Intressant fenomen!

Nu har vi varit på middagar två dagar i rad. Vid båda har de övriga vetat om att jag är gravid och det har kommit på tal. Och BÅDA gångerna har vi kommit in på förlossningar och de andra berättar om alla skräckförlossningar man kan tänka sig. Man bara "vänta nu, vill jag höra det här??? Eh NEJ!"

Egentligen gör det mig inte så mycket jag är inte så lättskrämd, men det är intressant att det blir så. Ska bli spännande att se om fenomenet fortsätter!


Ja....

Blir inte så många inlägg just nu. Känns som att allting flyter på och jag kan inte skriva om illamående och trötthet varje dag. För det är ungefär så mins dagar ser ut. Vaknar, mår illa. Går till jobbet, mår illa fram till lunch. Blir sen supertrött men klarar mig igenom arbetsdagarna. Kommer hem ca 17.00, går ut med hunden. Äter middag och mår lite illa. Är trött och somnar mellan 20 och 21.

Inget toppenliv kanske, men det är av en bra orsak och det kommer gå över. Nu fokuserar jag på att ta mig till semestern sim börjar om en vecka.

I går natt drömde jag att min lilla bäbis kommit fram. Jag lyckades faktiskt ta hand om den, men att byta bajsblöja var lite svårt. Jag är ju van från jobbet, men barnen på förskolan är ju lite äldre och mer robusta och kan hjälpa till lite grann.


Shoppat lite.

Var i centrum idag och handlade lite julklappar. Är inte alls i någon julstämning i år. Brukar vara klar med julklapparna redan, men idag blev den första köpt.

Så hade jag en bonuscheck från Polarn och Pyret. Gick in för att se om jag kunde hitta nåt. Och det blev en liten body i storlek 50... Kunde inte låta bli! Jag vet att jag inte borde, men den var så söööööööt!

VUL

I dag har vi varit på CVL och gjort ett ultraljud. Man såg inte så mycket, mest en liten oformlig klump. Men vi såg ett litet hjärta som pickade och pickade och pickade...

Sällan har väl denna sångtext passat så bra:

Skymtar för en sund av Uno Svenningson

"Idag har vjag hört ditt lilla hjärta slå,
som en liten sol skiner du för mig.
Jag känner att jag lever och finns,
en del av mig finns ju där hos dig.

Och jag skymtar för en stund
ett litet leende från dig,
jag skymtar för en stund
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan!

Du färgar mig med det under av ljus,
som du sprider här hos oss.
Var har du varit förrut?
Jag vet inte vad du kommer tycka nu,
om den värld du ska födas till, men du
jag vet att du är meningen!

Och jag skymtar för en stund
ett litet leende från dig,
jag skymtar för en stund
att jag står med dig i mina armar.
Du är min längtan!
Du är min längtan!

Du kommer snart att förstå vilken märklig värld vi lever i.
Där glädje och sorg går hand i hand
och att vi en gång ska sklijas åt.
Men du är så välkommen hit,
hem till vårt palats!
Till denna värld som är vår,
som jag ska försöka få dig att älska så mycket som det går!

Och jag skymtar för en stund
ett litet leende från dig,
jag skymtar för en stund
att jag står med dig i mina armar.
Dagen kommer snart
och jag längtar så efter dig nu!
Livet har sin gång i många, många år därtill!

Du är min längtan!
Du är min längtan!

I dag har jag hört ditt lilla hjärta slå,
som en liten sol skiner du för mig!"

Haha!

Jag har kommit på det! Jag har tyckt det har varit lite orättvist att bara jag får må illa och min sambo får må bra i nio månader för att sen bli pappa utan smärta!

MEN! Hämnden är ljuv... Sen jag blev gravid har jag drabbats av fisarna från helvetet! Och DOM lider sambon av och inte jag! MOAHAHAHAHAHAHAHAAAAAAA!


Jobbar igen.

Äntligen tillbaka på jobbet igen! För de är verkligen äntligen! Visst är det jobbigt på jobbet, men det är skönt att vara igång och inte bara sitta hemma. Det blir lite mer rutin med maten, jag äter ordentlig frukost vilket faktiskt minskat illamåendet en aning.

I fredags bröt jag ihop för att jag mådde så illa och åkte till Apoteket och köpte postafen. Skulle helst vilja klara mig utan men jag klarar verkligen inte att må så illa, jag kan inte tänka på nånting annat och vill bara gråta hela tiden. Nu mår jag visserligen lite illa, men det går att stå ut med!

Går in i v 9 idag... Hipp hurra, en vecka till avklarad! Och i morgon är det ultraljud!!!


Hormoner.

Hormoner, hormoner, hormoner!!! Allt man känner förklaras med hormoner! Och ibland är det skönt att kunna skylla på de små rackarna!

Idag var jag hos min psykolog och det behövdes verkligen! Att vara sjuk och hemma från jobbet är inget för mig, jag känner mig totalt värdelös! Illamåendet gör dessutom att jag känner mig ynklig! Och så funderar jag på hur jag ska kunna jobba och må så här illa. Tanken på att inte prestera lika bra som jag brukar är väldigt skrämmande. Så jag gråter för minsta lilla, till och med när jag tittar på typ Arga snickaren på TV.

Så fort jag kom in till psykologen började tårarna spruta och de rann och rann i en timme. Efter att vi diskuterat igenom alla tankar och känslor konstaterade hon "Du är nog helt enkelt väldigt gravid just nu!"

Skönt att tänka att det är hormonerna och inte att jag är på väg in i en ny depression igen! För det har jag haft några gånger i mitt liv och där vill jag INTE hamna igen! Nu känner jag mig lite rensad i alla fall och har inte lika många tankar som flyger i mitt huvud!
 

En rolig historia.

"Åh jag kommer ihåg när jag väntade NN. I vecka 7 blev jag tokförkyld och var förkyld i 1½ vecka. Jag var täppt i näsan så jag inte kunde andas, jag hostade och hostan retade illamåendet så jag kräktes. Dessutom bestämde sig illamåendet för att eskalera denna vecka, vilket ju inte gjorde att jag mådde bättre direkt. Fy vad hemskt det var..."
 
Så kanske det kommer låta om ett par år, när jag hamnar i ett samtal om graviditeter och vilka vedermödor de inneburit. Det kommer vara en sån historia som alla nickar åt och säger "ja det kan inte ha varit kul" och jag svarar, "nej för fan det var hemskt!" med ett litet leende.
 
Men just nu känns det inte särskilt kul om jag ska vara ärlig! 

Visualiering.

Ja man får hitta på många olika knep att bli av med illamåendet. Jag försöker olika saker, som att äta kex innan jag stiger upp, dricka mjölk innan jag lägger mig. Äta lite många gånger så jag aldrig blir hungrig. Men det går inte att alltid bli av med det. Då får man försöka stå ut.
 
Och en sak hjälper i alla fall lite grann för stunden och det är att visualiera, se framför sig den lilla underbara varelse som jag går igenom det här för och som förhoppningsvis kommer att komma till oss så småningom. Då lättar det lite, lite...

Sug.

Idag har illamåendet varit värre än någonsin, jag har mått illa från och till hela dagen. Ingen mat känns lockande, allt jag tänker på får mig att tänka "usch vad äckligt". Så idag rotade jag igenom skafferiet för att hitta nåt att laga som jag ville ha. Och BINGO - ett gammalt paket Blå Band Sparrissoppa! Aldrig har jag blivit så glad över ett sånt paket. Och GUD vad god soppan var, jag åt två stora portioner och kände mig piggare än på flera dagar!!!

Första MVC-besöket.

Idag var vi på vårt första besök på MVC. Vi fick träffa Anna som ska bli vår barnmorska. Det var en lite äldre kvinna, som verkade ha koll på läget, så det kändes tryggt.
 
Hon tog urinprov, kollade vikten och tog blodvärde och blodsocker. Blodvärdet var lite lågt, men annars var det som det skulle. Sen pratade vi en lång stund. Hon frågade om vår medicinska historia och alkoholvanor och sånt. Jag tog upp att jag vill träffa en dietist, för nu har jag lyckats gå ner 18(!) kg sen midsommar och jag vet inte nu hur jag ska äta och träna för att det ska vara lagom och för att jag och barnet ska må bra. Det var pga detta som jag ville komma till MVC så tidigt, annars hade jag kunnat vänta. Och det var inga problem, hon skrev en remiss till en dietist på en gång.
 
Dessutom skrev hon remiss för ultraljud som blir nån gång i februari. Vi passade också på att ta cellprov, som jag fått kallelse till för några veckor sen.
 
Sen var det inte så mycket mer, vi bokade en ny tid i slutet på februari. Det känns som om det är evigheter dit! Men å andra sidan kan de inte göra så mycket nu, så det är bara hålla ut och vänta. Dessutom har vi ju VUL om två veckor!
 
Till sist uppmanade hon mig att INTE GOOGLA FÖR MYCKET! Utan bara njuta!

Lite förkyld.

Idag har jag varit duktig och lyssnat på kroppen. Jag kände redan i morse att en förkylning var på G, men jag åkte till jobbet för vi hade skridskoåkning på schemat och jag ville inte att den skulle behöva ställas in. Efter lunch åkte jag i alla fall hem och då hade jag feber. så nu ligger jag i soffan och brottas med ond hals, som inte blir bättre av illamåendet!

Jag vet att om jag inte varit gravid hade jag fortsatt jobba och förmodligen jobbat i morgon också. Men nu vägrar jag! Jag tänker inte jobba sjuk, för min kropp behöver må bra så den kan ta hand om det lilla livet! Jag har lite dåligt samvete över att vara borta från jobbet, men är stolt över att jag faktiskt lyssnade på kroppen!

Ny rädsla.

Nu har jag äntligen accepterat att jag faktiskt är gravid och att det inte är ännu en dröm jag kommer att vakna upp ifrån. Men nu kommer en ny rädsla. "Tänk om han lämnar mig!!!!"
 
Jag vill påpeka att det inte finns något som helst som skulle kunna tyda på att det skulle bli så. Men det är sårbarheten som gör det. Tidigare har jag ändå kännt att det skulle bli sorgligt men jag skulle överleva att bli ensam. Men nu är jag så utsatt. Jag behöver honom! Och jag tycker inte om att behöva någon annan så mycket. Jag vill vara stark och självständig, men nu är jag sårbar!
 
Men som sagt det är bara en konstig rädsla som slagit rot i mig. Den har ingen som helst grund i en verklig rädsla. Min sambo är samma som han alltid varit! Min bästa!

Ännu en sångtext av syrran.

För länge sen fanns ingenting.
För länge sen fanns ingenting.
Och allt jag vet, allt jag har,
är nästa andetag.
Är nästa andetag.
 
För länge sen fanns inte du.
För länge sen fanns inte jag.
Och allt jag vet, allt jag har,
är nästa andetag,
och att du och jag är tillsammans,
att du och jag är tillsammans idag!
 
Den här sången får mina ögon att tåras! Jag vet ingenting om framtiden. Men jag vet att nästa andetag finns i mig och att just nu finns det lilla livet inne i mig!

En vecka.

Nu har vi vetat i en vecka att vårt IVF lyckades och att jag är gravid. Och än så länge verkar allt ha gått bra, man vet ju inte förstås, men inget synligt missfall i alla fall.

Jag mår riktigt bra just nu. Måt illa och är supertrött på förmiddagarna, men efter lunch brukar det lugna sig och jag känner mig som vanligt. Har mycket på jobbet just nu med utvecklingssamtal, men det är några veckor, sen är det över. Nu är det bara fem veckor kvar, sen blir det två veckors semester har jag tänkt mig. Ska bli SÅ skönt att bara ta det lugnt och ladda batterierna inför nästa år som förhoppningsvis kommer bli det mest omvälvande året i mitt liv!

Ha roligt.

Fick rådet av en kompis idag att ha roligt nu för då mår jag bra! Så nu ska jag gå på bio med en annan kompis - Breaking dawn part 2!!!!! Vi har längtat i ett år nu!


Berättat.

Nu har i berättat om vårt fina plus för båda våra familjer, och våra närmsta vänner. Jag är väldigt dålig på att hålla hemligheter. Dessutom tillhör jag dom som inte förstår poängen med att inte berätta. Blir det missfall kommer jag bli jätteledsen och då vill jag att mina närmsta ska veta varför! Men jag har ju varit väldigt öppen med våra bekymmer också, så det ligger nog i min natur...

Alla är hur som helst väldigt glada! Igår var vi på middag hos svärföräldrarna. Vi skålade på fars dags och då tittade svärmor leende på sambon och sa "skål för ALLA pappor!"


Börjar sjunka in...

Ja nu har jag officiellt varit gravid i två och ett halvt dygn. Det börjar väl sjunka in. Jag förstod rätt fort att det var positivvt och att mina önskningar slagit in. Men därifrån till att inse att jag faktiskt är med barn är lite svårare. Varje gång jag tänker tanken pirrar det till i magen och jag ler stort för mig själv. Det känns som att det är en förbjuden tanke, som att någon ska komma på mig och säga att "vadå hur kan du säga att du är gravid?". Men nu är jag ju faktiskt det!
 
Och så kommer frågaorna; vad händer nu? Jag har läst på allt om tiden fram till gravtestet minst hundra miljoner gånger och jag har hela tiden haft full koll. Men jag har aldrig vågat läsa om något som ska hända efter ett positivt test. Så nu är jag som ett tomt blad. Vad ska jag äta, vad ska jag inte äta? Ska jag ringa MVC nu på en gång? Känns läskigt men ändå underbart härligt att faktiskt inte veta allt!
 
Har pratat med CvL. Ringde och berättade att testet var positivt och fick samtidigt boka tid för ultraljud den 4 december. Då får vi förhoppningsvis se att allt är som det ska!
 
Ska till läkaren på tisdag i ett helt annat ärende och fick en hälsodeklaration att fylla i. Där finns frågan "Är du gravid?" och jag har väntat med att besvara den frågan. Nu kan jag kryssa i "JA" - otroligt!

Nyare inlägg
RSS 2.0