Syskonkärlek. Fortfarande dag 556.

Pratade med min syster idag. Hon tog upp en känslig fråga. Hon och hennes man har börjat fundera lite på att skaffa ett barn till. Men hon kände att hon inte visste hur hon skulle göra, helst vill hon att det ska ha ordnat sig för oss först.

Jag förstår henne. Och jag uppskattar VERKLIGEN omtanken!

Men jag sa att så kan de inte tänka. De kan inte vänta på oss, för tänk om det inte blir nåt för oss på flera år. Ska de också gå och vänta då? Då blir det ju dubbel sorg! Så klart att de ska försöka om de vill.

Men inte kan jag lova att jag inte kommer tycka att det är jobbigt om det går fort för dem! Och det var ju det hon sa. Hon vill ju att alla ska glädjas med henne när det sker, precis det som jag längtar så mycket efter! Och så kommer det ju inte bli, för det kommer vara en känslig fråga. Och då blir det helt enkelt inte lika roligt för henne!

Men jag försökte övertyga henne om att mina problem inte får stoppa henne! Och vi ska vara hoppfulla nu och har vi tur blir vi med barn redan i höst genom IVF och det bästa vore ju om vi kunde få till det ungefär samtdigt! DET skulle bli underbart kul!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0