Bryta ihop
Fy fan vad ledsen jag varit. För det lilla embryot som inte fick leva! För Alvin som förlorat ett "syskon". För oss som så gärna ville!
Men det var bara lite för perfekt för att det skulle gå! Att vi skulle lyckas på första försöket båda gångerna, chansen var ju väldigt liten. Men vi hoppades ju!
Jag ville så gärna få känna den där lyckan igen, den där totala lyckan som genomsyrade varenda cell i hela min kropp! Jag ville få ladda ner gravidappen igen, ville börja följa hur ett liv växte inom mig. Jag ville få tala om för alla människor att "jag är gravid, Alvin ska bli storebror". Jag ville få se glädjen i sambons ögon. Jag ville känna glädjen i mina egna.
Nu såg jag bara sorg och jag kände bara sorg. Livet går vidare, jag vet. Det är inte jordens undergång, jag vet. Vi kommer att få nya chanser, jag vet. Men idag hjälper det inte! Idag bryter jag ihop och gråter!
Kommentarer
Trackback
