Kampen mot den biologiska klockan

Följ med i kampen mot klockan i kampen för livet! Denna blogg startade jag medan vi utreddes för ofrivillig barnlöshet. Utredningen ledde till IVF, som i sin tur ledde till graviditet. Och till slut kom vårt mirakel! Vårt mirakel är nu stor! Han har hunnit fylla år! Han går. Han är underbar! Längtan efter syskon kom och efter fem IVF-försök blev jag gravid igen. Nu är även lillebror här, vårt andra underverk!

Sprutstart. Dag 697.

 

Så har då äntligen dagen kommen! Jag kan nästan inte fatta att det äntligen är dags att börja med sprutorna! Jag har väntat sen i januari då min gynekolog första gången nämnde att det skulle bli IVF om vi inte lyckades på egen hand. De sista dagarna har jag räkanr ner dagar, timmar och minuter. Och plötsligt var den 21.00 den 10/10-2012.

 

Det råkade slumpa sig så att min mamma var här när jag skulle ta sprutan så hon var moraliskt stöd, hon tyckte det var lika spännande som jag. Jag läste noga igenom instruktionerna igen, trots att jag läst igenom dem säkert fem gånger redan... Jag tvättade huden och ampullen med sprit, fixade med nålen, kollade så det var en liten vätskedroppe i nålspetsen. Sen var det bara att sticka.

 

Det kändes INGENTING! Det var som att sticka in nålen i smör. En lite pirrande känsla när jag sprutade in medicinen. Drog ut nålen, det kom en liten droppe blod. Och sen var det klart, hormonerna var insprutade i min kropp och det var dags att börja producera ägg!

 

Nu efteråt märker jag knappt någonting heller. Känns lite obehagligt precis i området där jag stack. Det kliar liksom... Svårt att beskriva hur det känns, men jag känner att jag helst undviker att ta på magen just där. Jag hoppas att det fortsätter så här odramatiskt och problemfritt!

 

Jag ska nog klara även det här!

Så skönt att höra att det gick bra med sprutorna! Oj vad man blivit uppskrämd av allt man läst! Lycka till!