Inskriven
Idag har vi varit på inskrivning på mvc. Den här gången testar vi Prima Liv mvc på Danderyds sjukhus. Vi fick träffa en barnmorska son hette Anette. Hon gav ett bra första intryck tycker jag. Hon tog sig tid, lyssnade på allt vi sa. Hon kollade noga upp hur det var med järnvärdet förra graviditeten och vi pratade en del om risken för depression, eftersom jag haft problem med det förut. Tack och lov inte i samband med graviditeten, så vi hoppas jag ska slippa det denna gången också!
Och allra bäst, hon fixade så doktorn skrev ut Lergigan mot illamåendet. Jag ska testa att ta lergigan comp på morgonen, för det piggar upp en aning, och lergigan på kvällen, för det blir man trött av.
Åh vad jag hoppas på denna medicin! Kanske kan jag få lite mer ork att umgås med min underbare son om jag slipper må illa. Jag försöker att inte ha för höga förväntningar, jag ska inte tro att det försvinner helt!
Förunderligt och märkligt
Omöjligt att förstå!
På bara sex ynka veckor har det från sex små små celler skapats en varelse med kropp, huvud, början till små armar och ben, och framför allt en bultande hjärta!
Alltså det är så helt fantastiskt otroligt hur livet skapas!
Ett litet pickande hjärta 💕
I bilen sa sambon tyst "Usch vad nervös jag är". Han brukar inte prata om detta så mycket, så jag upplever att han är så cool hela tiden. Men så är det ju inte, bara det att jag pratar mycket mer!
Vi kom fram i perfekt tid till en tom klinik. De har ju stängt för all verksamhet utom dessa ultraljud. Vi träffade läkaren Katarina, samma som satte tillbaka detta embryo. Hon frågade hur jag mår och jag sa att jag mår som jag ska, dvs jätteilla!
Ja det var ju inte så mycket att vänta på, utan jag hoppade upp i gynstolen på en gång. Jag såg en svart ihålighet och nåt vitt däri. Men jag såg inget hjärta.
"Det ser jättebra ut" sa hon nöjt.
"Jaha säger du det så", sa jag, som inte fattade nånting. Hon visade var hjärtat var och då såg jag det. Man såg hur det pulserade, så häftigt!
Jag tog sambons hand och den kramade min.
Sen mätte hon hur stort fostret var, 17 mm från hjässa till rumpa, och det var precis så stort som det skulle.
Sen fick vi en bild i handen, lyckönskningar och vi tackade och sa att vi hoppas att vi aldrig mer behöver komma dit igen.
Dags för VUL
I morgon är det dags. Då ska vi få se lilla bönan! Och nu börjar jag nojja; "Tänk om inte hjärtat slår!" "Tänk om det är TVÅ!" "Tänk om inte hjärtat slår!" "Tänk om nåt är fel!" "TÄNK OM INTE HJÄRTAT SLÅR!"
Semesterns första dag.
Ligger i sängen och njuter av att jag nu är fri i 9 veckor framåt! Jag behöver inte lägga energi på nånting annat än mig själv och min familj! Det kommer verkligen lägligt, för nu kan jag ta det lugnt på morgnarna, vilket hjälper illamåendet. Och förhoppningsvis får jag mer energi att lägga på Alvin, har haft riktigt dåligt samvete den senaste tiden, eftersom jag varit så trött efter jobbet att jag inte orkat hitta på saker med honom.
Fredagsmys
Fredagsmys för en illamående gravid:
Rostad rågkuse med keso och avokado.
Citronsorbet direkt ur paketet!
Nya symtom
Jag har de senaste dagarna märkt att jag blivit täppt i näsan på eftermiddagen. Inte så att jag inte kan andas alls, men tillräckligt för att det ska störa. Jag trodde det hade att göra med den lilla förkylning jag kände av förra veckan, men nu börjar jag tvivla på det, och i stället befara att fet faktiskt har med graviditeten att göra. Det vore fruktansvärt jobbigt, för vad jag har läst är det få som blir av med det förrän barnet är ute. Då har jag alltså 8 månader med täppt näsa framför mig! Ve och fasa!
Aaaaaaahhhhhh!
Fri från illamående för idag! Kvällarna är min bästa tid just nu! Försöker hålla mig vaken för att njuta, men det är inte helt lätt!
Det sniglar sig fram!
Tiden går låååångsamt just nu känns det som! Jag mår illa i princip hela dagarna. Om jag har riktigt tur släpper det fram emot 8-9 på kvällen. Jag försöker tänka positivt, att det är detta jag längtat så otroligt mycket efter. Men det är jäkligt svårt!
Men Alvin tog jag postafen mot illamåendet och det hjälpte jättemycket. Jag har tagit det nu också, men tycker tyvärr inte att det hjälper nånting! Jag kräks mer nu än förra gången. Och jag ser framför mig att det kommer vara så här för all framtid, även om jag vet att det inte är så.
Jag har en vecka kvar att jobba och det känns helt oöverstigligt jobbigt! Men sen är jag i alla fall ledig och kan ta det lite lugnare.
Sniffa lite
Illamåendet är inte att leka med just nu! Tydligen ska set hjälpa att lukta på citron. Idag städade jag på jobbet och då hade vi ett rengöringsmedel med citron i. Och jösses vad gott det luktade! Så nu smiter jag in och luktar lite på flaskan lite då och då, och faktum är att det hjälper lite! 
Nu åker de på
Köpte sea-band när jag blev gravid med Alvin. Då var det mitt i vintern och jag kunde gömma dem under tröjorna. Nu är det sommar och t-shirttid, så nu kommer de synas.
Men det hjälps inte! Nu har illamåendet slagit till, inte så illa som jag vet att det kan bli, men nog för att jag ska tycka att det är jobbigt. Så nu satte jag på dem, så får vi se om de hjälper.
Hej hej hormoner.
Jag ska köpa nya dator har jag tänkt. Jag,får ångest bara av tanken, för jag vet inte vad jag ska ha. Jag hade bestämt mig, men när jag skulle åka och köpa den fick jag ont i magen. Så jag vände bilen på väg till centrum. Då började jag nästan gråta, för att jag är så krånglig.
Inte riktigt normalt att gråta av en sån sak. Måste vara hormonerna som kickat in på allvar. Har faktiskt inget minne av att jag var så förra gången. Men det har jag nog bara förträngt..
Det tuffar på
Livet går vidare, precis som vanligt, som om ingenting hänt. Jag har 2 1/2 vecka kvar till semestern och börjar avsluta saker på jobbet. Alla utvecklingssamtal är avklarade och allt arbete kring dem. Nu håller jag för fullt på med dokumentationen och är nästan klar med den också, bara lite småsaker kvar att fixa.
Känner inte av graviditeten så mycket än. Mår lite mindre illa. Är däremot lite tröttare nu. Men ingen större fara än så länge.
Några inköp
Idag var jag på apoteket och gjorde några preggoinköp.
Dels folsyra, men det har jag ju ätit i 4 1/2 år, så det var bara påfyllning.
Sen ögondroppar mot pollenallergi, tabletterna jag tagit måste jag prata med läkare om, och eftersom jag inte har så stora problem tänkte jag försöka bara med ögondroppar.
Och sist järntabletter. Fick ju rätt lågt blodvärde med Alvin, så jag börjar med järntabletter redan nu, så kanske jag slipper det den här gången.
Alltså det är ju helt knasigt att jag ska få göra allt det där igen! Jag är så tacksam, så tacksam, så tacksam!
Gravid
Det börjar kanske sjunka in lite. Jag är gravid! Helt otroligt! Jag hade lite gett upp hoppet, ställt in mig på att det skulle bli vi tre. Och så blev det så här!
Vi firade med alkoholfri skumpa igår!
Sen kunde jag inte sova förstås. Hjärtat bultade och tankarna snurrade i skallen. Alla de där tankarna jag inte tillåtit mig att tänka. På syskonvagn, hur vi ska inreda med två barn, vad den ska heta, ja allt. Så jag somnade sent, och vaknade sen efter ett och var vaken ett tag igen.
Idag ringde jag förstås till CvL. Äntligen fick jag meddela att vi gjort ett graviditetstest som,var positivt. Hon blev förstås glad, både för vår skull och för att de lyckats! Vi fick en tid för VUL den 29/6. Det var också en av sakerna jag funderade på i natt, om vi skulle hinna komma på VUL innan de stänger för sommaren. Men det visade sig att de har läkare som jobbar på sommaren, just för dessa ultraljud. Så det var inga problem!
Ringde även och bokade tid på mvc. Fick en tid dagen efter VUL. Vi ska testa Prima Liv på Danderyds sjukhus den här gången. Vi var inte så nöjda med vår barnmorska förra gången, så då testar vi att byta.
Sen har dagen förflutit och nu är jag astrött!
Vilken kväll
Idag jobbade jag sent. Vi hade sommarfest på jobbet och jag kom hem först kl 18. Alvin badade och sambon satt med honom i badrummet. Jag bara stövlade in och sa att "nu testar vi".
På vägen hem i bilen var jag så nervös, hjärtat bultade och jag fick göra profylaxandning för att lugna mig.
Men sagt och gjort, vi tog fram det digitala testet från Clearblue. Med dem behöver man inte sitta och vänta på ett streck, utan det syns ett timglas och sen får man det svart på vitt.
Jag kissade, doppade och la det på golvet. Sen tittade jag på Alvin som badade. Jag tänkte att "vi har dig, du är underbar, allt annat är bonus". Sen tittade jag på testet. Hade väntat mig att det skulle ta lång tid, men ganska fort visade det "GRAVID".
Sambon och jag kramades och pussades, det kom några tårar. "Jag visste det" sa jag. "Ja jag förstod att du kände det på dig" sa han.
Sen testade jag även med det test vi fått från kliniken. Jag skakade så mycket så jag knapp kunde hålla i det. Jag hade för bråttom, så det visade ingenting alls. Så jag fick klämma ut några droppar till, så kunde vi doppa testet. Teststräcket visade tydligt plus redan innan kontrollstrecket syntes.
I morgon blir det att ringa CvL. Hoppas vi hinner komma på VUL innan de stänger för sommaren!
Pluss
Känslan stämde!
Känner faktiskt mest lättnad! Var så rädd för minus. Men det blev inte det, det blev PLUSS!!!!!!!!!
Vågar skriva
Jag tror nog faktiskt att jag är gravid. Jag vågar skriva det... Och just därför vågar jag inte testa. Jag går hellre och tror och hoppas än får en kalldusch av ett negativt test.
Idag är i alla fall testdag och det är första gången på alla 6 återföringar som jag klarat,av att hålla mig så länge...
En liten ängel
Inget nytt att rapportera... Eller ja massor, egentligen, att mensen inte kommit är ju helt fantastiskt! Mår fortfarande illa och har fortfarande ont i brösten. Är fortfarande livrädd.
Börjar nog faktiskt hoppas och tro på att det kan vara som vi vill! Och tanken skrämmer mig sjukt mycket, för det kommer göra att jag blir SÅ ledsen om det inte är så i alla fall!
Idag var jag ute och gick min kvällspromenad. Då hittade jag en ängel på marken. För mig kändes det som att det betydde något. Som att jag har en ängel med mig nu, någon som hjälper mig genom denna tid, och som kommer finnas där oavsett vad svaret blir! Det kändes skönt!
Dröm
Drömde nu på morgonen att jag vaknade, gick på toa och mensen hade kommit med besked. Vaknade med hjärtklappning! Men ingen mens har kommit...
Status
Quo...
Status
Ingen mens än.
Illamående.
Ömma bröst.
Lite mensvärk.
Hjärtklappning när jag tänker på det.
Blir livrädd för mig själv varje gång jag vågar tänka en positiv tanke.
Försöker väga upp med en negativ tanke för att sänka förhoppningarna.
Bävar inför i morgon då det är större risk att mensen kommer!
Vågar knappt gå på toa.
Nu är det panik varje gång jag går på toa! Jag är livrädd för att det ska vara blod! Fast idag är jag nog säker. Den värsta ångesten kommer i morgon!
Känner lite mensvärk, så jag pendlar mellan hopp och förtvivlan!
