Att lyssna på kroppen. Dag 698.
Härmed svär jag högtidligen att jag från och med nu verkligen SKA lyssna på min kropp!!!
Kan verka lätt, men för mig är det jättesvårt! Jag kör gärna på i mina sen tidigare planerade hjulspår, utan att känna efter eller lyssna på kroppen. Till slut är kroppen helt färdig och jag bryter ihop av trötthet, smärta eller sjukdom. Jag kan liksom inte stoppa i tid.
Ta det här med träning till exempel. Alltså, handen på hjärtat, om man lyssnade på kroppen skulle man ju ALDRIG komma ut och springa. För vilken kropp skriker av längtan att ge sig ut i snålblåst, mörker och sexgradig värme en sen kväll i oktober? Nej de flesta kroppar säger nog: "jag är trött", "det är för kallt" eller "jag har nog lite ont i huvudet". Därför gör jag så att jag bestämmer mig långt före när jag ska ut och springa och sen är det bara att göra det, med siktet inställt på att det är skönt när man väl kommer ut (eller hem och får lägga sig i badet...)
Men nu ska jag alltså lyssna på kroppen. Äggstockarna kan bli tunga och det kan göra ont att springa. Då blir min fråga, hur ont? Jag vet att i vanliga fall skulle endast en smärta så hög att jag inte KAN springa stoppa mig när jag väl kommer ut. Men just nu är det nog dumt att ha en så hög smärttröskel! Samtidigt mår jag bra av att springa, jag blir pigg och glad och det om något är viktigt i den här situationen! Så jag tänker inte utgå ifrån att det inte ska gå!
Jag får nog helt enkelt planera löpningen som vanligt, men kanske bara lätta pass, inga hårda intervallpass. Så får jag ta det lugnt i början, ge det tio minuter då jag KÄNNER EFTER! Sen hela tiden vara beredd att bryta om det gör ont!
Så, nu har jag en plan! Jag har lovat mig själv att lyssna på kroppen och jag SKA göra det, för min egen skull!
Kan verka lätt, men för mig är det jättesvårt! Jag kör gärna på i mina sen tidigare planerade hjulspår, utan att känna efter eller lyssna på kroppen. Till slut är kroppen helt färdig och jag bryter ihop av trötthet, smärta eller sjukdom. Jag kan liksom inte stoppa i tid.
Ta det här med träning till exempel. Alltså, handen på hjärtat, om man lyssnade på kroppen skulle man ju ALDRIG komma ut och springa. För vilken kropp skriker av längtan att ge sig ut i snålblåst, mörker och sexgradig värme en sen kväll i oktober? Nej de flesta kroppar säger nog: "jag är trött", "det är för kallt" eller "jag har nog lite ont i huvudet". Därför gör jag så att jag bestämmer mig långt före när jag ska ut och springa och sen är det bara att göra det, med siktet inställt på att det är skönt när man väl kommer ut (eller hem och får lägga sig i badet...)
Men nu ska jag alltså lyssna på kroppen. Äggstockarna kan bli tunga och det kan göra ont att springa. Då blir min fråga, hur ont? Jag vet att i vanliga fall skulle endast en smärta så hög att jag inte KAN springa stoppa mig när jag väl kommer ut. Men just nu är det nog dumt att ha en så hög smärttröskel! Samtidigt mår jag bra av att springa, jag blir pigg och glad och det om något är viktigt i den här situationen! Så jag tänker inte utgå ifrån att det inte ska gå!
Jag får nog helt enkelt planera löpningen som vanligt, men kanske bara lätta pass, inga hårda intervallpass. Så får jag ta det lugnt i början, ge det tio minuter då jag KÄNNER EFTER! Sen hela tiden vara beredd att bryta om det gör ont!
Så, nu har jag en plan! Jag har lovat mig själv att lyssna på kroppen och jag SKA göra det, för min egen skull!
Kommentarer
Trackback
