KUB-TEST
Äntligen var det dags för kub-test! Via remiss fick vi göra det i Umeå, eftersom vi är i Norrland på semester. Så i morse lämnade vi Pite för denna gång och idag ska vi hälsa på sambons kusin som bor i Umeå. I morgon drar vi vidare mot sambons föräldrars ställe i Högland, lite väster om Dorotea.
I alla fall. Vi kom till Umeå sjukhus. Min mamma var med som barnvakt. Vi fick komma in och jag la mig på britsen. Vi pratade lite och hon skrev en journal för oss. Hon hällde gel på magen och tog tag i ultraljudsstaven. "Lev, lev, lev!" tänkte jag.
På skärmen framträdde ett litet barn, som låg alldeles stilla. "Ja den ser ut att ha den bra där inne!" sa hon. "Där ser ni lilla hjärtat". Och så pekade hon på hjärtat och då såg jag det slå och slå och slå. Vi fick lyssna lite på hjärtat och det hade bra frekvens. Hon mätte även barnet och det var ungefär 7,5 cm från huvud till rumpa. Precis som det skulle!
Sen skulle hon då kolla nackspalten. Till saken hör att när vi kom dit, en halvtimme för tidigt, var jag redan kissnödig, men då stod det på dörren "Ska du göra ultraljud före v 20 är det bra om du inte kissar nu!" Så jag plågade mig och höll mig. Men hon lyckades inte få någon bra överblick över nacken. "Jag tror du får gå och kissa" sa hon då. Så jag hade hållit mig alldeles i onödan, haha!
Efter kissandet kom hon åt nackspalten och kunde mäta. Den mätte ca 2 mm. Normalt är 1-3 mm. Så det såg ju bra ut. Men ordentligt svar får vi först om en vecka, då svaret på blodprovet kommit.
Sen var det tack och hej. Jag fick gå in i ett annat rum, där en annan sköterska tog blodprovet. "Den andra var mycket snällare," skämtade jag, "hon stacks inte!"
Ja och det var det! Alvin hade haft det kanon i väntrummet tillsammans med mamma. Och sen åkte vi därifrån.
Nu kan jag nog faktiskt slappna av en aning, nu när jag sett hjärtat slå och v 12 har passerat. Och kanske, kanske, blir illamåendet aningen lättare att stå ut med!
Kommentarer
Trackback
