Ja vad ska man skriva...
Som flera andra som bloggat om sina IVF blir det för mig glesare mellan inläggen. Finns inte så mycket att skriva om liksom. Livet tuffar på och man går bara och väntar på att veckorna ska gå. Om två veckor är det RUL och om fyra veckor nästa besök på MVC. Jag känner lite molvärk i magen mest hela tiden och lite illamående ibland. Jag försöker och försöker känna Charlies rörelser, men känner inte ett smack! Jag tittar mig i spegeln och gnäller över att jag ser mer tjock än gravid ut.
Ungefär så ser dagarna ut...
Just nu är jag hemma och är förkyld. DET är nånting jag märker att när ett virus satt sig i kroppen är det mycket segare att bli av med dem. I vanliga fall är jag borta typ två dagar vid en förkylning men nu är jag inne på dag tre och blir nog hemma i morgon också. Men visst, det har väl och göra med att jag i vanliga fall jobbar fast jag inte är helt frisk, medan jag nu tänker efter hur kroppen mår lite mer när jag inte tänker på mig själv.
En riktig energikick!
Jag har det riktigt tufft på jobbet just nu. Två av mina kollegor är på semester och den tredje är sjukskriven och jobbar bara 25 %. Alltså är det bara jag och tre vikarier som tar hand om 22 st 3-5 åringar. Det går, men jag måste vara överallt hela tiden och på kvällarna har jag varit helt slut. I går somnade jag kl 8 och sov 9 timmar, ändå var jag gråtfärdig av trötthet när klockan ringde i morse. När sambon frågade hur jag mådde kom tårarna. Jag var så trött!
I vanliga fall skulle jag bara kunna köra på och särskilt efter en 9-timmarsnatt skulle jag vara utvilad. Men inte nu och jag blir så frustrerad av att vara så begränsad av min kropp.
Nåja, i kväll kom det jag behövde! Jag var på mitt första vattengympapass. Det var jätteroligt och otroligt givande. Först en timmes pass och sen hade vi en halvtimme med lite förlossningsförberedande övningar. Vi fick träna avslappning och meditera. Sen var det en fruktstund då man kunde ställa frågor.
Visserligen höll jag på att börja gråta varje gång hon nämnde barnet i magen. Vi skulle bland annat visualisera hur den låg i våra armar efter förlossningen, då var det svårt att hålla tillbaka tårarna.
Men det var verkligen vad jag behövde! Jag fick tänka på nåt annat än jobbet ett tag, koppla bort helt och få fokusera på min graviditet och barnet en stund. Nu har jag en helt ny ork och är redo att ta mig an resten av veckan!
Wohoo-andra trimestern!!!
Det är förstås olika på alla ställen man läser, men enligt den app som jag har så gr jag in i andra trimestern idag! Hurra!!!
Nallen
Kommer ni ihåg nallen jag köpte när jag hämtade ut alla IVF-medicinerna? Den som jag med tårarna brännande bakom ögonlocken lät hoppa ner i påsen. För på nåt sätt kände jag att det var starten, att vi skulle få vårt barn på nåt sätt. Och det barnet skulle få nallen när den föddes.
Nallen sitter vid huvudändan på min säng. Varje kväll säger den "god natt" till Charlie. Och när jag tycker det känns tungt att stiga upp på mornarna ser jag nallen och blir påmind att vår dröm har gått i uppfyllelse!
Snart är Charlie större än nallen!
Good news och big news!
De goda nyheterna först. Jag mår inte illa längre! Vågar faktiskt skriva det nu, för nu har jag inte mått illa på hela veckan. Vilken underbar känsla att kunna äta allting och inte känna lukter och må bra!
Men sen till de stora och ännu godare nyheterna. Min syster ringde i torsdags och berättade att hon är med barn. Bara i v 4 än så länge, men ändå! Jag skrev ju redan i somras att hon inte ville börja försöka med en trea förrän jag blivit gravid. Och även om jag försökte övertyga henne om att hon inte kunde vänta på mig så satte de tydligen igång efter mitt positiva test. Och pang bom så blev det!
Så om det går som det ska nu för oss båda så kommer kusinerna födas med lite mer än två månaders mellanrum. Förstå hur roligt de kommer ha tillsammans!
Mina föräldrar vet inget och jag var där igår kväll och fick bita mig i tungan hundra gånger för att inte säga nåt när mamma pratade om att jag ju kunde låna både det ena och det andra av syrran. Men nu behöver hon ju det själv! Så kan det gå!
Anmäld!
Har letat ett tag men nu har jag hittat och anmält mig på vattengympa! Jag har jättesvårt att få till träningen och nu när jag inte mår illa vill jag verkligen komma igång! Så om en vecka börjar jag och går fem gånger till att börja med. Det kostar en del så jag vill ju kolla om det är bra och om jag verkligen kommer att åka dit...
Tror det är bra att börja redan nu och stärka de muskler man behöver jobba extra med. Har redan tendens till ont i ryggen men jag vill ju gärna kunna jobba i alla fall i fem månader till... Dessutom hade de en frågestund med en barnmorska efter varje pass och det är ju superbra så mycker frågor som jag har!
På spaning.
Idag blev det en härlig långpromenad i solen med sambo och hund. Jag hade konstigt ont i mag/rygg-partiet, men tvingade mig ut för jag känner att jag behöver röra på mig!
I alla fall var vi inte ensamma om idén att gå ut och gå i solen... Typ halva befolkningen var nog ute. Och då märkte vi att vi börjat intressera oss för nåt nytt. Barnvagnar! Varenda vagn granskade vi. Hur såg däcken ut? Verkade de lätta att köra i snön? Det var nära att jag gick fram till vissa och frågade vad det var för märke och om de var nöjda, men jag hindrade mig...
Men jag tycker det är en riktig djungel med vagnar. Så när det börjar närma sig och det syns ordentligt på magen då kommer jag nog göra slag i saken och gå fram och fråga de jag ser har en vagn jag tycker ser bra ut...
Fredagkväll.
Jaha en hel vecka har man jobbat då. En bra vecka, vi har för första gången på typ fyra månader varit full personalstyrka hela veckan. Trots det har jag haft ont i huvudet konstant hela veckan. Trodde det kunde bero på vätskebrist och drack massa vatten. Men tyvärr blev jag bara dunderkissnödig av det. Tänkte också att det kan bero på den enorma ljudnivå det blir när 10 barn leker med olika leksaker på ett platsgolv i ett rum på 20 kvadratmeter.
Men idag tror jag jag fick förklaringen. Vaknade med en oroväckande känsla i halsen, tror en förkylning är på g. Tyvärr! Har INTE tid att bli sjuk nu, alla mina kollegor ska ha semster de närmsta veckorna. Så nu blir det soffläge hela helgen med förhoppningen att det ska göra susen!
Avslutar med en bild. den här filten stickade min mamma när jag var i magen och hon hade den i vagnen. Den kommer passa perfekt i sommar!
Sömnlöst.
Nåja, att skriva sömnlös är nog lite att ta i, men för mig, som alltid somnar inom trettio sekunder från att jag lägger ner huvudet på kudden, så kändes det så.
Jag kunde inte somna i går kväll, eller ja det tog en timme. Låg och vred på mig, på näthinnan hade jag Charlie som låg och hoppade och krängde på kroppen. Mitt hjärta var så fullt av kärlek så det bara slog och slog och slog och jag kunde inte slappna av. Tårarna rann. Hela jag var ett enda stort leende och jag har nog aldrig kännt en sån lycka förut.
Till slut ropade jag på sambon som kom och la sig och höll om mig. Han höll på magen och vi pratade om vad vi sett och till slut slappnade jag av och somnade.
Just ja...
Sannolikheten för Downs syndrom beräknades till 1/4000 typ, så det var ju också bra!
Ultraljud
Charlie, säg hej till världen!
Idag har vi fått se en liten ängel fladdra runt. Hjärtat slog och hen rörde sig hela tiden.
Det första jag såg när hon hittade Charlie var ett ryck, då tänkte jag "DEN LEVER!!!!!" Äntligen kan jag slappna av lite. Jag har varit så otroligt orolig de senaste dagarna, så nu känns allt väldigt bra! Men fortfarande är det svårt att ta in att den där underbara varelsen vi såg på skärmen faktiskt finns i min mage och fortfarande ligger där och hoppar runt.
Efteråt gick vi och åt thaimat, på samma ställe som vi åt efter att vi gjort gravtestet. Vi skämtade om att dit måste vi åka efter förlossningen, efter första steget, efter studenten, efter att hen fått sin doktorsexamen... Hahaha vi har inga små planer för stackars Charlie ;-)
Back to reality.
Jaha dags att börja jobba igen då efter ett långt härligt lov! Det känns ändå helt ok måste jag säga. Hade hoppats att mer av illamåendet skulle vara borta men det är bättre i alla fall! Tror mest att morgnarna kommer bli jobbiga, under semesterns har jag ju kunnat ta de så himla lugnt. Vi får se jag vill helst slippa att stiga upp tidigare för att kunna äta långsamt.
Nojjig...
Usch jag läser om alldeles för många MA just nu. En tjej i en tråd på ett forum var i typ samma vecka som jag upptäckte på Ultraljud att hennes bäbis var död. Och hon hade haft jättemycket symtom. Jag har kännt mig rätt lugn för jag har ont i magen som ju ska bero på att livmodern växer. Men nu vågar jag inte lita på nånting.
Som tur är ska vi på KUB-ul på onsdag. Hoppas hoppas att allt är som det ska!
Vi drog till Uppsala.
Sambon och jag har haft planer på att resa bort denna vecka. Först försökte vi hitta en resa till värmen, men det var ganska kört. Sen tittade vi lite på kryssningar, nån europeisk stad eller möjligtvis nåt spahotell. Men vi hittade inget vi var sugna på eller som var tillräckligt prisvärt. Men vi kände att vi var tvugna att göra nåt!
Så vi tog så långt som till Uppsala. Vi bodde på hotell där i två nätter. Jättemysigt var det! Lämnade hunden hos mina föräldrar och det är trots allt rätt skönt att vara utan hund ibland och slippa promenaderna. Vi spenderade mycket tid på hotellet, badade bastu och bara umgicks med varandra. Perfekt, den lilla boost av kärlek man behöver få ibland.
Snart är det tillbaka till vardagen igen. Men, som min syster skrev i sin blogg efter sommaren, det är vardagen som gör att vi kan leva våra liv och åka på semester ibland! Skönt i alla fall att illamåendet är lite mindre än innan semestern och jag att jag har hunnit vila mycket, så jag har lite nya krafter att ta tag i vårterminen med!
