Kampen mot den biologiska klockan

Igår var det dags för besök hos barnmorskan. Allt var som det skulle. Hon mätte magen och vi fick äntligen lyssna på Charlies lilla hjärta. Oj vad det bultade. Som ljuv musik i öronen! Frågade varför jag har så ont i magen hela tiden. Och precis som jag väntat mig var svaret att jag stressar för mycket på jobbet. Hon tyckte jag skulle ta det lugnare och lägga mer på mina kollegor. För det första är det svårt när de inte är där, men även om de är där går det emot hela min natur att be om hjälp och visa mig svag. Jag lägger inte på andra det jag kan göra själv. Jag är van att köra på i supertempo. Men nu säger kroppen ifrån så jag MÅSTE tagga ner nu! Ska prata med min chef så fort jag träffar honom, vi får se hur det går. Han är förstående, så det går nog bra. Men han är van att jag säger ja till allt och tar på mig allt, så det känns nervöst. Som sagt, tycker INTE om att vara begränsad!

Äntligen fredag! Måste ha varit den längsta veckan på länge! Men nu är den äntligen över!

Idag känner jag mig faktiskt lite piggare. Tror inte det kan bero på den enda järntablett jag tog igår, utan snarare på att det idag blev en väldigt lugn dag på jobbet med väldigt få barn! Skönt att ha ordentligt med tid för de som är där för en gångs skull!

I morgon kommer min mamma hit. Vi ska till Täby centrum och shoppa lite. Såg att Polarn och Pyret har klubbdagar. Jag ÄLSKAR deras kläder så det blir nog lite köpt till Charlie... Och en ny BH behöver jag för mina är för små nu...

Just nu kretsar mycket i mitt liv kring att jag vill känna Charlie sparka. På ultraljudet såg vi att moderkakan ligger i framvägg och då känner man rörelserna senare. Men jag VILL så gärna känna honom. Och några gånger TROR jag att jag känt honom. Det är svårt att avgöra, men jag tror nog det.

Sambon säger att han brukar känna hur det rör sig om han lägger handen på magen när jag sover. Jag antar att jag slappnar av när jag sover och då känns det tydligt. Men när jag vill känna spänner jag mig och känner ingenting!

Natten till igår drömde jag att jag kände ordentliga sparkar. Inte bara sparkar, utan en liten hand stack fram (under huden) och grep tag om mitt finger. Det var nästan lite läskigt så det är ju tur att det inte lär ske i verkligheten!

I morgon vid den här tiden har fått se vårt underverk! Förhoppningsvis sparkande och busande där inne i magen! Och så vet vi om det blir en Elsa eller om vi måste riskera husfriden och komma överens om ett pojknamn! Längtar så efter att få se min älskling igen!

Idag var jag med svärmor på loppis i Solnahallen. Det fanns inte så mycket men lite bäbiskläder slank ner i en påse i alla fall. Man kan ju inte låta bli när det är så billigt!

Pratade med mvc om mina sammandragningar i fredags. Hon sa att jag ska ha sammandragningar, ungefär 2-5 om dagen, men inte mer än så. Nu under helgen har det legat däromkring. Återstår att se hur det blir i morgon när det är dags att jobba igen. I morgon är förhoppningsvis mina kollegor tillbaka så då blir stressen aningen mindre i alla fall!

Har bestämt och även pratat med min chef om att jag jobbar till den sista maj och sen tar jag ledigt. Det är då sex veckor kvar till BF och det känns väldigt lyxigt. Men med tanke på att jag redan får sammandragningar på jobbet kommer det att bli skönt att hinna vila upp sig ordentligt innan det stora äventyret börjar. Dessutom kan ju Charlie bestämma sig för att komma för tidigt...

Var tvungen att ringa till min syster i dag på kvällen. Så här lät det:

Jag: Du vet när magen blir så där hård...
Syrran: Ja...
Jag: Är det sammandragningar???
Syrran: Ja!

Har haft sammandragningar (som jag nu vet att det är) halva arbetsdagen. Det är fortfarande pressat och jag ligger på en hög stressnivå hela tiden. Då snörper det åt i magen.

Men vad jag förstår är det inte farligt. Det gör ju inte ont, även om det är obehagligt! Men ska ta upp det med barnmorskan om det fortsätter!