FET
Nu är det klart! Det här lilla embryot bor nu inne i mig sen ungefär 7 timmar.
Min mamma kom på förmiddagen, för hon skulle vara barnvakt åt Alvin medan vi var på kliniken. Vi gick alla och åt lunch tillsammans och sen åkte vi mot Uppsala. Alvin var rätt gnällig i bilen och fick titta på Babblarna. Vi lämnade mamma och Alvin på stan. Mamma ville till Uppsala och därför åkte de med dit i stället för att vara här hemma.
Vi åkte till kliniken, vi var väldigt tidiga, vi kom en halvtimme före utsatt tid. Jag var jättenervös och kissade typ tre gånger medan vi väntade. Till slut, klockan 14.15 fick vi komma in på vårt rum. Rummet hette Violen och det var samma rum som vi fick förra gången när vi var där på ET. Den här gången fick vi vänta rätt så länge, över en halvtimme.
Kaninen var med.
Jag hade de snygga strumporna igen.
Till slut kom läkaren i alla fall. Han berättade att de först tinat de ena embryot, men det hade inte överlevt, så de fick tina det andra. Och det såg jättefint ut, det hade kvar alla celler som de haft när de frös in det. Jag tog upp att jag oroar mig över att mensen kommer så pass tidigt, och då sa han på en gång att han kunde skriva ut Crinone, alltså progesteronvagitorier. Det känns bra, då har vi garderat oss, och jag behöver inte undra om en eventuellt misslyckande beror på för låg nivå av progesteron.
Vi gick in och vi fick se embryot på en tv. Vi tog kort på det också. Vi ångrar så att vi inte fick nån bild på Alvin när han var ett embryo, men nu har vi bild på det här embryot i alla fall. Det hade hunnit dela sig igen, vilket ju förstås är jättebra. Hon hade svårt att se hur många celler det var, men i alla fall 12.
Ja så stoppades det in i mig och så var det klart. Vi fick ett gravtest och han berättade att nu beror det på embryot och inte på mig.
Vi hämtade mamma och Alvin och sen åkte vi hem. Jag gick till apoteket, men det som ligger närmast oss hade inte crinone, så jag fick åka till Täby c och där hade de medicinen. Direkt när jag kom hem tog jag första vagitorien. Ser ju inte fram emot dem, vet att jag mådde rätt dåligt av dem förra gången, men det får det vara värt!
Så nu är det bara att vänta vänta vänta. Testdag är om 2 veckor.
På kvällen tände jag ett ljus för det lilla embryot som inte överlevde. Som fick sova i frysen i två år, men aldrig fick komma tillbaka till min varma livmoder. Kram du lilla!
Kommentarer
Trackback
