Ett litet pickande hjärta 💕
I bilen sa sambon tyst "Usch vad nervös jag är". Han brukar inte prata om detta så mycket, så jag upplever att han är så cool hela tiden. Men så är det ju inte, bara det att jag pratar mycket mer!
Vi kom fram i perfekt tid till en tom klinik. De har ju stängt för all verksamhet utom dessa ultraljud. Vi träffade läkaren Katarina, samma som satte tillbaka detta embryo. Hon frågade hur jag mår och jag sa att jag mår som jag ska, dvs jätteilla!
Ja det var ju inte så mycket att vänta på, utan jag hoppade upp i gynstolen på en gång. Jag såg en svart ihålighet och nåt vitt däri. Men jag såg inget hjärta.
"Det ser jättebra ut" sa hon nöjt.
"Jaha säger du det så", sa jag, som inte fattade nånting. Hon visade var hjärtat var och då såg jag det. Man såg hur det pulserade, så häftigt!
Jag tog sambons hand och den kramade min.
Sen mätte hon hur stort fostret var, 17 mm från hjässa till rumpa, och det var precis så stort som det skulle.
Sen fick vi en bild i handen, lyckönskningar och vi tackade och sa att vi hoppas att vi aldrig mer behöver komma dit igen.
Kommentarer
Trackback
