hösten. Jag fick veta att hon kommit precis innan jag skulle springa Stockholm halvmaraton. Varje gång det var tungt tänkte jag på den lilla tjejen och då blev det mycket lättare. De stolta storebröderna kom med mamma och pappa och hejjade på mig!
När det femte barnet kom började man vara van. Jag stod på löpbandet på gymmet när ett samtal kom och jag konstaterade att jag blev glad, men fortsatte träna. Det var inte som vid det första, när man gick som på nålar en hel helg!
NÅN GÅNG ska jag få ett eget barn, så min syster blir moster och min bror blir morbror till ännu ett barn!
För övrigt, i min kollegas familj är traditionen att hela familjen följde med till BB. Är rätt så glad att i den kultur vi har i min familj kommer vi att få vara ifred i alla fall tills barnet kommit ut!
Kommentarer
Trackback
