Kaninen
Sitter bredvid mitt huvud på nätterna. Precis som Alvins nalle gjorde. Men det är inte samma sak den här gången. När jag säger godnatt till kaninen tittar jag till höger och där ligger Alvin, mitt underverk.
När jag kämpade för Alvin var det som att jag ville hitta en mening med min existens. Nu har jag det. Nu kämpar jag "bara" för ett till barn, något som skulle göra livet ännu mer fantastiskt! Och där ligger skillnaden. Då var det en kamp mellan himmel och helvete. Nu är det mellan himmel och ännu mera himmel. En guldkant, en bonus.
Kommentarer
Trackback
