Ruvardag 6. Dag 717.
Ja jag ruvar på och livet pågår vid sidan av, även om det är svårt att fatta att världen snurrar vidare trots att jag lever i ett vakuum och bara väntar på testdagen. 10 dagar kvar...
Jag känner massor förstås! Ont i brösten, molvärk i magen, kissnödig hela tiden och väldigt trött! Men jag vågar inte lita på några av mina känningar! Jag har känt så mycket så många månader under den tid vi har försökt, och aldrig har det varit något!
Men hoppet är stort! På något sätt påminner det om de där första månaderna när man fortfarande trodde att det skulle gå varje gång, att vi skulle som ett vanligt par lyckas rätt fort. Då hoppades och drömde jag varje månad. Sen under många månader har jag inte vågat tro att det skulle gå och hela tiden intalat mig själv att det inte varit något för att inte bli så besviken.
Men nu vågar jag tro och hoppas! Visst kommer jag bli så otroligt besviken om det inte går, men det skulle jag nog blivit ändå!!!
Lycka till med ruvningen, håller tummarna att erat frö fäster och gror vidare hos er!
