Ett dygn till
Ett dygn som varit i princip likadant som det förra.
När jag la mig i sängen kom värkarna och gjorde riktigt ont. Hade då läst i Gudrun Abascals bok "Att föda" att den bästa ställningen i detta läge är svagt bakåtlutad. Så jag fick och satte mig i soffan, med fötterna ihop och knäna pekande utåt. Och då gjorde värkarna faktiskt inte lika ont. Så där satt jag hela natten. Gick ju inte kanonbra att sova i den ställningen, men slumrade lite mellan värkarna.
Sen på morgonen la sig värkarna. Jag kände mig inte på topphumör. Jag är inte bra på att inte få sova. Det kändes tröstlöst att inget händer.
Men när solen gick upp och livet vaknade igen kändes det bättre. Alvin har varit hos farmor sen i söndags kväll, men nu kände vi att eftersom inget händer får han komma hem. Men först var det ju dagis, så sambon hämtade honom hos farmor och lämnade honom på dagis.
Under dagen har det varit lugnt med värkar. Har snarare haft en del sammandragningar som gjort ganska ont. Men de har mest kommit när jag ansträngt mig. Nu kommer snart kvällen så då börjar det väl igen.
Jag har ställt in mig på att nätterna kommer vara så här nu fram till på fredag. Jag räknar ner, snart bara två dygn kvar tills vi får åka till sjukhuset.
Kommentarer
Trackback
