Då börjar det igen...
Ja tiden går. Alvin har hunnit bli ett helt år, ja han är snart till och med snart 14 månader. Han går, skratta, leker, busar. Han har blivit ett barn, han är inte en bebis längre. Livet är helt underbart med honom!
Jag har börjat jobba igen, har jobbat i sex veckor. Jag jobbar måndag till onsdag och är hemma med Alvin torsdag och fredag. Ett underbart upplägg, då jag får komma iväg och jobba men är ändå hemma mer än på jobbet!
Jag slutade amma ungefär samtidigt som jag började jobba. Nu är vi äntligen lika viktiga jag och sambon. Det har vi väl varit hela tiden i och för sig, men det har hela tiden varit en sak bara jag kunnat ge honom och så är det inte längre. Alvin är varken mammig eller pampig utan han verkar tycka vi två är lika bra!
Men så är det dags nu på riktigt! Nu när jag slutat amma finns liksom ingenting som skulle hindra att jag blir gravid igen. Förra veckan hade jag ägglossning för första gången efter amningsstoppet. Vi fick till det rätt många gånger. Så nu går jag och hoppas igen. Tillbaka i den världen igen! Inget jag längtat efter!
Det är inte samma känsla som förra gången. Jag har min älskade pojke. Jag riskerar inte att bli barnlös. Vi är en familj. Min dröm gick i uppfyllelse!
Men ändå hoppas jag och längtar igen. Känner efter i kroppen. Jag har haft ont i magen sen jag hade ägglossning. Jag frågar mig om det är samma känsla som jag hade när jag ruvade, då hade jag ju så ont i magen att jag åkte till akuten. Men då var det ju pga IVF:n...
Jag kommer inte få veta förrän om en vecka. Och jag vet hur segt det är att vänta!
Vi har våra två embryon i frysen, men har bestämt att vänta till efter jul med att använda dom.
Ja det återstår att se...
Trackback
