Kampen mot den biologiska klockan

Sms:ade med min syster för några dagar sen. Hon frågade förstås hur det går. Jag svarade att allt går bra, men att det fortfarande är lite läskigt.

Hennes svar blev "bebisar är lite läskiga!"

Och så är det ju. De är lite läskiga så här i början, innan man lärt känna dem. Man vet liksom inte var man har dem. Ena dagen sover de hela dagen och andra dagen är de vakna och vill ligga och snutta hela tiden. Man vet inte om och hur mycket man kommer få sova på nätterna. Man vet inte hur mycket man kommer hinna göra på dagen.

När man har kontrollbehov, som jag har, då är det läskigt! Man får liksom bara andas och flyta med strömmen. Vara beredd på vad som helst. Inse att denna tiden går all ens energi åt till bebisen. Har man tid med något annat, då får man se det som en bonus. För mig just nu går all tid som jag inte lägger på Emil till Alvin, så att han ska känna att jag fortfarande finns här för honom.

Har jag tur får jag nån timme på kvällen när båda barnen sover. Antingen sitter jag med en sovande Emil i famnen och då kan jag i alla fall titta på vad jag vill på TV. Eller, som idag, får jag lägga ner honom i sin säng och då kan jag göra precis vad jag vill. Det är riktig lyx det!