Livet går vidare!
Ja fyra dagar har gått sen min älskade Indra fick gå vidare för att springa på regnbågsbron. Det är en enorm sorg, men det går längre och länge mellan gråttillfällena.
Jag kan liksom inte värja mig mot de jobbiga känslorna. Jag har haft en hel del babyblues, har känt mig ledsen och deppig sen lillen föddes. Har inte känt den stora lyckan jag trodde jag skulle känna och får jättedåligt samvete över det, särskilt som vi kämpat så för att få honom i våra liv. När jag faktiskt började känna mig lite gladare, som att jag skulle kunna hantera rädslan över det nya ansvaret, kom sorgen över hunden. Det är svårt att hantera sorgen över hunden när livet inte kändes tipptopp innan. Och jag kan inte riktigt hantera babybluesen när sorgen kommer över mig med jänna mellanrum.
I morgon ska jag till min psykolog. Det ska bli så skönt. Min stora skräck har hela graviditeten varit förlossningsdepression. Jag känner inte att det är det jag har, men jag längtar efter att få vräka ur mig alla känslor och tankar, vilket jag hoppas ska hjälpa så att det inte utvecklas till något värre.
Jag hoppas att min lilla pojke ska hjälpa mig att fokusera på ett nytt skede i livet, att jag ska kunna se det som något positivt och inte bara se det som jag förlorat.
Kommentarer
Postat av: Cohen
Nemen :( hoppas det hjälper att prata ut hos psykologen och att han/hon kan få dig på andra tankar. Är rädd att få babybluesen/depression, känns som att man kan vara extra känslig/mottaglig då man kämpat så länge för graviditeten och sedan fokuserat så mycket på den, är rädd för att känna mig "tom" när han väl är här..
Beklagar bortgången av din hund :(
Trackback
