Jag tror inte
Jag tror inte att det här första försöket kommer att funka! Jag vet inte vad det beror på, men jag har inget större hopp. Jag tror inte att jag kommer att bli gravid igen... Jag ställer in mig på att lägga all min energi på underbare Alvin! Det gick så smidigt förra gången, vi lyckades på vårt första ivf-försök. Jag kan inte tänka mig att det kommer gå lika smidigt igen. Vår tur är slut nu.
Dystert, men så känner jag just nu!
En liten kanin
När jag hämtade ut alla mina mediciner inför min förra IVF, då köpte jag ju en nalle som sen var med hela vägen och nu är den Alvins.
Nu står vi inför nästa IVF. Självklart ska även detta få sin maskot! Den står för mitt hopp att vi kommer få den bebis som vi så gärna vill ha. Och den här ska vara bara till den bebisen, den ska få något eget och inte bara ärva från brorsan...
Så idag köpte jag världens mysigaste och gosigaste kanin. Alvin har gosat med den och godkänt!
För två år sen
gjorde vi vårt äggplock. Ägg och spermier sammanfördes och magi uppstod. Alvin blev till. Vårt fina underverk som nu ligger och snusar så gott i sängen. Det här datumet kommer för alltid att vara viktigt för mig!
Men inte bara Alvin blev till. Även de två embryona som ligger i frysen. Jag har inte tänkt på mycket på dessa förut, men nu när de blivit aktuella tänker jag mycket på dem. De är ju också magiska, fantastiska. Jag hoppas så att ett av dem ska få värmas och väckas till liv för att sen få växa inne i mig.
Men inte bara Alvin blev till. Även de två embryona som ligger i frysen. Jag har inte tänkt på mycket på dessa förut, men nu när de blivit aktuella tänker jag mycket på dem. De är ju också magiska, fantastiska. Jag hoppas så att ett av dem ska få värmas och väckas till liv för att sen få växa inne i mig.
Mens!
Ja det var förstås riktig mens! Så nu har jag pratat med CvL igen och meddelat att nästa ägglossning kör vi. Det känns otroligt pirrigt och konstigt! Som en repris på livet för två år sen. Åh vad jag hoppas att det ska gå bra nu!
Mens?
Orättvist!
HUR kan livet vara så orättvist? En tjej i den mammagrupp jag är med i har blivit gravid trots att hon har hormonspiral. Och så finns det vissa som stoppar in färdigbefruktade embryon gång på gång, men blir ändå inte gravida!
Men så är det, livet är inte rättvist.
Varför skriver jag?
Varför skriver jag fortfarande i bloggen? Min kamp mot klockan är ju på sätt och vis över. Jag har fått mitt älskade barn.
Men min hunger är inte stilla, mycket vill ha mer, och min önskan har alltid varit två barn. Jag kommer inte att vara riktigt nöjd om det inte blir så, det vet jag. Även om jag nu inte riskerar total olycka som det varit om jag blivit helt barnlös, så riskerar jag missnöje.
Därför skriver jag av mig. Jag längtar så mycket och har så mycket tankar så jag behöver lätta på trycket.
Dessutom. Jag gjorde ju en bok av bloggen om kampen för Alvin. Jag vill kunna göra samma sak till nästa barn om det blir ett. Det ska också få känna att jag längtade så det värkte i hjärtat! Därför vill jag skriva ner mina tankar, för det är fint att kunna gå tillbaka och läsa senare.
Redo
Eftersom jag är en sådan som planerar och fixar allt långt i förväg, så har jag redan fixat ägglossningstest tills det är dags. Jag har kört med stickor från testlagret, men jag tycker det är svårt att läsa av dem. Dessutom rekommenderade sköterskan på CvL att jag skulle använda Cleatblues digitala.
Eftersom jag redan googlat fram att de digitala är bäst vid FET så hade jag redan beställt. Så nu ligger en förpackning hemma och bara väntar på att få användas!
CvL
Igår pratade jag med Carl von Linné kliniken. Så var man tillbaka där igen... Ringa, stå i telefonkö, få svar och så komma på nya frågor. Man vill veta allt allt för att då känns det som att det är lite närmare att något ska hända!
I alla fall sa jag att vi tänker köra med syskonförsök nu snart. Eftersom jag har regelbunden ägglossning så blir det i naturlig cykel, alltså inga mediciner. Känns grymt skönt, särskilt att jag slipper crinone, alltså progesteronvagitorierna. Jag minns att det var den enda medicinen dom jag mådde dåligt av egentligen. Ont i magen fick jag. Men som sagt det slipper jag nu.
Eftersom jag hade äl för en vecka sen och den är rätt regelbunden så borde den komma om tre veckor. Sen blir det återföring tre dagar efteråt, om knappt 4 veckor. Känns helt galet att vi snart är där igen!
Förra gången vi var på CvL var vi på vul och fick se Alvins lilla hjärta slå för första gången. Hoppas att vi får åka dit igen i vinter och se ett nytt litet hjärta!
Vänta vänta
Bara att vänta nu igen då. Om en vecka är det bim. Förra månaden skrev jag upp alla symtom jag hade i kroppen och därför ska jag inte låta mig förledas denna gång. Jag hade ju typ molvärk hela tiden från ägglossning till mens den gången, så jag hetsar inte upp mig över att jag har lite molvärk nu också.
Jag hoppas förstås, men vågar inte tro nåt. Ser fram emot nästa månad då det förhoppningsvis blir fet i stället!
Ägglossat
Alvin
Försöker lägga in en bild på Alvin. Vi får se om det funkar. Han är mitt liv nu, det mest fantastiska jag har. Jag brukar säga att om jag vetat hur underbar han skulle bli hade jag längtat 1000 gånger mer. Det hade ju varit olidligt! Lite det som är jobbigt nu, jag vet hur fantastiskt underbart det var och är att vänta, få honom och leva med honom. Jag är så rädd att jag inte ska få uppleva det igen! Men jag hoppas! 