Kampen mot den biologiska klockan

Mensen har förstås inte kommit än. Är väl inte jättekonstigt, det händer då och då att det tar några fler dagar än de vanliga fyra veckorna. Bara för att vara säker gjorde jag ett gravtest i dag på em. Det var negativt, så klart, som alla alla test jag tagit!

 

Så nu kan jag släppa den tanken och bara längta efter mensen. Men jag är så LESS på all väntan. Hela den här processen har varit en enda lång väntan väntan väntan. Det händer något litet, ett läkarbeök eller man får en tid bokad. Sen kommer veckor och ibland månader av väntan. Man väntar på ÄL, man väntar på mens. Just nu är jag så nära, är bara den här mensen jag måste vänta på, sen sätter verkligen vår IVF igång på riktigt snart med sprutor. Men just nu känns det olidligt att vänta på mensen! Jag vill kunna ta tag i det, göra något, men allting hänger på min JÄVLA kropp nu igen! Min kropp som har svikit mig så totalt, nu jäklas den igen!

 

Visst, jag kan ringa CvL och fråga hur jag ska göra när inte mensen kommer. Men jag vet ju att de kommer svara att jag ska avvakta och höra av mig när mensen kommit.

 

Lika bra att gå och lägga sig. Förhoppningsvid har den kommit i morgon när jag vaknar!