En tuff dag. Fortfarande dag 707.
Idag har varit en tuff dag för mig.
För det första har jag ont i magen. Ont ont ont så fort jag rör på mig. För att inte tala om när jag blir kissnödig, då känns det som om magen ska spricka. Ska bli så skönt att ta ägglossningssprutan om tre timmar, så att detta snart har ett slut!
Men som om inte det vore nog var jag idag "tvungen" att glömma smärtan för en stund och gå på dop. Min kusins dotter skulle döpas. Den kusin, vars gravidbesked fick mig att starta den här bloggen. Jag känner mig inte länge så avundsjuk på henne och jag kände mig ganska lugn inför dopet. Men så fort det satte igång började prästen prata om vilket under varje litet barn är och hur lyckliga föräldrarna är över sitt lilla barn. Då blev det lite fuktigt i ögonen... Sen skulle vi sjunga "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara"! Då brast det! Alla känslorna som jag gått och burit inom mig under hela behandlingen kom fram och jag kunde inte hejda mig. Jag smög ut ur kyrkan, in i ett litet hörn, och grät och grät över hur orättvist livet är ibland.
Efter en stund hade jag gråtit klart och jag kunde gå in i kyrkan igen och faktískt känna glädje och vara med och välkomna den lilla tjejen in i familjen.
Nu är jag hemma igen och är helt slut både i kroppen och knoppen. Nu blir det middag som min älskling har lagat. Sen en liten kort promenad i regnet med min älskade hund som faktsikt fyller åtta år idag! Sen intar jag och min ömma mage soffläge och det tänker jag behålla hela kvällen!
För det första har jag ont i magen. Ont ont ont så fort jag rör på mig. För att inte tala om när jag blir kissnödig, då känns det som om magen ska spricka. Ska bli så skönt att ta ägglossningssprutan om tre timmar, så att detta snart har ett slut!
Men som om inte det vore nog var jag idag "tvungen" att glömma smärtan för en stund och gå på dop. Min kusins dotter skulle döpas. Den kusin, vars gravidbesked fick mig att starta den här bloggen. Jag känner mig inte länge så avundsjuk på henne och jag kände mig ganska lugn inför dopet. Men så fort det satte igång började prästen prata om vilket under varje litet barn är och hur lyckliga föräldrarna är över sitt lilla barn. Då blev det lite fuktigt i ögonen... Sen skulle vi sjunga "Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara"! Då brast det! Alla känslorna som jag gått och burit inom mig under hela behandlingen kom fram och jag kunde inte hejda mig. Jag smög ut ur kyrkan, in i ett litet hörn, och grät och grät över hur orättvist livet är ibland.
Efter en stund hade jag gråtit klart och jag kunde gå in i kyrkan igen och faktískt känna glädje och vara med och välkomna den lilla tjejen in i familjen.
Nu är jag hemma igen och är helt slut både i kroppen och knoppen. Nu blir det middag som min älskling har lagat. Sen en liten kort promenad i regnet med min älskade hund som faktsikt fyller åtta år idag! Sen intar jag och min ömma mage soffläge och det tänker jag behålla hela kvällen!
Kommentarer
Trackback
