Gå vidare, igen.
Ja det blev ju minus den här gången också. Jag hade inte trott något anna, så jag blev inte så besviken. Jag blev ledsen, men inte för att det inte var nåt, utan för att jag blir rädd att det aldrig ska gå.
Men nu känner jag mig mest ledsen över att jag ska behöva gå och oroa mig över detta. När Alvin var åtta veckor kom min mens tillbaka och i princip ända sen dess har jag hoppats att jag ska bli gravid igen och blivit besviken när mensen kommit. Det känns så dystert! Jag vill inte tänja tillbaka på den här tiden i Alvins liv och komma ihåg att jag gick runt och längtade efter nästa barn. Jag vill kunna njuta av Alvin och att vi har honom.
Detta kan ingen annan hjälpa mig med! Det är vara jag som kan fixa det, bara jag kan ändra hur jag går runt och tänker och hur jag är. Om jag låter min längtan efter syskon ta över så mycket så jag inte njuter av livet som pågår här och nu!
Jag måste verkligen försöka! Från och med nu ska jag varje kväll skriva ner tre saker som varit bra med dagen, saker som är bra med det liv jag lever just nu! Jag hoppas det ska hjälpa mig att bli tänka på nuet mer än på den framtid jag önskar mig!
Jag ska bli mer som Alvin, som stannar och tittar, plockar och luktar blommorna längs vägen i stället för att bara skynda fram till lekparken en bit bort.
Kommentarer
Trackback
