Tänk!
Tänk att för ett år sen gjorde jag min spolning av äggledarna och det besked som fick mig att gråta var att gynekologen äntligen skulle skicka in vår remiss för IVF. Hela förra våren kretsade kring utredningen och att allting tog så lång tid!
Nu sitter jag här och mina bekymmer är helt andra! Nu är det foglossning, försökringskassan och SGI som rör sig i huvudet, och ibland kommer med skräckblandad förtjusning tankar på förlossningen och på det lilla livet som vi ska få ta hand om sen.
Tänk hur snabbt ens liv förändras och hur fort "problemen" avlöser varandra. Det måste vara en försvarsmekanism vi har, att man så fort glömmer sina gamla problem och hur dåligt man mådde av dem.
Kommentarer
Trackback
