Ett leende.

Igår läste jag i en bok att nu kan Alvin le medvetet. Och det stod att oftast ler så små bebisar när de ser ett ansikte. Och i natt vaknade jag av att han låg och rörde på sig. Jag tittade till honom, satte mitt ansikte precis framför hans, och som belöning fick jag ett underbart, fantastiskt leende!
 
"Hej mamma!"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0