Kampen mot den biologiska klockan

Nu har vi varit på återföring. Det gick snabbt och smidigt. Ett fint embryo med 9 celler vilar nu i min livmoder. Det känns stort! Nu kommer den svåra biten, att inte tänka på det så mycket, utan leva på och låta tiden gå. Jag vet inte hur många gånger de sa att "det finns inget ni kan göra som påverkar, lev bara som vanligt". Det enda jag skulle låta bli, tyckte de, var alkohol och tobak. Men det känns rätt så naturligt!

Av våra 8 ägg var ett omoget. 6 blev befruktade. 1 hade alltså blivit 9-celligt. Resten hade inte riktigt utvecklat sig som de ville, utan de vill låta dem ligga i värmeskåp en dag till innan de tar beslut om de går att frysa in. Känns ju lite tråkigt, men det är ju inte kört än. Vill gärna ha i alla fall nåt embryo till frysen.

Men samtidigt är jag glad att ett tagit sig väldigt bra! Vi fick ju se det på en tv-skärm, det var häftigt! De små cellerna rörde sig, det var verkligen ett litet liv som de stoppade in i mig! Tänk att vi alla från början har varit ett sånt litet embryo bestående av bara några celler och från det utvecklas hela individer! Otroligt!