Frukost

Sitter och tvingar i mig frukosten, i vetskap om att det är enda sättet att faktiskt bli av med illamåendet.  Då kommer jag att tänka på när vi låg på BB med Alvin och jag andra morgonen insåg att jag inte längre mådde illa. Alltså vilken känsla.

Just nu för tillfället längtar jag lite extra till den första morgonen efter att bebisen kommit. Så klart för att jag då får hålla min lilla kille i famnen, men också för att jag då slipper tvinga i mig maten och kämpa mot kväljningarna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0